Mfrhtyj

.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}

Svenskar

Bilderna visar: Överst, från vänster: Kronprinsessan Victoria; Zlatan Ibrahimović; Abba.
Antal sammanlagt
10[a]-11[b] miljoner (beror på definition)
Regioner med betydande antal
Sverige 10,1 miljoner (folkbokförda)[1] varav 9,15 miljoner är svenska medborgare (dec 2016)[2] Svenska medborgare:  USA 150 000 (2015)[3]  Norge 90 000 (2015)[3]  Spanien 90 000 (2015)[3]  Storbritannien 90 000 (2015)[3] övriga länder 240 000(2015)[3]
Språk
Svenska Cirka 300 000 har svenska som modersmål utan att vara svenska medborgare, främst Finlandssvenskar
Religion
Största samfundsinriktning är traditionell evangelisk-luthersk kristendom. Svenska kyrkan har 6 008 356 medlemmar (2017-12)[4]

Svenskar är personer av svensk nationalitet.^[5] Svenskar kan även vara personer som, till exempel genom härstamning, modersmål, kulturyttringar, traditioner eller familjeband, betraktar sig som svenskar.^[6]

Historia |

Etymologi |

Begreppet svenskar som beteckning för ett folk var en vidareutveckling av folknamnet svear, där ordet svensk var adjektivformen.

Svearna (svioner) omnämns redan i Tacitus verk Germania som skrevs omkring år 98. Namnen Svearike (Swēorice) och svitjod ("sveafolket") förekommer första gången i det anglosaxiska Beowulfkvädet (i en handskrift bevarad från 1000-talet)^[7]. Namnen åsyftade under vikingatiden och större delen av medeltiden endast invånarna bosatta i Mälarlandskapen, och deras statsbildning, ursprungligen styrd från Gamla Uppsala. Andra invånare i dåtidens Sverige, såsom götar och gutar, omfattades inte i begreppet svensk. I avsnittet om mansböter i den äldre västgötalagen från cirka 1220 görs det således skillnad mellan svenskar, västgötar och smålänningar: "Dræpær maþær svænskan man...".^[8]

I den första svenska historieboken, Erikskrönikan, som skrevs på 1320-talet, förekommer inte begreppet svenskar (däremot benämns Mälarlandskapen som "Swidhido"). Det är först med 1400-talets rimkrönikor som hade ett starkt propagandistiskt budskap riktat mot unionskungar, fogdar och utlänningar i största allmänhet som begreppet svenskar för första gången nämns såsom samlingsnamn för alla människor av nordisk härkomst inom landet Sverige. I medeltida källor användes annars begreppet "inländska män" i de sammanhang där man skulle kunnat förvänta sig att läsa "svenskar".

Begreppet svensk har således vidgats genom historien från att från början endast ha omfattat svearna, varefter det kom att bli ett samlingsbegrepp för alla nordiska folkstammar som inlemmats i Sveariket, från götar och gutar, till smålänningar och hälsingar och slutligen även folk som tidigare hört under Danmark och Norge såsom skåningar, jämtar osv.

Ursprung och genetik |

Fördjupning: Sveriges migrationshistoria

Genetisk forskning har resulterat i ny kunskap om migrationsströmmar från olika väderstreck till det område som idag är Sverige, och om hur dessa har gett upphov till en genetisk blandning bland dagens svenskar. Under förhistorisk tid nåddes den europeiska kontinenten av tre stora invandringsvågor av människor från andra kontinenter, och som med tiden också kom att befolka det som skulle bli Sverige: (1) Jägare-samlare, (2) de första bönderna, samt (3) stäppherdar.^[9] Därefter har inga stora migrationer skett till Europa från andra kontinenter fram till modern tid,^[10] men (4) en mindre immigration av ett finsk-ugriskt folk från Ryssland och en rad inomeuropeiska folkvandringar och vattenburna migrationer har bidragit till den svenska befolkningens genpool och kultur under historiens gång fram till modern tid.^[11]

Jägare-samlare |

Fördjupning: Sverige under mesolitikum

För ungefär 42 000 år sedan, under paleolitikum (äldre stenålder), invandrade jägar-samlar-folk till den Europeiska kontinenten. De tidigaste arkeologiska spåren utgörs av cromagnonmänniskan. De hade lämnat Afrika för högst 65 000 år sedan. Små populationer fann tillflyktsorter i Sydeuropa under senaste istiden på Iberiska halvön och Sydfrankrike, kring Balkan och vid Svarta havet. Dessa återbefolkade kontinenten under mesolitikum (mellanstenåldern). De nådde södra Sverige för 13 000 år sedan, men kan också ha funnits i dagens Sverige innan senaste istiden. De var mörkhyade och blåögda. En annan grupp jägare hade övervintrat istiden i isfria delar av dagens Ryssland, och nådde nordligaste Sverige för 10 000 år sedan österifrån, under mesolitikums slutskede, och befolkade Skandinavien norrifrån ned till Danmark. Denna andra grupp levde av renjakt, säljakt och fiske, och hade lite ljusare hudfärg, men inte lika blå ögon som den första. De båda grupperna smälte samman.^[12][9][13] Flera haplogrupper som följde med denna migration är idag ovanliga på kontinten, där jägar-samlarbefolkningen tros ha trängts undan av senare jordbrukare till områden i Europas periferi, bland annat till Norden, Nordafrika och nordligaste Asien. Följande är exempel på haplogrupper som är vanliga bland personer med härkomst i Sverige och som följde med dessa migrationsvågor:

• 
  MtDNA-haplogruppen H har ärvts av 45,8 procent^[14] av svenskättlingar längs moderslinjen (via mormors mormors mormor), och har tolkats som spår av rekolonisering av Europeiska kontinenten i senglacial tid från tillflyktsorter i Sydeuropa.^[15]
  • Undergrupperna H1 och H3 har tillsammans ärvts av 31,5 procent av svenskarna. De finns idag främst i väst- och centraleuropa. Ursprung skulle kunna vara i Solutréenkulturens tillflyktsort i Sydfrankrike. De äldsta fynden är 5,000 år gamla från Languedoc, Frankrike, och tros vara från mesolitisk jägar-samlarkultur från sydvästra Europa.^[15]
    
  
  


• MtDNA-haplogruppen U5 har ärvts av 12,1 procent^[14] av svenskättlingarna, och är särskilt vanlig bland samisktalande. Den tros ha invandrat österifrån från Ryssland.^[16]
  


• MtDNA-haplogrupperna HV0 och V (som är svåra att särskilja vid billigare DNA-test) har ärvts av 5 procent^[14] av svenskättlingarna. V är särskilt vanlig bland samer. Mest troligt är att grupperna har funnits i Europa redan under mesolitikum.^[17]
  

De första bönderna |

Fördjupning: Sverige under neolitikum

Med början för 10 000 år sedan invandrade jordbrukare som odlade säd och skötte tamboskap från Anatolien i nuvarande Turkiet och Syrien till Europa, sannolikt till följd av Svarta havets översvämningar, och förde med sig neolitikum (bondestenåldern). De anlände först till södra Europa och nådde centrala Tyskland för cirka 7 500 år sedan, och Skandinavien som trattbägarkultur för 6 000 år sedan. De var ljushyade och ofta brunögda.^[9] Forskningen visar dock att den neolitiska bondeinvandringen, har haft mindre demografisk betydelse bland svenskar än på kontinenten.^[18][19] Först ett par tusen år efter de första böndernas ankomst verkar det som att jägar-samlar-gruppen beblandade sig med bönderna i dagens södra Sverige och upphörde att leva enbart på jakt och fiske.^[12] Inga raka manslinjer sedan den tidiga jordbrukande befolkningen har återfunnits i dagens svenska befolkning, men manliga linjer från den tidens jägarkultur, och kvinnliga linjer från båda kulturerna.^[13] Exempel på kvinnliga linjer som tros ha nått Europa och dagens Sverige med den neolitiska bondekulturen är följande:

• MtDNA-haplogruppen K, som 6,4 av dagens svenskar tillhör,^[14] uppstod i västra Asien, och är särskilt utbredd i nordvästra Europa.^[20]
  

Stäppherdar |

Fördjupning: Sverige under bronsåldern

För cirka 4 800 år sedan inträffade en massiv migration av Jamnakulturens stäppherdar från nuvarande Ryssland och Ukraina, både till Europa och sydasien. De hade stora fårhjordar, gjorde ullfiltar, byggde oxkärror med hjul, gjorde mjöd, men förde också med sig pest. Dessa associeras till snörkeramisk kultur och spridningen av indoeuropeiska språk. De var långa, och tros ha haft bruna ögon, mörkt hår, ljus hy, och tålde mjölk som vuxna. De kom i strid med Europas tidigare bönder, och antalet män i den äldre bondekulturen decimerades avsevärt, men de fick barn med jägarnas och de tidigare böndernas döttrar. Migrationen gav upphov till stridsyxekulturen i södra Sverige-Norge, vilket var upptakten till bronsålderns dramatiska förändringar. Efter ytterligare 300 år invandrade ytterligare en grupp till dagens Sverige från sydväst: den så kallade klockbägarkulturen, som förde med sig kunskaper om båtbyggande, hästar, boskapsskötsel och metallhantering, och gener för rött hår. Metallkunskaper hade ursprungligen utvecklats kring Svarta havet, och hade vidareutvecklats i Västeuropa, där människor lärde sig att framställa brons. Bärnstensfynden upphör plötsligt i skandinaviska gravar för 3500 år sedan, men dyker istället upp i Sydeuropa, och mängden importerat brons från dessa platser ökar istället explosionsartat i Skandinavien - som ett tecken på byteshandel.^[9][13]

Följande haplogrupper bland svenskar härrör från dessa migrationer:

• 
  YDNA-haplogruppen R1a, som 16 procent av manliga svenskättlingar har ärvt längs sin farslinje (via farfars farfar osv), i synnerhet män med rötter i inlandet. Den är vanlig hos indoeuropeiska folk både i Sydasien och Europa. Liksom R1b utvecklades den från R, som förekom bland Siberiska mammutjägare under istiden. R1a kan ha uppstått kring Iran^[23] eller i dagens Ryssland. Den tros ha spridits med jamnakulturen och stridsyxekulturen. Ett 4 800 år gammalt fynd har gjorts på Jylland i en varant som nästan alla nu levande R1a-svenskar har ärvt, och ett 4 500-årigt fynd i Viby i Skåne.^[13]
  


• YDNA-haplogruppen R1b, som 21,5 procent^[23] av svenska män tillhör, i synnerhet med rötter längs svenska kuster, och som är mycket vanlig i Västeuropa. Exempel på hypoteser om ursprungsplats är centraleuropa^[13] och Mellanöstern. R1b-folket tog till sig klockbägarkulturen när de mötte den i Centraleuropa under sin migration västerut, och haplogruppen spreds sedan havsvägen med klockbägarkulturen.^[24] Ett 4 300 år gammalt fynd har gjorts i skånska Bedinge.^[13]
  


• YDNA-haplogruppen I2, har ärvts av 5 procent^[23] av manliga svenskättlingar. I2 uppstod under istiden, för 22 000 år sedan, i södra Europa. Flera 7 800 år gamla I2-fynd har gjorts hos jägarfolk i Motala i Sverige. 5 000 år gamla I2-fynd har gjorts i Falbygden, Öland och Gotland från en jägarkultur som forfarande levde separerade från bönderna under bondestenåldern. De varianter av I2 om hittills har återfunnits hos dagens svenskar anlände emellertid till landet från och med bronsåldern, och har sitt ursprung i dagens Tyskland och Holland.^[13]
  


• 
  YDNA-haplogruppen I1 har ärvts av 37 procent^[23] av manliga svenskättlingar. Haplogruppen är högst 5000 år gammal. Tidiga arkeologiska fynd av I1 är från Skåne i Sverige vid sandstränder där bärnsten kunde hittas. Haplogruppen är idag vanligast i Norden, och har en topp i Västra Götaland med 52% av männen. Enligt en hypotes uppstod haplogruppen i tyska Halle-Saale, och spreds med bärnstenshandeln till främst Norden men även andra delar av Europa.^[13] Enligt en annan uppstod den i sydskandinavien, och spreds i områden i Europa dit vikingarna långt senare nådde.^[25] Vanliga varianter av denna är:
  
  
  
  • 
    I-L1301, som tillkom 200 år f.Kr., sannolikt i jordbruksbygderna i Vänern, hos en anfader till 5 procent av svenska män.
  
  
  • Dess undergrupp I-L1302, som tillkom 200 e.Kr. längre uppåt landet, och vars ättlingar bredde ut sig längs Norrlandskusten. En av dem var järnåldershövdingen i Högomsgraven från 500-talet e.Kr. i Mellannorrland.^[13]
    
  
  
  
  

Fortsatta migrationer |

Fördjupning: Sverige under järnåldern

Under järnåldern skedde flera inomeuropeiska folkvandringar, och mindre migrationer från Asien. Svenskarna har bland annat berörts av:

• YDNA-haplogruppen N som 7,5 procent^[23] av män med svensk härkomst tillhör, och som har spridning i norra Eurasien. Varianten N1c är särskilt vanlig i Finland och bland samer, och tros ha kommit in i Fennoskandinavien österifrån för 1 500 år sedan, som ett av flera tillskott under historiens gång till den jägar-samlarkultur som fanns kvar i norra Fennoskandinavien, och som hade börjat utveckla den samiska seminomadiska kulturen strax innan denna tid. N1c-folket förde med sig ananjinokulturens metallbruk, resulterande vad som tros vara samernas metallframställning med asbestkeramik i bland annat norra Norrland. På 500-talet anslöt sig även människor från kusttrakterna i Finland och från Mellansverige, främst tillhörande I1 och R1a, till den samiska gruppen. Samerna var mycket få vid denna tid och drabbades därför av en falskhalseffekt, som resulterade i unikt autosomalt DNA och en avvikande frekvens av haplogrupper,^[13] men samer handlade med och beblandade sig med tiden med bofast befolkning i norra Fennoskandinavien. Se samernas ursprung.

Dagens befolkning |

Fördjupning: Släktforskning i Sverige § DNA-släktforskning i Sverige

Jämförelse av referensbefolkningar i olika länder vad gäller mitokondrier (MtDNA) såväl som Y-kromosomer (YDNA) visar nära genetiskt avstånd i genomsnitt mellan personer med härkomst i Skandinavien och centraleuropéer, särskilt från Tyskland, Kroatien och Tjeckien.^[26] Genpoolen har långa perioder varit liten och anförlusterna många i vissa glesbefolkade och isolerade delar av Sverige så att det finns släktskap många vägar mellan personer, varför autosomala DNA-tester kan visa på betydligt närmare genetiskt avstånd mellan boende i Sverige än vad som kan förväntas utifrån personernas släktskap enligt släktforskningen.^[27] Endast cirka 7% av etniska svenskar bär på genotypen för laktosintolerans.^[28]

Följande tabell visar hur frekventa (i procent) MtDNA-haplogrupper är bland nu levande testpersoner som har svenska som modersmål eller vars tidigast kända ana på moderslinjen föddes inom dagens Sverige:^[14]

HärkomstMtDNA-haplogrupp	L	HV	H	H1+H3	H5	HV0+V	J	T1	T2	U2	U3	U4	U5	U	K	I	W	X	Övriga	Antal testpersoner
Hela Sverige	0.6	0.5	45.8	(31.5)	(2.2)	5	7.7	2.7	4	0.8	0.6	3	12.1	2.8	6.4	2.8	1.3	1.3	2.5	637
Samisktalande (Sverige, Finland, Norge)	0	0	0	3.8	(0)	41.6	0	0	0.4	0	0	0	48	0	0	0	1.4	0	4.6	499

Följande tabell visar frekvensen av YDNA-haplogrupper för testade män med svenskt modersmål eller vars tidigast kända person på faderslinjen har härkomst i Sverige:^[23]

HärkomstYDNA-haplogrupp	I1	I2*/I2a	I2b	R1a	R1b	G	J2	J*/J1	E1b1b	T	Q	N	Antal testpersoner
Hela Sverige	37	1.5	3.5	16	21.5	1	2.5	0	3	0	2.5	7	Över 1000
Samisktalande (Sverige, Finland, Norge)	27	0	0	13	7	0	0.5	0	0.5	0	0	53	250 till 500
Gotland	50	0	5.5	14.5	17.5	0	0	0	1	2	4	7.5	100 till 250

Innefattas även nya svenskar (med utländsk bakgrund) blir frekvenserna högre främst för YDNA-grupperna E, G, J och T.

Uppkomsten av det svenska språket |

Förhistoria |

Fördjupning: Indoeuropeiska, germanska, och fornnordiska

Svenskan tillhör de nordiska (nordgermanska) språken, vilka är en undergrupp till germanska språk, som utgör indoeuropeiska språk.

Indoeuropeiska språk förmodas ha ett gemensamt ursprung i ett urspråk, urindoeuropeiska, som ska ha talats av urindoeuropeer. Detta har traditionellt lokaliserats till norra delen av Östeuropa från år 3000 f.Kr., och associeras till Jamna-kulturens plötsliga migration i många riktningar^[21] men kan enligt alternativa hypoteser lokaliseras till Anatolien (dagens Östra Turkiet) från år 6000 f.Kr. Protoindoeuropeiskan anses ha försvunnit kring år 2000 f.Kr. utan att lämna skriftliga dokument, och är därför att betrakta som obelagd, men förgrenade sig bland annat i mycensk grekiska, från vilket skriftliga spår finns från kring år 1600 f.Kr., och i vedisk sanskrit, belagt från 1800-1500 f.Kr.^[29] Indoeuropeiska språk kom att utvecklas i Sydasien och stor del av Europa, och dess talare kallas indoeuropeiska folk. Två tredjedelar av fornsvenskan härrör från indoeuropeiska språk, medan en tredjedel är äldre.^[13]

De stora likheterna mellan de germanska språken ses som bevis för ett gemensamt språkligt arv och ömsesidig kontakt mellan språken.^[30] Detta har lett till hypoteser om ett sammanhållet äldre gemensamt urspråk, urgermanska, som dock saknar skriftliga belägg, och om ett ursprungligt germanskt språkområde i Sydskandinavien och/eller i området mellan Rhen och Wisła, vilket är ovisst, liksom tidpunkten då ett sådant språk skulle ha förgrenat sig från indoeuropeiskan.^[31][30] De germanska språken utvecklades i Nordeuropa, och deras talare kom att kallas germanska folk.

Urnordiska är det germanska språk som talades i Norden under yngre romerska järnåldern, folkvandringstiden och vendeltiden (datering är vansklig men brukar idag anges till tiden kring Kristi födelse fram till 800 e Kr). Språket är det germanska språk som är tidigast belagt i skriftliga källor, från 200-talet e Kr, bland annat i runskrift enligt äldre futharken, om än beläggen är svaga.^[32] Vid övergången från vendeltiden till vikingatiden omkring år 800 anses urnordiskan skilja sig betydligt från de andra germanska språken, och kallas från denna tidpunkt fornnordiska. Detta finns belagt i runskrift enligt den yngre futharken.

Det fornnordiska språket delar vid tidig vikingatid upp sig i västnordiska, östnordiska, och forngutniska, enligt en äldre men idag något omdiskuterad kategorisering. En tydlig dialektgräns saknas mellan västnordiska och östnordiska folkmål. Östnordiskan kan studeras i runsvenska och rundanska källor, som vid slutet av vikingatiden började uppvisa små skillnader, och kallas från 1200-talet för fornsvenska och forndanska.^[33]

Vidare utveckling |

Fördjupning: Svenska

Perioden som bär benämningen nysvenska börjar med utgivningen av Gustav Vasas bibel år 1541. Nusvenska är det språkstadium som den moderna svenskan tillhör och tar sin början en tid efter att urbaniseringen och industrialiseringen hade inletts från ungefär år 1900.^[34]

De flesta av svenskans traditionella folkmål kan grupperas i sex dialektområden: sydsvenska mål, götamål, sveamål, norrländska mål, gotländska mål och östsvenska mål (finlandssvenska och estlandssvenska dialekter). Trots att de genuina målen blir allt mer ovanliga är regionala uttalsvarianter alltjämt vanliga: sydsvenskt talspråk, götiskt–västmellansvenskt talspråk, östmellansvenskt talspråk, norrlandsstandardsvenskt talspråk (vilket i sin tur har många varianter), gotländskt talspråk och finlandssvenskt talspråk.^[35]

Det svenska språket har tagit upp många lånord, som ofta är tecken på hur kulturer som varit dominerande eller haft prestige har inverkat på svensk kultur under historiens gång. Lånorden innefattar främmande ord bildade till latinsk-romanska eller grekiska ordstammar, ofta internationellt använda i den akademiska världen, ibland inlånade via engelskan. Många lånord hämtades direkt från högtyskan efter reformationen i samband med Gustav Vasas bibelöversättning, från franskan under 1600- och 1700-talet och från engelskspråkig kultur efter andra världskriget. I flera fall har de engelska lånorden ursprungligen lånats ut från fornnordiskan till anglo-saxiska (fornengelska) under vikingatid.^[36] Många svenska slangord har sitt ursprung i romani, efter andra världskriget i anglo-amerikansk populärkultur och narkotikaslang, och på senare år i förortssvenska, vilket har grund i storstädernas ungdomsspråk och olika invandrargruppers brytning och hemspråk.^[37][38]

Uppkomsten av nationalstaten Sverige |

Fördjupning: Sveriges historia

Strax innan och under äldre medeltid var landskapen i Mälardalen och runt Vättern oftast enade under samma kung, men Sverige betraktas av dagens svenska historiker inte som en stabil statsbildning förrän på 1200-talet. Sverige under äldre medeltiden bestod av flera löst sammanhängande områden, som under 1000-talet hade utvecklat gemensam militärorganisation (ledungen) efter danskt mönster. Sverige under Kalmarunionens tid (1389 till 1520) saknade egen utrikespolitik och regent, men det dåvarande Sverige lydde ändå under en egen landslag. Sålunda anses den svenska nationalstaten ha bildats efter unionsupplösningen år 1520, och Gustaf Vasa utpekas som nationalstatens fader.^[39]

Uppkomsten av en svensk nationell identitet |

Fördjupning: Svenska värderingar

Liksom i övriga Europa utvecklades nationalism först på 1800-talet i Sverige, då en gemensam skandinavisk eller nationell identitet konstruerades för att ena regionen eller landet. Nationalromantikens skalder och studentkörer började lovsjunga landet och idealisera gamla kungars krigsinsatser och krigshjältars offervilja. Göticismens historiker romantiserade om vikingabragder och sagokungarna, som skulle visa att den "svenska folkstammens" folksjäl hade präglats av en mental styrka. Att Finland förlorades till Ryssland tolkades som att den svenska styrkan börjat gå förlorad till följd av stadslivets lättjefulla liv och utländska impulser. Hembygdsromantiken hämtade symboler, traditioner och folkmusik från bondesamhället, i en tid när bondesamhället gick mot sin upplösning.^[40][41]

Innan denna tid levde man rätt olika livsstil i olika landsdelar, och adel och bönder hade sin identitet i sin samhällsklass snarare än i riket, och gifte sig sällan med varandra. Landet fick först vid denna tid ett gemensamt språk. Dessförinnan talade adeln en svenska uppblandad med utländska lånord som bönderna knappast förstod, och latinet hade haft en roll som det tryckta ordets språk. Vid 1800-talets mitt fick statskyrkan konkurrens av akademisk religionskritik och frikyrkor, som blev grunden till flera andra folkrörelser. Nationalismen kom att ersätta den lutherska religionen som överideologi, och förenade olika samhällsskikt, politiska ideologier, religiösa inriktningar och landsändar fram till mitten av 1900-talet.

Inledningsvis karaktäriserades inte nationalismen av främlingsfientlighet, men de katastrofala konsekvenserna av 1930- och 1940-talens aggressiva nationalism (bland annat fascism) ledde till en motreaktion hos allmänheten bort från nationalism över huvud taget. Därefter har istället demokratin rollen av landets överideologi. Den svenska kulturen är idag mångkulturell och individuell. Landets starka sekularism innebär att religion numera ses som en privatsak, och att få är troende, men det lutherska och väckelsefromma kulturarvet anses fortfarande ha betydelse för värderingar, ekonomi och arbetsmoral. Nya nationalistiska och främlingsfientliga rörelser har successivt vuxit sig starkare sedan 1990-talet, men har inte roll av gemensam värdegrund för Sverige.^[39][40]

Befolkningsgrupper i Sverige |

Majoritetsbefolkning |

Sveriges majoritetsbefolkning beskrivs traditionellt som skandinaver med germanskt ursprung,^[42] och betecknas ibland i engelskspråkig litteratur som en etnicitet eller folkgrupp^[42][43][44], och i äldre litteratur som ett folk med tre konstituerande folkstammar: svear, götar och gutar.^[45]

Att beskriva svenskar som en etnicitet är idag mycket ovanligt i svenskspråkig forskning.^{[källa behövs]}Begreppen etniska svenskar och Sveriges majoritetsbefolkning förekommer dock i svenskspråkig forskning, för att förtydliga att man avser personer som identifierar sig med svenskt kulturarv, inklusive exempelvis adoptivbarn födda i andra länder och uppvuxna i Sverige och med svenskt modersmål.^[46] Begreppen sätts ofta i kontrast till dem som främst identifierar sig med någon av landets minoritetsfolk och invandrargrupper. Det är emellertid inte ovanligt att medlemmar av etniska minoriteter har varit tvåspråkiga och upprätthållit dubbla kulturella identiteter under flera generationer, och att invandrarungdomar utvecklar en multikulturell identitet – och även betraktar sig som del i den svenska kulturen.^[47][48][49] Begreppet etnisk svensk är omdiskuterat i svensk politisk debatt, då det i vardagligt språkbruk ibland ges en tolkning som vit svensk,^[46][50] är exkluderande och även är vanligt i fördomsfull och rasistisk argumentation.^[51]

I Sverige förs ingen officiell befolkningsstatistik över antal svenskar som etnisk grupp.^[52] Antal invånare med svenskt modersmål uppskattas till 8 000 000 år 2012.^[53][54]

Språkliga minoriteter |

Personer av svensk nationalitet innefattar även samer (mellan 17 000 och 20 000 personer i Sverige^[42], varav 6 000 hade samiskt modersmål år 2012^[53][54]), som har status av urfolk eftersom deras befolkning "är lika gammal som eller äldre än landets majoritetsbefolkning".^[55]

Ytterligare fyra erkända språkliga minoriteter har funnits mycket länge i landet:^[56][53][54]

• 
  meänkielitalande (uppskattningsvis 15 000 svenskar hade detta modersmål år 2012),


• 
  finsktalande (185 000 svenska invånare),


• 
  romani chib-talande (11 000 svenskar) och


• 
  jiddishtalande (3 000 svenskar).

Följande nordiska varieteter beskrivs ibland som egna språk, men saknar officiell status som minoritetsspråk:^[53][54]

• 
  Älvdalska (1 900 hade detta som modersmål år 2012).


• 
  Överkalixmål (1 600)

Utländsk bakgrund |

Fördjupning: Sveriges demografi § Etnicitet

Av svenska medborgare folkbokförda i Sverige är 1 061 041 personer, eller omkring 11.5 procent, utrikes födda (år 2017),^[57] och kallas ibland nya svenskar.^[49] Av Sveriges befolkning, det vill säga personer som har haft uppehållstillstånd i minst ett år, är 1 877 050 eller 18,5 procent utrikes födda. Antal andra generationens invandrare är 561 957 personer eller 5,6 procent av befolkningen.^[57] Baserat på födelseland är de största immigrantgrupperna Sverigefinländare (inklusive språkgrupperna sverigefinlandssvenskar och Sverigefinnar), -irakier, -syrier, -polacker, -iranier, -jugoslaver, -somailer, -tyskar, -turkar, -norrmän, -danskar och -thailändare.^[58][42]

Följande modersmål var vanligast i Sverige år 2012, förutom svenska:^[53][54]

Största språkgrupper i Sverige 2012 (förutom svenska)

Modersmål	Uppskattat antal svenska invånare
Finska och meänkieli	200 000
Arabiska	155 000
Bosniska, kroatiska, serbiska och montenegroinska	130 000
Kurdiska	84 000
Polska	76 000
Spanska	75 000
Persiska	74 000
Tyska	72 000
Danska	57 000
Norska	54 000
Engelska	54 000
Somaliska	53 000
Arameiska	52 000
Turkiska	45 000
Albanska	39 000
Thailändska	30 000
Ryska	29 000
Ungerska	24 000
Kantonesiska	20 000

Utlandssvenskar och deras ättlingar |

Personer med svenska som modersmål, vars förfäder har bott i svenskbygder som historiskt har varit en del av Sverige, framför allt i Finland men även i Estland, kallar sig finlandssvenskar respektive estlandssvenskar men sällan svenskar. De utgör nationella minoriteter i dessa länder och deras svenska dialekt är i allmänhet inte rikssvensk. Icke finsktalande finlandssvenskar kan vara finländare men inte finnar. En grupp estlandssvenskar tvångsförflyttades till Gammalsvenskby i Ukraina där svensktalande ättlingar lever kvar. Personer som har utvandrat från Sverige identifierar sig ofta som svenskar och kallas utlandssvenskar. Ättlingar till dessa som har bevarat språk och traditioner och bildar en större gemenskap kan betrakta sig som en namngiven etnisk grupp,^[59] exempelvis svenskamerikaner, medan övriga ättlingar till utvandrade svenskar i allmänhet kallas svenskättlingar men sällan svenskar.^{[källa behövs]}

Se även |

• Australiensvenskar


• Svenskkanadensare


• Svenska värderingar


• Sveriges migrationshistoria


• Listor över svenskar

Anmärkningar |

.mw-parser-output .fotnotslista .references{list-style-type:inherit}

Referenser |

1. 
   ^ ”Preliminär befolkningsstatistik per månad 2017”. SCB. Arkiverad från originalet den 26 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170626101227/http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/manadsstatistik--riket/preliminar-befolkningsstatistik-per-manad/. Läst 15 juni 2017. 
   


2. 
   ^ ”Utländska medborgare efter år (2016)”. SCB. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101F/UtlmedbR/table/tableViewLayout1/?rxid=20a6d62c-45be-4fd3-8a6e-0fc6b433877f. Läst 15 juni 2017. 
   


3. ^ [a b c d e] ”Kartläggning utlandssvenskar 2015”. Svenskar i Världen. http://www.sviv.se/wp-content/uploads/2015/09/Kartlaggningen_2015_andraupplagan.pdf. 
   


4. 
   ^ ”Svenska kyrkan i siffror”. Svenska kyrkan. https://www.svenskakyrkan.se/statistik. 
   


5. 
   ^ ”SVENSK”. Svenska Akademiens ordbok. https://svenska.se/saob/?id=S_14945-0133.z269&pz=7. Läst 15 maj 2018. 
   


6. 
   ^ ”UTLANDSSVENSKENS SJÄL – IDENTITETEN VILAR PÅ VÄRDEGRUNDEN”. Svenskar i Världen. http://www.sviv.se/blog/2015/08/utlandssvenskens-sjal-identiteten-vilar-pa-vardegrunden/. Läst 15 maj 2018. 
   


7. 
   ^ Beowulf, första delen, vers 2380
   


8. 
   ^ http://hem.passagen.se/peter9/lag/vgkyrk.html
   


9. ^ [a b c d] Karin Bojs (2015), Min europeiska familj: De senaste 54 000 åren.
   


10. 
    ^ Karin Bojs, Mannen med yxan kom hit med en helt ny tid, Dagens nyheter 2015-06-13
    


11. 
    ^ Lappalainen, T.; Laitinen, V.; Salmela, E.; Andersen, P.; Huoponen, K.; Savontaus, M.-L. (2008-05). ”Migration Waves to the Baltic Sea Region” (på en). Annals of Human Genetics 72 (3): sid. 337–348. doi:10.1111/j.1469-1809.2007.00429.x. ISSN 0003-4800. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/j.1469-1809.2007.00429.x. Läst 20 juni 2018. 
    


12. ^ [a b] Nyheter, SVT (15 maj 2017). ”De var de första svenskarna” (på sv). SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/de-var-de-forsta-svenskarna. Läst 19 juni 2018. 
    


13. ^ [a b c d e f g h i j k] Karin Bojs; Peter Sjölund. Svenskarna och deras fäder - de senaste 11 000 åren (Andra tryckningen). ISBN 9789100167547. OCLC 973876808 
    


14. ^ [a b c d e] Maciamo. ”Mitochondrial DNA (mtDNA) haplogroups frequencies by country in Europe, the Near East & North Africa” (på en). Eupedia. https://www.eupedia.com/europe/european_mtdna_haplogroups_frequency.shtml. Läst 19 juni 2018.  (Metastudie som sammanställer data från flera studier med blandade metoder för urval och klassificering av testpersonerna)
    


15. ^ [a b] Maciamo. ”Haplogroup H (mtDNA)” (på en). Eupedia. https://www.eupedia.com/europe/Haplogroup_H_mtDNA.shtml. Läst 27 juni 2018. 
    


16. 
    ^ Maciamo. ”Haplogroup U5 (mtDNA)” (på en). Eupedia. https://www.eupedia.com/europe/Haplogroup_U5_mtDNA.shtml. Läst 20 juni 2018. 
    


17. 
    ^ Maciamo. ”Haplogroup V (mtDNA)” (på en). Eupedia. https://www.eupedia.com/europe/Haplogroup_V_mtDNA.shtml. Läst 27 juni 2018. 
    


18. 
    ^ Chikli et al (2002). Y genetic data support the Neolithic demic diffusion model. PNAS vol 99 (17).
    


19. 
    ^ Sampietro ML, et al (2007). Palaeogenetic evidence supports a dual model of Neolithic spreading into Europe. Proc Biol Sci 274:2161-2167
    


20. 
    ^ Maciamo. ”Haplogroup K (mtDNA)” (på en). Eupedia. https://www.eupedia.com/europe/Haplogroup_K_mtDNA.shtml. Läst 27 juni 2018. 
    


21. ^ [a b] Haak, Wolfgang; Lazaridis, Iosif; Patterson, Nick; Rohland, Nadin; Mallick, Swapan; Llamas, Bastien (2015-03-02). ”Massive migration from the steppe was a source for Indo-European languages in Europe” (på En). Nature 522 (7555): sid. 207–211. doi:10.1038/nature14317. ISSN 0028-0836. https://www.nature.com/articles/nature14317. Läst 25 juni 2018. 
    


22. 
    ^ Allentoft, Morten E.; Sikora, Martin; Sjögren, Karl-Göran; Rasmussen, Simon; Rasmussen, Morten; Stenderup, Jesper (2015-06). ”Population genomics of Bronze Age Eurasia” (på En). Nature 522 (7555): sid. 167–172. doi:10.1038/nature14507. ISSN 0028-0836. https://www.nature.com/articles/nature14507. Läst 25 juni 2018. 
    


23. ^ [a b c d e f] Maciamo. ”European Y-DNA haplogroups frequencies by country” (på en). Eupedia. https://www.eupedia.com/europe/european_y-dna_haplogroups.shtml. Läst 19 juni 2018.  (Metastudie som sammanställer data från flera studier med blandade metoder för urval och klassificering av testpersonerna)
    


24. 
    ^ Maciamo. ”Haplogroup R1b (Y-DNA)” (på en). Eupedia. https://www.eupedia.com/europe/Haplogroup_R1b_Y-DNA.shtml. Läst 27 juni 2018. 
    


25. 
    ^ Maciamo. ”Haplogroup I1 (Y-DNA)” (på en). Eupedia. https://www.eupedia.com/europe/Haplogroup_I1_Y-DNA.shtml. Läst 20 juni 2018. 
    


26. 
    ^ ”Archived copy”. Archived copy. Arkiverad från originalet den 27 September 2011. https://web.archive.org/web/20110927060758/http://hpgl.stanford.edu/publications/EJHG_2002_v10_521-529.pdf. Läst 27 september 2011. 
    


27. 
    ^ ”Frågor om autosomalt DNA | SSGG (Svenska Sällskapet för Genetisk Genealogi) - Nätverket för DNA-släktforskning” (på sv-SE). ssgg.se. http://ssgg.se/fragor-och-svar/#autosomalt. Läst 20 juni 2018. 
    


28. 
    ^ http://cebp.aacrjournals.org/content/16/5/956.full | Lactase Persistence, Dietary Intake of Milk, and the Risk for Prostate Cancer in Sweden and Finland
    


29. 
    ^ ”Indo-European Languages, The - Oxford Reference” (på en). doi:10.1093/acref/9780199661282.001.0001/acref-9780199661282-e-601#. http://www.oxfordreference.com/view/10.1093/acref/9780199661282.001.0001/acref-9780199661282-e-601. Läst 25 juni 2018. 
    


30. ^ [a b] ”Germanic Languages - Oxford Reference” (på en). doi:10.1093/acref/9780199661282.001.0001/acref-9780199661282-e-524. http://www.oxfordreference.com/view/10.1093/acref/9780199661282.001.0001/acref-9780199661282-e-524. Läst 25 juni 2018. 
    


31. 
    ^ ”germanska språk - Uppslagsverk - NE.se” (på sv). www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/germanska-spr%C3%A5k. Läst 25 juni 2018. 
    


32. 
    ^ ”nordiska språk - Uppslagsverk - NE.se” (på sv). www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nordiska-spr%C3%A5k. Läst 25 juni 2018. 
    


33. 
    ^ Graeme Davis Comparative syntax of old English and old Icelandic: linguistic, literary and historical implications, 2006, sidan 38.
    


34. 
    ^ nusvenska i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 3 juni 2017.
    


35. 
    ^ ”svenska dialekter - Uppslagsverk - NE.se” (på sv). www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/svenska-dialekter. Läst 25 juni 2018. 
    


36. 
    ^ ”lånord - Uppslagsverk - NE.se” (på sv). www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/l%C3%A5nord. Läst 25 juni 2018. 
    


37. 
    ^ ”slang - Uppslagsverk - NE.se” (på sv). www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/slang. Läst 25 juni 2018. 
    


38. 
    ^ ”ungdomsspråk - Uppslagsverk - NE.se” (på sv). www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ungdomsspr%C3%A5k. Läst 25 juni 2018. 
    


39. ^ [a b] Per Höjeberg, "Svensk identitet och nationalism i ett historiskt perspektiv", SO-rummet, 2015-09-02, version från 2018-01-13
    


40. ^ [a b] Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, "Nationalromantiken", SO-rummet, 2014-06-10, version från 2018-01-13
    


41. 
    ^ 1800-talet och nationalismen i Sverige del 1 - Göticismen, skandinavismen och historieromantiken
    


42. ^ [a b c d] ”Sweden facts, information, pictures | Encyclopedia.com articles about Sweden” (på en). www.encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/places/germany-scandinavia-and-central-europe/scandinavian-political-geography/sweden#ETHNIC_GROUPS. Läst 18 juni 2018. ”Ethnic groups: The Swedes are primarily Scandinavians of Germanic origin. There are about 17,000 to 20,000 Sami (Lapps) within the country. The remaining 12% of the population is comprised of foreign-born or first-generation immigrants, including Finns in the north, Danes, Iraqis, Iranians, Norwegians, Greeks, and Turks.” 
    


43. 
    ^ ”2013 Census ethnic group profiles” (på en-nz). http://archive.stats.govt.nz/Census/2013-census/profile-and-summary-reports/ethnic-profiles.aspx. Läst 18 juni 2018. 
    


44. 
    ^ Pavlovic, Zoran (2007). Europe. Infobase Publishing. sid. 53. ISBN 1-4381-0455-3. https://books.google.com/books?id=7rovXFnqXYMC. Läst 9 mars 2014. ”Germanic stock includes Germans, Swedes, Norwegians, Danes, Dutch (Flemish), and English (Anglo-Saxon)” 
    


45. 
    ^ Alexandersson, Pär (2018-01-24) (på da). Moder Sveas historia: Den svenska nationspersonifikationen under fem sekler. Books on Demand. ISBN 9789177852094. https://books.google.se/books?id=qbxIDwAAQBAJ&pg=PA31&dq=svenskar+folkstam+svear+g%C3%B6tar&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwi27Zvxz93bAhWJ6CwKHRhTDOwQ6AEIWTAJ#v=onepage&q=svenskar%20folkstam%20svear%20g%C3%B6tar&f=false. Läst 18 juni 2018 
    


46. ^ [a b] Tobias Hübinette, Helena Hörnfeldt, Fataneh Farahani & René León Rosales,Om ras och vithet i det samtida Sverige, Tumba: Mångkulturellt centrum 2014, sid 59.
    


47. 
    ^ Karl-Olov Arnstberg, Billy Ehn, Etniska minoriteter i Sverige förr och nu, LiberLäromedel, 1976, sidan 12
    


48. 
    ^ Nordisk judaistik - Volym 24–26, Sida 144 och 151
    


49. ^ [a b] Ålund, Aleksandra (1997-01-01). Multikultiungdom: Kön, Etnicitet, Identitet. ISBN 9144002211. https://www.researchgate.net/publication/290340434_Multikultiungdom_Kon_Etnicitet_Identitet. Läst 18 juni 2018 
    


50. 
    ^ Tobias Hübinette, Fostrad till svensk - sedd som främling, I&M 6/2008. Referat av boken ”Adoption med förhinder. Samtal med adopterade och adoptivföräldrar om vardagsrasism och etnisk identitet”, (Mångkulturellt Centrum 2008).
    


51. 
    ^ Bo Löfvendal, "Finns det etniska svenskar?", Krönika, Svenska Dagbladet kultur 2013-12-16
    


52. 
    ^ "Går det att tala om 'etnisk svenskhet'?": "Generaldirektören Stefan Lundgren konstaterar att SCB inte använder sig av begreppet etnicitet. 'Vi har uppgifter om var människor är födda, i vilket land man är född, och medborgarskap. Men vi har inga uppgifter om etnicitet och det är inte något vi presenterar i statistik, säger han till SvD.' "
    


53. ^ [a b c d e] ”Här är 20 största språken i Sverige” (på sv). Språktidningen. 29 mars 2016. http://spraktidningen.se/blogg/har-ar-20-storsta-spraken-i-sverige. 
    


54. ^ [a b c d e] Mikael, Parkvall, (2009). ”Sveriges språk - vem talar vad och var?”. DIVA. http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:225395&dswid=-4424. Läst 26 juni 2018. 
    


55. 
    ^ ”Regeringens proposition 1976/77:80 om insatser för samerna”. Sveriges Riksdag. 17 februari 1977. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-insatser-for-samerna_G00380/?html=true. Läst 19 december 2014. .
    


56. 
    ^ Riksdagsförvaltningen. ”Nationella minoriteter i Sverige Konstitutionsutskottets Betänkande 1999/2000:KU6 - Riksdagen” (på sv). www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/nationella-minoriteter-i-sverige_GN01KU6. Läst 25 juni 2018. 
    


57. ^ [a b] ”Befolkningsstatistik i sammandrag 1960–2017” (på sv). Statistiska Centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/helarsstatistik--riket/befolkningsstatistik-i-sammandrag/#Fotnoter. Läst 18 juni 2018. 
    


58. 
    ^ ”Finland och Irak de två vanligaste födelseländerna bland utrikes födda” (på sv). Statistiska Centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2016/Finland-och-Irak-de-tva-vanligaste-fodelselanderna-bland-utrikes-fodda/. Läst 18 juni 2018. 
    


59. 
    ^ ”Ethnic group - Overview - Oxford Reference” (på en). doi:10.1093/oi/authority.20110803095759513. http://www.oxfordreference.com/view/10.1093/oi/authority.20110803095759513. Läst 26 juni 2018. 
    

.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}

v • r Sveriges demografi Nutida, historiska samt förhistoriska etniciteter, folkstammar och minoriteter relaterade till Sverige Nationell folkgrupp Svenskar Konstituerande folkstammar Svear · Götar · Gutar Övriga förhistoriska och medeltida nordisktalande stammar och folk Daner · Hälsingar · Jutar · Jämtar Förhistoriska och historiska folkgrupper och språkgrupper Tyskar · Anglosaxare · Finnar · Kväner · Samer · Sydsamer · Svedjefinnar · Ester · Valloner Moderna "officiella" minoriteter Samer · Sverigefinnar · Tornedalingar · Judar · Romer Religiösa tillhörigheter Kristna: Protestanter (Frikyrkliga), Katoliker (Östkatoliker), Ortodoxa · Judar · Muslimer: Sunniter, Shiiter · Buddhister · Hinduer · Konfucianer · Modern asatro Senmoderna minoriteter Afghaner · Albaner · Algerier · Amerikaner · Argentinare · Armenier · Assyrier/Syrianer · Australier · Azerer · Bangladeshier · Belgare · Bolivianer · Bosnier · Brasilianare · Britter och nordirländare · Bulgarer · Burmeser · Burundier · Chilenare · Colombianer · Danskar · Ecuadorianer · Egyptier · Emiratier · Eritreaner · Estländare · Etiopier · Filippiner · Fransmän · Gambier · Georgier · Ghananer · Greker · Indier · Indonesier · Irakier · Iranier · Irländare · Islänningar · Israeler · Italienare · Ivorianer · Japaner · Jemeniter · Jordanier · Jugoslaver · Kamerunier · Kanadensare · Kazaker · Kenyaner · Kineser · Kirgizer · Kongoleser (Kongo-Kinshasa) · Kosovaner · Kroater · Kubaner · Kurder · Kuwaitier · Lankeser · Letter · Libaneser · Liberianer · Libyer · Litauer · Makedoner · Malaysier · Marockaner · Mexikaner · Moldavier · Mongoler · Montenegriner · Nederländare · Nepaleser · Nigerianer · Norrmän · Nyzeeländare · Pakistanier · Palestinier · Peruaner · Polacker · Portugiser · Resande · Rumäner · Ryssar · Salvadoraner · Saudier · Schweizare · Serber · Serber och montenegriner · Slovaker · Slovener · Somalier · Spanjorer · Sudaneser · Sverigefinlandssvenskar · Sverigefinländare · Sydafrikaner · Sydkoreaner · Syrier · Taiwaneser · Tanzanier · Thailändare · Tjecker · Tjeckoslovaker · Tunisier · Turkar · Tyskar · Ugandier · Ukrainare · Ungrare · Uruguayaner · Uzbeker · Venezuelaner · Vietnameser · Vitryssar · Österrikare Sveriges historia · Sveriges migrationshistoria · Språk i Sverige · Minoritetsspråk i Sverige · Religion i Sverige