Euroområdet
| Euroområdet och övriga områden som har euron som valuta |
| Medlemsstater inom Europeiska unionen med egna nationella valutor |
Euroområdet, även känt som euroland, euroländerna eller eurozonen, utgörs av de 19 medlemsstater inom Europeiska unionen som har euron som valuta. Dessa medlemsstater har överfört sina befogenheter över den monetära politiken till europeisk nivå genom Eurosystemet. Cirka 340 miljoner människor bor i euroområdet, som är en av världens största ekonomier.
De medlemsstater som har euron som valuta är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Därutöver har de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten euron som valuta genom monetära avtal med unionen, medan Kosovo och Montenegro har euron som valuta utan några monetära avtal.
Inom Europeiska unionen finns det nio medlemsstater som har egna nationella valutor och som därmed inte ingår i euroområdet. Dessa är Bulgarien, Danmark, Kroatien, Polen, Rumänien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien och Ungern. Bortsett från Danmark och Storbritannien har dessa medlemsstater förbundit sig att införa euron som valuta när de väl uppfyller de så kallade konvergenskriterierna.[1]
Innehåll
1 Utbredning
1.1 Utomeuropeiska områden
1.2 Europeiska mikrostater
1.3 Kosovo och Montenegro
2 Utvidgning
2.1 Danmark
2.2 Bulgarien, Rumänien och Kroatien
2.3 Polen, Tjeckien och Ungern
2.4 Storbritannien
2.5 Sverige
3 Tidslinje
4 Se även
5 Referenser
5.1 Noter
Utbredning |
| Euroområdet |
| Stater som har euron som valuta utan några monetära avtal |
| Mikrostater som har euron som valuta genom monetära avtal |
| Medlemsstater som kommer att införa euron när konvergenskriterierna uppfylls |
| Medlemsstater som står permanent utanför eurosamarbetet |
Det officiella euroområdet utgörs av de 19 medlemsstater inom Europeiska unionen som har euron som valuta. Dessa medlemsstater är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike.[2] Euron utgör således officiellt betalningsmedel för cirka 340 miljoner människor och euroområdet är en av världens största ekonomier.[3][4][5][6]
Genom att införa euron som valuta och ansluta sig till euroområdet deltar dessa medlemsstater fullt ut i eurosamarbetet och övriga delar av Ekonomiska och monetära unionen. De har därmed överfört sina befogenheter över den monetära politiken till europeisk nivå genom Eurosystemet.[7]
Vid införandet av euron den 1 januari 1999 ingick Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike i valutasamarbetet.[8] Sedan dess har Grekland (2001),[9] Slovenien (2007),[10] Cypern och Malta (2008),[11][12] Slovakien (2009),[13] Estland (2011),[14] Lettland (2014)[15] och Litauen (2015)[16] anslutit sig vid början av respektive år.
Utomeuropeiska områden |
Utöver det europeiska territoriet av euroområdet har även unionens yttersta randområden euron som valuta. De portugisiska ögrupperna Azorerna och Madeira, den spanska ögruppen Kanarieöarna samt de franska utomeuropeiska departementen Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion, ingår därför i euroområdet. Däremot står alla utomeuropeiska länder och territorier utanför eurosamarbetet, med undantag för de franska territorierna Clippertonön, Franska sydterritorierna, Saint-Barthélemy och Saint-Pierre och Miquelon,[17] varav de två sistnämnda har euron som valuta genom monetära avtal med unionen.[18][19]
I Europa har den tyska kommunen Büsingen och den italienska kommunen Campione d’Italia schweizisk franc som valuta, medan Nordcypern har turkisk lira som valuta. De brittiska militärbaserna Akrotiri och Dhekelia på Cypern har euron som valuta trots att de tillhör Storbritannien.
Europeiska mikrostater |
De fyra europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten har euron som valuta genom monetära avtal med unionen.[20][21][22][23] De monetära avtalen innebär att mikrostaterna får prägla euromynt med egna motiv på den nationella sidan. Mängden euromynt som får präglas regleras också av avtalen. Innan införandet av euron hade dessa mikrostater fransk franc, italiensk lira eller spansk peseta som valuta.
Kosovo och Montenegro |
Kosovo och Montenegro, som tidigare hade tysk mark som valuta, har euron som valuta utan några monetära avtal med unionen.[17] Områdena ingick förr i Jugoslavien och har inte haft egna valutor sedan dess. De ingår inte officiellt i euroområdet och deras centralbanker står utanför Eurosystemet.
Utvidgning |
Alla Europeiska unionens medlemsstater, utom Danmark och Storbritannien, har förbundit sig att införa euron när de väl uppfyller de så kallade konvergenskriterierna. Särskilda bestämmelser som rör Danmark och Storbritannien innebär att dessa två medlemsstater kommer att införa euron endast på begäran av den egna regeringen. För övriga medlemsstater som inte har euron som valuta utvärderar Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken i var sin konvergensrapport fullgörandet av konvergenskriterierna minst en gång vartannat år eller på begäran av en medlemsstat utanför euroområdet. Mot bakgrund av dessa konvergensrapporter beslutar Europeiska unionens råd efter samråd med Europaparlamentet om en medlemsstat ska införa euron som valuta.[24]
Konvergenskriterierna innefattar krav om prisstabilitet, sunda statsfinanser och en låg långfristig räntenivå. Dessutom måste den nationella valutan uppvisa en stabil växelkurs gentemot euron genom att vara ansluten till Europeiska växelkursmekanismen (ERM) i minst två år utan större påfrestningar. Eftersom varje nationell regering själv bestämmer om deltagande i växelkursmekanismen kan en medlemsstat avsiktligt avstå från att uppfylla konvergenskriterierna och därigenom även avstå från att införa euron som valuta. Till exempel har Sverige på detta sätt kunnat hålla sig utanför eurosamarbetet.
| Medlemsstat | Valuta | Kod | Inflation | Budgetbalans | Statsskuld | Stabil växelkurs | Långa räntor | Lagstiftning | Måldatum |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Bulgarien | Bulgarisk lev | BGN | &&&&&&&&&&&&&&01.4000001,4 | &&&&&&&&&&&&&&00.6000000,6 | &&&&&&&&&&&&&023.30000023,3 | Nej | &&&&&&&&&&&&&&01.4000001,4 | Inte helt förenlig | 2021-01-01 |
 Kroatien | Kroatisk kuna | HRK | &&&&&&&&&&&&&&01.3000001,3 | &&&&&&&&&&&&&&00.7000000,7 | &&&&&&&&&&&&&073.70000073,7 (minskande) | Nej | &&&&&&&&&&&&&&02.6000002,6 | Förenlig | 2025-01-01 |
 Polen | Polsk złoty | PLN | &&&&&&&&&&&&&&01.4000001,4 | &&&&&&&&&&&&&0-2.600000−1,4 | &&&&&&&&&&&&&049.60000049,6 | Nej | &&&&&&&&&&&&&&03.3000003,3 | Inte helt förenlig | — |
 Rumänien | Rumänsk leu | RON | &&&&&&&&&&&&&&01.9000001,9 (ökande) | &&&&&&&&&&&&&0-4.600000−3,4 | &&&&&&&&&&&&&035.30000035,3 | Nej | &&&&&&&&&&&&&&04.1000004,1 | Inte helt förenlig | 2024-01-01 |
 Sverige | Svensk krona | SEK | &&&&&&&&&&&&&&01.9000001,9 (minskande) | &&&&&&&&&&&&&&00.8000000,8 | &&&&&&&&&&&&&038.&&&&&038 | Nej | &&&&&&&&&&&&&&00.7000000,7 | Inte helt förenlig | — |
 Tjeckien | Tjeckisk krona | CZK | &&&&&&&&&&&&&&02.2000002,2 | &&&&&&&&&&&&&&01.4000001,4 | &&&&&&&&&&&&&032.70000032,7 | Nej | &&&&&&&&&&&&&&01.3000001,3 | Inte helt förenlig | — |
 Ungern | Ungersk forint | HUF | &&&&&&&&&&&&&&02.2000002,2 | &&&&&&&&&&&&&0-3.600000−2,4 | &&&&&&&&&&&&&073.30000073,3 (minskande) | Nej | &&&&&&&&&&&&&&02.7000002,7 | Inte helt förenlig | — |
Danmark |
| Medlemsstater vars valuta är ansluten till växelkursmekanismen |
| Medlemsstater vars valuta var ansluten till ERM I innan införandet av euron |
| Medlemsstater vars valuta var ansluten till ERM II innan införandet av euron |
| Övriga medlemsstater inom Europeiska unionen |
Danmark erhöll, i likhet med Storbritannien, särskilda bestämmelser om eurosamarbetet i samband med ratificeringen av fördraget om Europeiska unionen i början av 1990-talet. Genom ett särskilt protokoll fick den danska regeringen möjlighet att meddela Europeiska unionens råd om Danmark ville välja att stå utanför eurosamarbetet i samband med införandet av den gemensamma valutan. Den 3 november 1993 meddelade den danska regeringen att Danmark inte hade för avsikt att delta i eurosamarbetet. Det innebär att Danmarks fullgörande av konvergenskriterierna kan utvärderas endast på begäran av den danska regeringen.[25] I praktiken innebär det att Danmark inte är förpliktat att införa euron även om konvergenskriterierna uppfylls. Sedan den 13 mars 1979 är den danska kronan ansluten till växelkursmekanismen, vilket innebär att konvergenskriteriet om en stabil växelkurs är uppfyllt.
Av politiska skäl har Danmark fortsatt att stå utanför eurosamarbetet. I en folkomröstning den 28 september 2000 röstade 53,2 procent av de danska väljarna nej till valutan och en ny folkomröstning måste av politiska skäl hållas innan ett införande av euron blir aktuellt på nytt. Under 2008 och 2009 var opinionen klart för euron och en ny folkomröstning utlovades först av statsminister Anders Fogh Rasmussen och sedan av hans efterträdare Lars Løkke Rasmussen.[26] Av olika skäl, inte minst den försenade ratificeringsprocessen av Lissabonfördraget, ägde någon ny folkomröstning aldrig rum och i eurokrisens spår under 2010-talets början sjönk stödet för euron kraftigt. Enligt Eurobarometern var stödet för införande av euron i Danmark lågt i mars 2018 (29 procent för, 65 procent emot).[27]
Bulgarien, Rumänien och Kroatien |
Bulgarien och Rumänien samt Kroatien anslöt sig till Europeiska unionen den 1 januari 2007 respektive den 1 juli 2013 och har därmed förbundit sig att införa euron som valuta när konvergenskriterierna väl uppfylls. Trots att de tre medlemsstaterna har som ambition att införa euron så snart som möjligt har ekonomiska problem försenat processen. Ingen av medlemsstaterna har anslutit sin valuta till växelkursmekanismen, vilket innebär att ett införande av euron kan äga rum tidigast om två år. Av ekonomiska skäl kommer en övergång till den gemensamma valutan att ske senare.[28]
Enligt Eurobarometern var stödet för införande av euron i Rumänien (61 procent för, 28 procent emot) stort i mars 2018. Under samma period var stödet i Kroatien (46 procent för, 48 procent emot) och Bulgarien (35 procent för, 50 procent emot) betydligt lägre.[27]
I Bulgarien har regeringen under en längre tid planerat att ansluta den nationella valutan till växelkursmekanismen. Ambitionen har varit att genomföra en anslutning så snart som möjligt,[29] men Europeiska centralbanken och euroområdet har varit skeptiska till detta då den bulgariska ekonomin inte har ansetts ha konvergerat tillräckligt med euroområdets ekonomi.[30] I juli 2018 nådde Bulgarien en kompromiss med Europeiska centralbanken och euroområdet som innebär att en anslutning till växelkursmekanismen väntas ske i juli 2019. Samtidigt kommer Bulgarien att ansluta sig till europeiska bankunionen.[31][32][33] Ett officiellt måldatum för att införa euron saknas.[34]
I Rumänien har regeringen som ambition att ansluta den nationella valutan till växelkursmekanismen och införa euron så snart som möjligt. Regeringen har som mål att införa euron 2022.[35][36][29]
I Kroatien har regeringen som ambition att ansluta den nationella valutan till växelkursmekanismen och införa euron så snart som möjligt. Regeringen har som mål att införa euron 2022 eller 2023.[37][38] Regeringens ambition är att ansluta den nationella valutan till växelkursmekanismen senast 2020.[39]
Polen, Tjeckien och Ungern |
Polen, Tjeckien och Ungern anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 och har därmed förbundit sig att införa euron som valuta när konvergenskriterierna väl uppfylls. Ingen av medlemsstaterna har anslutit sin valuta till växelkursmekanismen, vilket innebär att ett införande av euron kan äga rum tidigast om två år. Av politiska skäl kommer en övergång till den gemensamma valutan att ske senare.[28]
Den polska regeringen ledd av premiärminister Jarosław Kaczyński 2006–2007 var uttalat euroskeptisk och motsatte sig ett införande av euron, åtminstone så länge inte en separat folkomröstning hade hållits om eurofrågan. 2007 tillträdde en ny regering under Donald Tusk med ambitionen att införa euron så snart som möjligt. Den ursprungliga planen att införa euron 2011 eller 2012 fick dock senareläggas på grund av finanskrisen 2007–2008. 2013 meddelade Tusk att ett införande av euron inte var aktuellt under de kommande åren, främst på grund av den politiska situationen som innebar att oppositionspartierna kunde blockera den konstitutionsändring som behövdes för att byta valuta. I november 2015 tillträdde Beata Szydło, tillhörande samma parti som Kaczyński, som ny premiärminister och den nya regeringen har intagit en betydligt mer skeptisk inställning till att införa euron som valuta. Stödet för euron var enligt Eurobarometern i mars 2018 lågt (34 procent för, 58 procent emot). Ett införande av euron är därför inte aktuellt under de kommande åren.[40]
I Tjeckien var regeringarna under Mirek Topolánek och Petr Nečas euroskeptiska, vilket förstärktes av president Václav Klaus starka motstånd till euron. 2013 tillträdde Miloš Zeman som ny president och 2014 tillträdde en ny regering under Bohuslav Sobotka som ställde sig betydligt mer positiv till euron. I likhet med Polen var stödet för euron enligt Eurobarometern i mars 2018 mycket lågt (23 procent för, 71 procent emot) och ett införande av euron är därför inte aktuellt under de kommande åren.[28]
Till skillnad från Polen och Tjeckien visade Eurobarometern i mars 2018 på ett betydligt större stöd för euron i Ungern (53 procent för, 42 procent emot). Den ungerska regeringen under Viktor Orbán har dock ställt sig skeptisk till en övergång till den gemensamma valutan, åtminstone till dess att den nationella ekonomin är i gott skick.[41] Ett införande av euron är därför inte aktuellt förrän efter 2020.
Storbritannien |
Storbritannien erhöll, i likhet med Danmark, särskilda bestämmelser om eurosamarbetet i samband med ratificeringen av fördraget om Europeiska unionen. Genom ett särskilt protokoll fick den brittiska regeringen möjlighet att meddela Europeiska unionens råd om Storbritannien ville välja att stå utanför eurosamarbetet i samband med införandet av den gemensamma valutan. Den 16 oktober 1996 och den 30 oktober 1997 meddelade den brittiska regeringen att Storbritannien inte hade för avsikt att delta i eurosamarbetet. Storbritannien är därför förpliktat att införa euron endast om den brittiska regeringen anmäler sin avsikt att göra detta till rådet.[42] Stödet för införande av euron var enligt Eurobarometern i mars 2018 mycket lågt (27 procent för, 61 procent emot).[27] I mars 2017 begärde Storbritannien utträde ur Europeiska unionen och väntas lämna unionen i mars 2019. Det är därför inte sannolikt att Storbritannien inför euron som valuta under överskådlig framtid.
Sverige |
Sverige anslöt sig till Europeiska unionen den 1 januari 1995 och har därmed förbundit sig att införa euron som valuta när konvergenskriterierna väl uppfylls. Eftersom den svenska kronan inte var ansluten till växelkursmekanismen i samband med införandet av euron den 1 januari 1999 kvarstod Sverige utanför eurosamarbetet i väntan på att uppfylla alla konvergenskriterier. Det var i första hand av politiska skäl som Sverige misslyckades att uppfylla konvergenskriterierna. De politiska partierna, framför allt Socialdemokraterna och Centerpartiet, var splittrade i frågan om den gemensamma valutan. Den 14 september 2003 hölls en folkomröstning om att införa euron den 1 januari 2006. Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna förespråkade ett ja, medan Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet förespråkade ett nej. I folkomröstningen röstade 55,9 procent[43] av väljarna nej och frågan om att införa euron som valuta blev därmed politiskt död under lång tid framöver.
Under 2008 och 2009 ökade stödet för euron i Sverige och antalet förespråkare var under en kort period fler än antalet motståndare. Efter finanskrisen 2007–2008 och den efterföljande eurokrisen sjönk dock stödet kraftigt och nådde nya bottennivåer. Enligt Statistiska centralbyråns opinionssiffror var stödet för euron 20,1 procent i maj 2018,[44] medan stödet enligt Eurobarometern var 26 procent i mars 2018.[27] Genom att inte ansluta den svenska kronan till växelkursmekanismen kan den svenska regeringen undvika att uppfylla konvergenskriterierna och därmed hålla Sverige utanför eurosamarbetet obegränsat lång tid. Till skillnad från Danmark och Storbritannien utvärderas dock Sveriges fullgörande av konvergenskriterierna minst en gång vartannat år i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Tidslinje |
Se även |
- Euro
- Gemensamma eurobetalningsområdet
- Konvergenskriterierna
Referenser |
Noter |
^ ”Artikel 140.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 109. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
^ ”What is the euro area?” (på engelska). Europeiska kommissionen. 8 oktober 2013. http://ec.europa.eu/economy_finance/euro/adoption/euro_area/index_en.htm. Läst 22 december 2013.
^ ”CIA - The World Factbook -- Rank Order - GDP (purchasing power parity)” (på engelska). Central Intelligence Agency. 10 januari 2012. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2001rank.html. Läst 22 december 2013.
^ ”Weak dollar costs U.S. economy its No. 1 spot” (på engelska). Reuters. 14 mars 2008. http://www.reuters.com/article/us-economy-world-biggest-idUSL1491971920080314. Läst 16 mars 2008.
^ ”World's Largest Economy” (på engelska). About.com. http://useconomy.about.com/od/grossdomesticproduct/p/largest_economy.htm. Läst 10 juli 2015.
^ ”Basic figures on the EU” (på engelska). Eurostat. 10 januari 2015. http://ec.europa.eu/eurostat/documents/4031688/6641765/KS-GL-15-001-EN-N.pdf/d4e11e76-3845-494b-a21d-4aac2756c334. Läst 10 juli 2015.
^ ”Artikel 3.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 51. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
^ ”Rådets beslut av den 3 maj 1998 i enlighet med artikel 109j.4 i fördraget (98/317/EG)”. EGT L 139, 11.5.1998, s. 30-35. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31998D0317.
^ ”Rådets beslut av den 19 juni 2000 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om införande av den gemensamma valutan i Grekland den 1 januari 2001 (2000/427/EG)”. EGT L 139, 7.7.2000, s. 19-21. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32000D0427.
^ ”Rådets beslut av den 11 juli 2006 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Sloveniens införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2007 (2006/495/EG)”. EUT L 195, 15.7.2006, s. 25-27. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32006D0495.
^ ”Rådets beslut av den 10 juli 2007 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Cyperns införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2008 (2007/503/EG)”. EUT L 186, 18.7.2007, s. 29-31. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32007D0503.
^ ”Rådets beslut av den 10 juli 2007 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Maltas införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2008 (2007/504/EG)”. EUT L 186, 18.7.2007, s. 32-34. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32007D0504.
^ ”Rådets beslut av den 8 juli 2008 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Slovakiens införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2009 (2008/608/EG)”. EUT L 195, 24.7.2008, s. 24-27. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32008D0608.
^ ”Rådets beslut av den 13 juli 2010 i enlighet med artikel 140.2 i fördraget om Estlands införande av euron den 1 januari 2011 (2010/416/EU)”. EUT L 196, 28.7.2010, s. 24-26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010D0416.
^ ”Rådets beslut av den 9 juli 2013 om Lettlands införande av euron den 1 januari 2014 (2013/387/EU)”. EUT L 195, 18.7.2013, s. 24-26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013D0387.
^ ”Rådets beslut av den 23 juli 2014 om Litauens införande av euron den 1 januari 2015 (2014/509/EU)”. EUT L 228, 31.7.2014, s. 29-32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014D0509.
- ^ [a b] ”The euro outside the euro area” (på engelska). Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/economy_finance/euro/world/outside_euro_area/index_en.htm. Läst 27 juli 2014.
^ ”Rådets beslut av den 31 december 1998 om monetära bestämmelser i de franska utomeuropeiska förvaltningsområdena Saint Pierre och Miquelon samt Mayotte (1999/95/EG)”. EGT L 30, 4.2.1999, s. 29-30. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999D0095.
^ ”Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Frankrike om bibehållande av euron på Saint-Barthélemy efter förändringen av öns ställning i förhållande till Europeiska unionen”. EUT L 189, 20.7.2011, s. 3-4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:c540285a-1077-43b3-ab54-2f7bfeb096a6.0020.02/DOC_2&format=PDF.
^ ”Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Furstendömet Andorra (2011/C 369/01)”. EUT C 369, 17.12.2011, s. 1-13. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:22011A1217(01).
^ ”Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Furstendömet Monaco (2012/C 310/01)”. EUT C 310, 13.10.2012, s. 1-11. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:22012A1013(01).
^ ”Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino (2012/C 121/02)”. EUT C 121, 26.4.2012, s. 5-17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:22012A0426(01).
^ ”Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Vatikanstaten (2010/C 28/05)”. EUT C 28, 4.2.2010, s. 13-18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:22010A0204(01).
^ ”Artikel 140 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 108-110. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
^ ”Protokoll 16 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 287. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
^ ”Løkke: Vi skal stemme om euroen”. Politiken. 13 maj 2009. http://politiken.dk/indland/politik/ECE710127/loekke-vi-skal-stemme-om-euroen/. Läst 30 juli 2014.
- ^ [a b c d] ”Eurobarometer 89”. Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/commfrontoffice/publicopinion/index.cfm/Survey/index#p=1&instruments=STANDARD. Läst 19 juli 2018.
- ^ [a b c] ”Clock ticks on Lithuania 2015 euro move as others eye security” (på engelska). EUbusiness. 27 juli 2013. http://www.eubusiness.com/news-eu/lithuania-poland.x76. Läst 31 juli 2014.
- ^ [a b] ”Juncker's euro-push could risk unity, warns eastern flank” (på engelska). EUobserver. 10 oktober 2017. https://euobserver.com/economic/139369. Läst 14 oktober 2017.
^ ”It is still early for Bulgaria to enter Eurozone – ECB chief economist” (på engelska). FinancialObserver.eu. 3 juli 2017. https://financialobserver.eu/recent-news/it-is-still-early-for-bulgaria-to-enter-eurozone-ecb-chief-economist/. Läst 14 oktober 2017.
^ ”Ministers welcome Bulgaria's next steps to join eurozone” (på engelska). EUobserver. 13 juli 2018. https://euobserver.com/tickers/142367. Läst 13 juli 2018.
^ ”Bulgaria edges closer to joining euro” (på engelska). EurActiv.com. 13 juli 2018. https://www.euractiv.com/section/economy-jobs/news/bulgaria-edges-closer-to-joining-euro/. Läst 13 juli 2018.
^ ”Statement on Bulgaria's path towards ERM II participation” (på engelska). Europeiska unionens råd. 12 juli 2018. http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2018/07/12/statement-on-bulgaria-s-path-towards-erm-ii-participation/. Läst 13 juli 2018.
^ ”Bulgaria to know its chances for ERM-II accession by end-2017” (på engelska). FinancialObserver.eu. 3 juli 2017. https://financialobserver.eu/recent-news/bulgaria-to-know-its-chances-for-erm-ii-accession-by-end-2017/. Läst 14 oktober 2017.
^ ”Romania may join euro zone in 2022, says foreign minister - report” (på engelska). CNBC. 28 augusti 2017. https://www.cnbc.com/2017/08/28/reuters-america-romania-may-join-euro-zone-in-2022-says-foreign-minister--report.html. Läst 14 oktober 2017.
^ ”Romanian government says it will adopt the euro in 2022” (på engelska). The Independent. 28 augusti 2017. http://www.independent.co.uk/news/world/europe/romana-join-euro-economy-2022-five-years-foreign-minister-brexit-a7916856.html. Läst 14 oktober 2017.
^ ”Croatia is Readying to Join Eurozone, Minister Says” (på engelska). BalkanInsight. 11 oktober 2017. http://www.balkaninsight.com/en/article/croatia-is-readying-to-join-eurozone-minister-says-10-11-2017. Läst 14 oktober 2017.
^ ”Croatia keen to introduce euro in 2022” (på engelska). EUobserver. 10 oktober 2017. https://euobserver.com/tickers/139356. Läst 14 oktober 2017.
^ ”Croatia mulls launching Eurozone accession process” (på engelska). SeeNews. 12 oktober 2017. https://seenews.com/news/croatia-mulls-launching-eurozone-accession-process-econ-min-586830. Läst 14 oktober 2017.
^ ”Poland will not be able to adopt the euro for years - PM Tusk” (på engelska). Reuters. 6 juli 2013. http://uk.reuters.com/article/uk-poland-euro-idUKBRE96503N20130706. Läst 30 juli 2014.
^ ”Hungary to hold off on Eurozone accession” (på engelska). FinancialObserver.eu. 9 oktober 2017. https://financialobserver.eu/ce/hungary-to-hold-off-on-eurozone-accession/. Läst 14 oktober 2017.
^ ”Protokoll 15 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 284-286. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
^ ”Folkomröstning 14 september 2003 om införande av euron”. Valmyndigheten. 18 september 2009. http://www.val.se/val/emu2003/resultat/slutresultat/index.html. Läst 30 juli 2014.
^ ”EMU-/eurosympatier, 1996 - 2017”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/demokrati/partisympatier/partisympatiundersokningen-psu/pong/tabell-och-diagram/eu--emu-sympatier/emu-eurosympatier/. Läst 19 juli 2018.
.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}
| |||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
