Sycorax
.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}
Sycorax | |
Fotografier från upptäckten av Sycorax. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Philip D. Nicholson Brett J. Gladman Joseph A. Burns John J. Kavelaars |
Upptäcktsdatum | 6 september 1997 |
Upptäcktsmetod | Haleteleskopet |
Beteckningar | |
Alternativnamn | Uranus XVII (17) S/1997 U 2 |
Uppkallad efter | Sycorax |
Omloppsbana[2][3] | |
Epok: 1 januari 2000 | |
Banmedelradie | 12179400 km |
Excentricitet | 0,5219 |
Siderisk omloppstid | 1288,38 d |
Medelanomali | 266,583° |
Inklination | 159,42° |
Longitud för uppstigande nod | 263,034° |
Medelrörelse | 0,2794217°/d |
Periapsisargument | 20,103° |
Måne till | Uranus |
Propra banelement[2][3] | |
Periapsisprecession | 1393,43 a |
Precession för uppstigande nod | 1863,29 a |
Fysikaliska data | |
Medelradie | 75 km[4][5] |
Area | ≈ 70000 km² (uppskattat) |
Volym | ≈ 1800000 km³ (uppskattat) |
Massa | ≈ 2,3 × 1018kg (uppskattat) |
Medeldensitet | 1,5 g/cm³ |
GM | 0,18 km³/s² |
Rotationsperiod | 3,6 h[6] |
Albedo | 0,04[4][5] |
Temperatur | ≈ 65 K (uppskattat) |
Skenbar magnitud | 20,8 R[4][5] |
Hitta fler artiklar om astronomi med Astronomiportalen |
Sycorax är en av Uranus månar. Den upptäcktes 1997 av en grupp amerikanska astronomer med hjälp av Hale-teleskopet, och fick den tillfälliga beteckningen S/1997 U 2. Den är också betecknad Uranus XVII.
Sycorax är en av de minsta av Uranus månar och nummer fem i ordning utanför de fem stora månarna. Den har en diameter på ca 190 km. Utöver dess bana runt planeten och dess mycket låga albedo, är Sycorax egenskaper i stort sett okända. Den har en retrograd rörelse runt planeten, vilket betyder att den rör sig i motsatt riktning av planetens rotation.
Sycorax är uppkallad efter en häxa som är mor till Caliban i William Shakespeares pjäs Stormen.
Källor |
^ Gladman Nicholson et al. 1998.
- ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. http://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015.
- ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
- ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. http://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015.
- ^ [a b c] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
^
Maris, Michele; Carraro, Giovanni; Parisi, M.G. (2007). ”Light curves and colours of the faint Uranian irregular satellites Sycorax, Prospero, Stephano, Setebos, and Trinculo”. Astronomy&Astrophysics 472 (1): sid. 311–319. doi: . Bibcode: 2007A&A...472..311M.
doi:10.1038/31890
doi:10.1086/424997
doi:10.1086/426329
doi:10.1006/icar.2001.6715
.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}
|