Mfrhtyj

.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}

Republiken Sudan Jumhuriyat as-Sudan جمهورية السودان
Flagga Statsvapen
Valspråk: النصر لنا (An-Nasr Lana) "Segern är vår"
Nationalsång: ”Vi är Guds och vårt lands armé نحن جند للہ جند الوطن (Arabiska) ”
Huvudstad		Khartoum[1]
Största stad		Omdurman
Officiella språk		Arabiska, Engelska[2]
Statsskick		Republik
-	President	Omar al-Bashir
-	Regeringschef	Omar Hasan Ahmad al-Bashir
-	Överhus	Staternas råd
-	Underhus	Parlamentet
Självständighet		Från Storbritannien och Egypten
-	Erkänd	1 januari 1956
Area
-	Totalt	1 886 068 km² (16:e)
-	Vatten (%)	5 %
Demografi
-	2012 års uppskattning	35 055 538 [3](32:a)
-	Befolkningstäthet	18,6 inv./km²
BNP (PPP)		2005 års beräkning
-	Totalt	$27 699 milj (75:e)
-	Per capita	$783
Ginikoefficient (2009)		35,3 % [4]
HDI (2014)		0,408 [5] (171)
Valuta		Sudanesiskt pund (SDG)
Tidszon		EAT (UTC+2)
Datumformat		dd/mm/yyyy
Kör på		Höger
Nationalitetsmärke		SUD
Landskod		SD, SDN, 729
Toppdomän		.sd, سودان.
Landsnummer		249

Sudan (arabiska: السودان, as-Sūdān), formellt Republiken Sudan,^[6] (arabiska: جمهورية السودان, Jumhūrīyat as-Sūdān), ibland kallat Nordsudan,^[7][8][9] är ett land i Nordafrika, som ofta även anses vara en del av Mellanöstern.^[10] Landet gränsar till Egypten i norr, Röda havet i nordost, Eritrea och Etiopien i öster, Sydsudan i söder, Centralafrikanska republiken i sydväst, Tchad i väst och Libyen i nordväst. Sudan är Afrikas till ytan tredje största land.^[11] Befolkningen i Sudan är en kombination av inhemska nilo-sahariskt-talande afrikaner och ättlingar till invandrare från Arabiska halvön. På grund av arabiseringsprocessen dominerar idag arabisk kultur i Sudan. Majoriteten av befolkningen i Sudan är muslimer. Nilen löper tvärs igenom landet och delar det i en östlig och en västlig del.^[12]

Sudans historia sträcker sig från antiken, och är intimt sammanflätad med Egyptens historia. I modern tid utstod landet ett sjutton år långt inbördeskrig, det första sudanesiska inbördeskriget (1955-1972), följt av etniska, religiösa och ekonomiska konflikter mellan det muslimsk-arabiska och arabiserade norra Sudan och mestadels animistiska och kristna niloter i Sydsudan.^[13][14] Detta ledde till andra sudanesiska inbördeskriget 1983. På grund av fortsatta politiska och militära stridigheter övertogs Sudan i en oblodig statskupp av överste Omar al-Bashir år 1989 varefter han utropade sig själv till Sudans president.^[15] Inbördeskriget slutade med undertecknandet av Naivashaavtalet som beviljade autonomi för vad som då var den södra regionen av landet. Efter en folkomröstning som hölls i januari 2011 utträdde Sydsudan den 9 juli 2011 med samtycke av Sudans president al-Bashir.^[16][17]

Sudan är medlem av Förenta Nationerna samt i Afrikanska unionen, Arabförbundet, Islamiska konferensorganisationen och Alliansfria staternas organisation. Landet fungerar även som observatör i Världshandelsorganisationen.^[18] Dess huvudstad är Khartoum som är landets politiska, kulturella och kommersiella centrum. Officiellt är Sudan en federal presidentialistisk representativ demokratisk republik. Det internationella samfundet anser allmänt att Sudans politik sker inom ramen för ett auktoritärt system på grund av National Congress Party (NCP) kontroll över regeringens dömande, verkställande och lagstiftande makt.^[19]

Historia |

Sudan i historisk mening |

Sudan är egentligen en benämning för stora delar av norra Afrika, i äldre tider även kallat Nigritien, den del av Afrika, som utbreder sig från Sahara i norr till Kongobäckenets norra vattendelare i söder samt emellan floderna Nigers och Senegals källtrakter i väster till Röda havet i öster; dock räknades inte Etiopien till Sudan. Denna areal är omkring fem miljoner km². Sudan i historisk mening sönderfaller i tre naturliga avdelningar: Östsudan med Nilen, Mellersta Sudan med Tchadsjön och Schari samt Västsudan med Niger-Binue.

Äldre historia |

Området som idag utgör Sudan omnämns i skriftliga källor från det forntida Egypten alltifrån omkring 3000 f.Kr. Tidvis var norra Sudan, företrädesvis Nubien, en egyptisk provins. Arkeologiska belägg för inhemska kulturer såsom Kerma finns dock, och under det sista årtusendet f.Kr. uppstod en skriftligt belagd kultur med staden Napata som huvudstad i ett rike kallat Kush som varade fram till omkring 300-talet e.Kr.

Några Kush-kungar regerade även över Egypten och formade det senare landets 25:e dynasti (ca 746-655 f.Kr.). Det kulturella inflytandet norrifrån var hela tiden starkt; de kushitiska kungarna byggde till exempel pyramider och kulten av den egyptiske guden Amon var den dominerande.

I mitten av 500-talet var Nubien uppdelat i tre kungariken vilka vid den tiden kristnades och Egypten slöt efter att ha islamiserats i mitten av 600-talet ett fredsfördrag med Nubiens kungar. Med undantag av södra delen islamiserades Sudan efter hand fram till 1500-talet.

1800-talet och tidigt 1900-tal |

Muhammed Ali av Egypten erövrade Sudan 1822 och anlade Khartoum, och hans son Ibrahim Pascha flyttade Egyptens gränser ända till närheten av Victoriasjön. Ett växande missnöje med det egyptiska inflytandet, höga skatter och krav på slaveriets avskaffande, ledde fram till Mahdistupproret under Muhammed Ahmed 1882. Mahdiststaten störtades dock 1898 av Egypten och Storbritannien. Enligt en konvention av den 19 januari 1899 sköttes därefter förvaltningen av landet söder om 22:a breddgraden till Uganda och Belgiska Kongo av Egypten och Storbritannien gemensamt, under namnet Anglo-egyptiska Sudan.

Landet leddes av en generalguvernör som tillsattes av egyptierna efter britternas godkännande, men styrdes i verkligheten som en brittisk koloni. Fram till självständigheten 1956 administrerades Sudan av britterna som två separata enheter – det islamiska norra och det kristna södra territoriet.

Modern historia |

Ett anglo-egyptiskt avtal 1953 gav Sudan inre självstyre under tre år och utlovade tillbakadragande av de brittiska styrkorna. Det första valet hölls samma år och vanns av National Unionist Party (NUP) och dess ledare Ismail al-Azhari. Denne bildade regering 1954 och blev Sudans förste statsminister.^[20]

Den 1 januari 1956 blev Sudan en självständig stat. Promuslimska militärjuntor har dominerat Sudans inrikespolitik sedan dess. Sudan har haft inbördeskrig under alla dessa år, utom 1972–1982.

Under kolonialtiden hölls södra Sudan underutvecklat. Efter självständigheten tog en arabisk elit makten. Inbördeskriget i söder började redan före självständigheten 1956 och fortsatte fram till 1972.

Sudan var formellt en demokrati fram till den 25 maj 1969, när Gaafar Nimeiry gjorde militärkupp. Nimeiry var president fram till den 6 april 1985, när han avsattes under en ny statskupp. Under Nimeirys presidentperiod startade inbördeskriget igen 1983 på grund av införandet av muslimska sharialagar i södra Sudan. Södra Sudan bebos i huvudsak av kristna eller anhängare av afrikanska religioner. Sedan 1983 har inbördeskriget orsakat mer än två miljoner döda och över fyra miljoner människor flyktingar.

Den nuvarande regimen är en blandning av höga militärer och ett islamistiskt parti som fick makten genom en kupp 1989, då också sharia-lagarna infördes. 2002-2003 ledde fredssamtal till en överenskommelse om eldupphör.

I januari 2005 slöts ett fredsavtal mellan regeringen och Sudan People's Liberation Army, som gav självstyre, och en folkomröstning om självständighet i januari 2011. I denna omröstning röstade 98,83 procent för en delning.^[21].

Trots den olösta tvisten mellan nord och syd om regionen Abyei och om delstaten Södra Kordofan fortsatte förberedelserna i Sydsudan för självständighet.^[22] Eftersom någon uppgörelse beträffande tillhörigheten av dessa områden inte kunde nås, undertecknades den 21 juni 2011 en överenskommelse mellan nord och syd om att upprätta en demilitariserad zon mellan de två blivande grannländerna.

Under den arabiska våren spred sig protesterna till Sudan. En oppositionsledare greps och unga i norra Sudan genomförde ett antal protester mot stigande matpriser och brott mot mänskliga rättigheter.^[23]

Delning |

Den 9 juli 2011 delades Sudan i två stater då södra delen av landet utropade sig som självständig stat med namnet Sydsudan.

Gerillaverksamhet |

Efter Sydsudans frigörelse från Sudan 2011 har gerillans strider mot Sudans armé fortsatt i delstaterna Södra Kordofan och Blå Nilen.^[24]

Geografi |

Landskapet präglas av Nilen, som flyter i flera grenar från söder mot norr, Vita Nilen från Ugandas högländer och Blå Nilen från Etiopiens bergsområden. Stora delar av landet utgörs av ett par hundra meter högt bäckenområde täckt av sand- och klippöknar. Höglandsområdena finns huvudsakligen nära landets gränser. Det högsta berget är Jebel Marra 3 042  m ö.h. som ligger i Darfur i västra delen av landet.

Klimatet är hett och den årliga nederbörden varierar från 1 500 mm i söder till under 10 mm i norr. Landets norra delar präglas av öken- och stäppområden med sparsam vegetation i form av torktåligt gräs och buskar. I de fuktigare savann- och höglandsområdena i söder finns tropisk skog. I Vita Nilens våtmarksområden, Sudd, växer papyrus.

Djurlivet är anpassat till de olika klimatzonerna och antalet arter är relativt stort. Här finns till exempel flera arter hovdjur, apor och krokodiler. Sudan har flera stora nationalparksområden för att skydda växt- och djurlivet.

Klimat |

Klimatet växlar från tropiskt i söder till torr öken i norr. Regntiden infaller någon gång från april till november, men varierar beroende på område. Ibland inträffar längre torrperioder.

Miljö |

Några av Sudans miljöproblem är otillräcklig tillgång på färskvatten, jorderosion och att vilda djur hotas av alltför omfattande jakt. Hälften av landets elektricitet produceras av fossila bränslen och hälften av vattenkraft.

Politik |

Parlamentet har 360 ledamöter, varav 270 utses genom allmänna val och 90 av den så kallade nationalkongressen, ett överstatligt organ. Genom konstruktionen ska representation garanteras åt till exempel kvinnor och fackföreningsledare. Samtliga ledamöter väljs respektive utnämns på fyra år. President väljs genom direkt folkval för en femårsperiod. Rösträttsåldern är 17 år.

Freedom House rankade 2009 de politiska rättigheterna i Sudan som "7" (där 1 representerar mest fri och 7 minst fri), medborgerliga friheter som "7" och gav det frihetsrankningen "Inte fri".

Administrativ indelning |

Sudan är sedan 2011 indelat i 15 delstater (wilayat): Ash-Shamaliyya, Nahr an-Nil, al-Bahr al-Ahmar, Shamal Darfur, Khartoum, Kassala, An-Nil al-Abyad, Al-Jazirah, Al Qadarif, Gharb Darfur, Sennar, Södra Darfur, Norra Kordofan, Södra Kordofan och Blå Nilen.

Mänskliga rättigheter |

Sudans befolkning lider under svaga mänskliga rättigheter, i synnerhet vad gäller etnisk rensning och slaveri som har fortgått till modern tid. Åren 1983 till 2001 har en kombination av inbördeskrig och svält tagit livet av nästan 2 miljoner människor i Sudan.^[25] Det beräknas att så många som 200.000 människor togs som slavar under andra sudanesiska inbördeskriget, som pågick 1983 till 2005.^[26]Darfurkonflikten betecknas som ett folkmord som har pågått sedan 2003 och tagit livet av omkring 300 000 människor (fram till 2010).^[27]

Muslimer som konverterar till kristendomen kan drabbas av religionsförföljelse och dömas till döden för hädelse enligt landets Sharia-lagar. Exempelvis föll en uppmärksammad dödsdom år 2014 mot Mariam Yahia Ibrahim Ishag som anklagas för att ha bytt religion men uppger sig vara uppvuxen som ortodox kristen.

Sudan rankas på 172:a plats av 180 länder när det gäller pressfriheten enligt Reportrar utan gränser, och fler hinder planeras mot friheten att rapportera statlig korruption.^[28]

Ekonomi |

Naturresurser |

I Sudan har man olja, både i södra Sudan och Darfur. Detta är en av anledningarna till konflikten i Darfur och mellan norra och södra Sudan. Ett av de företag som har haft oljerättigheter är svenska Lundin Oil.

Landets naturtillgångar är koppar, krommalm, zink, volfram, silver, guld, vattenkraft och råolja.

Allmän ekonomi |

Sudan har stora ekonomiska problem, med dåligt utvecklat näringsliv, främst beroende på inbördeskrig, torka, översvämningar och dåligt utbyggd infrastruktur, även om man försöker driva en sund ekonomisk politik och har gjort investeringar i sin infrastruktur. Sedan 1997 genomför Sudan makroekonomiska reformer, enligt anvisningar från IMF. 1999 började landet exportera råolja och under sista kvartalet samma år hade man sitt första handelsöverskott någonsin. Fortfarande är dock jordbruket Sudans viktigaste näringsgren och står för 43 % av BNP. 80 % av arbetskraften är sysselsatt inom jordbruket, som producerar bland annat durra och hirs för självhushåll samt bomull, jordnötter, sesamfrö och sockerrör för export. Dessutom idkas boskapsskötsel både för självhushåll och för export. Konstbevattning saknas nästan helt, varför man är mycket känslig för perioder utan regn.

Landet har stora naturresurser, och brytning av vissa mineraler har inletts. Bland fyndigheterna märks främst olja, guld och krom. Industrin är svagt utvecklad; de viktigaste grenarna är textilindustri och förädling av jordbruksprodukter. Numera utgör olja 75 % av det samlade exportvärdet. Andra viktiga exportvaror är gummi arabicum och guld.

Sjunkande oljepriser har tidigare hotat landets ekonomi. Detta eftersom regeringen har förlitat sig på oljeinkomsterna som har gått till militären. Enligt kritiker har oljan hållit regeringen vid makten. Det kommer dessutom bli svårt för landet att låna pengar från IMF eller världsbanken eftersom man tidigare har struntat i att betala sina skulder, rapporterade Los Angeles Times 23 mars 2009.^[29]

Efter att Sydsudan den 11 juli 2011 beslutade överge den sudaneiska valutan meddelade Sudan den 16 juli 2011 deras vilja till en ny valuta inom en månad.^[30]

Demografi |

• Befolkningens medelålder: 17,7 år (2002)


• Spädbarnsdödlighet: 6,5 % (2003)


• Befolkningens medellivslängd: 57,7 år (2003)


• 
  Religiös tillhörighet: sunni-muslimer (främst i norr) 70 %, inhemska religioner 25 %, kristna (främst i söder och i Khartoum) 5 %. Det finns bland annat en liten koloni av armenier i Khartoum, där det finns en armenisk kyrka.


• 
  Språk: arabiska, nubiska, ta bedawie, olika dialekter av nilotiska, nilo-hamitiska, sudanesiska språk, engelska. Det pågår ett projekt för att öka kunnigheten i det officiella språket arabiska.


• 
  Analfabetism: 2003 var nästan 40 % av hela den vuxna befolkningen analfabeter.

Befolkningstätheten i Sudan är som helhet låg, men befolkningen är främst koncentrerad till Nildalen. Den naturliga årliga befolkningsökningen är så pass hög som 2,8 %, och 45 % av befolkningen är etniskt oenhetlig: i landets norra del bor främst araber, men även nubier. I söder lever olika nilotiska folk.
Sudan är ett fattigt land med 783 $ BNP per capita.

Religion |

I Sudan är majoriteten sunnimuslimer men det finns även bland annat en koptisk befolkning.

Utbildning |

Utbildning i Sudan är gratis och obligatorisk för barn i åldrarna 6 till 13 år. Grundskoleutbildning består av åtta år, följt av tre års gymnasieutbildning. Den tidigare utbildnings stege 6 + 3 + 3 ändrades 1990. Det primära språket på alla nivåer är arabiska. Skolorna är koncentrerade till stadsområden, många i söder och väster har skadats eller förstörts av år av inbördeskrig. År 2001 Världsbanken uppskattar att primär inskrivning var 46 procent behöriga elever och 21 procent av gymnasieelever. Inskrivning varierar kraftigt, faller under 20 procent i vissa provinser. Sudan har 19 universitet; Undervisningen sker främst i arabiska. Utbildning på gymnasie- och högskolenivå har allvarligt hämmas av kravet på att de flesta män göra militärtjänst innan du slutför sin utbildning.^[31]

Internationella rankningar |

Organisation	Undersökning	Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal	Index of Economic Freedom 2009	N/A
Reportrar utan gränser	Pressfrihetsindex 2008	135 av 173
Transparency International	Korruptionsindex 2008	173 av 180
FN:s utvecklingsprogram	Human Development Index 2006	146 av 179

Se även |

• UNAMID och UNMIS


• UNMISS

Referenser |

1. 
   ^ Khartoum är landets officiella huvudstad. Sudans legislativa (lagstiftande) huvudstad är grannstaden Omdurman, som är sätet för både nationalförsamlingen samt styrelserådet för landets delstater. Källor: The Interim National Constitution of The Republic of Sudan, 2005 Arkiverad 9 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine. (pdf-fil), samt Encyclopædia Britannica.
   


2. 
   ^ ”2005 constitution in English”. Arkiverad från originalet den 9 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070609150809/http://www.mpil.de/shared/data/pdf/inc_official_electronic_version.pdf. Läst 31 maj 2013. 
   


3. 
   ^ Sudan Central Bureau of Statistics; Population projections by states (pdf-fil)^{[död länk]} Läst 7 mars 2012.
   


4. 
   ^ ”Gini Index”. World Bank. http://data.worldbank.org/indicator/SI.POV.GINI/. Läst 2 mars 2011. 
   


5. 
   ^ ”Human Development Report 2011”. United Nations Development Programme. http://hdr.undp.org/en/media/HDR_2011_EN_Table1.pdf. Läst 2 november 2011. 
   


6. 
   ^ ( PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 94. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf 
   


7. 
   ^ ”North Sudan launches new currency into economically troubled waters” (på engelska). Al Bawaba. 25 juli 2011. http://www.albawaba.com/north-sudan-launches-new-currency-economically-troubled-waters-384581. Läst 6 januari 2012. 
   


8. 
   ^ ”Church Building in North Sudan in Ruins as Hostilities Grow” (på engelska). Compass Direct. 23 augusti 2011. http://www.compassdirect.org/english/country/sudan/article_116757.html. Läst 6 januari 2012. 
   


9. 
   ^ ”North Sudan” (på engelska). Chr. Michelsen Institute. http://www.cmi.no/sudan/?id=50&North-Sudan. Läst 6 januari 2012. 
   


10. 
    ^ Davison, Roderic H. (1960). ”Where is the Middle East?” (på engelska). Foreign Affairs 38 (4): sid. 665–675. doi:10.2307/20029452. 
    


11. 
    ^ TT-AFP-Reuters (14 juli 2011). ”Sydsudan blev FN-medlem”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/sydsudan-blev-fn-medlem. Läst 11 november 2011. 
    


12. 
    ^ Collins, Robert O (2008) (på engelska). A History of Modern Sudan. Cambridge, Storbritannien; New York City: Cambridge University Press. ISBN 9780521858205 
    


13. 
    ^ Hausermann Fabos, Anita (1999). ”Ethical Dilemmas of Research Among Sudanese in Egypt: Producing Knowledge about the Public and the Private”. i Shami, Seteney Khalid; Herrera, Linda (på engelska). Between Field and Text. Kairo: American University in Cairo Press. sid. 100. ISBN 978-9-774-24548-0 
    


14. 
    ^ (på engelska) Sudan — Post-Conflict Environmental Assessment. Nairobi: FN:s miljöprogram. 2007. sid. 35. ISBN 978-9-280-72702-9 
    


15. 
    ^ Redaktionsskribenter (14 juli 2008). ”Factbox — Sudan's President Omar Hassan al-Bashir” (på engelska). Reuters. http://www.reuters.com/article/topNews/idUKL1435274220080714. Läst 8 januari 2011. 
    


16. 
    ^ McDoom, Opheera (7 februari 2011). ”South Sudan votes for independence by landslide” (på engelska). Reuters. http://uk.reuters.com/article/2011/02/07/uk-sudan-referendum-idUKTRE7161MW20110207. Läst 7 februari 2011. 
    


17. 
    ^ Fick, Maggie (9 juli 2011). ”A new flag raised: South Sudan celebrates birth” (på engelska). Atlanta Journal-Constitution. http://www.ajc.com/news/nation-world/a-new-flag-raised-1004971.html. Läst 9 juli 2011. 
    


18. 
    ^ (på engelska) Sudan. Central Intelligence Agency. ISSN 1553-8133. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/su.html. Läst 10 juli 2011. 
    


19. 
    ^ The New York Times. 16 mars 1996. s. 4.
    


20. 
    ^ Store norske leksikon
    


21. 
    ^ TT-AFP (30 januari 2011). ”99 procent för delning av Sudan”. Svenska Dagbladet (Juba). http://www.svd.se/nyheter/utrikes/99-procent-for-delning-av-sudan_5903189.svd. Läst 30 januari 2011. 
    


22. 
    ^ TT (2 juni 2011). ”Våld stoppar inte södra Sudan”. Svenska Dagbladet (Stockholm). http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vald-stoppar-inte-sodra-sudan_6215531.svd. Läst 11 november 2011. 
    


23. 
    ^ TT-Reuters (10 februari 2011). ”Oppositionsledare gripen i Sudan”. Svenska Dagbladet (Khartoum). http://www.svd.se/nyheter/utrikes/oppositionsledare-gripen-i-sudan_5931457.svd. Läst 11 november 2011. 
    


24. 
    ^ TT-Reuters (3 november 2011). ”Sudansk gerilla retirerar”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/sudansk-gerilla-retirerar. Läst 11 november 2011. 
    


25. 
    ^ Staff writer (April 2001). "Sudan: Nearly 2 Million Dead as a Result of the World's Longest Running Civil War". U.S. Committee for Refugees. Archived 10 December 2004 on the Internet Archive.
    


26. 
    ^ "SUDAN: CSI highlights “slavery and manifestations of racism”". IRIN. September 2001.
    


27. 
    ^ Patterns of mortality rates in Darfur conflict, The Lancet 2010
    


28. 
    ^ Sudanese Authorities Urged Not to Introduce "Censorship Bureau", AllAfrica.com 23 maj 2014
    


29. 
    ^ Sanders, Edmund (23 mars 2009). ”Oil's decline threatens Sudan government” (på engelska). The Los Angeles Times. http://articles.latimes.com/2009/mar/23/world/fg-sudan-economy23. Läst 11 november 2011. 
    


30. 
    ^ TT-Reuters (16 juli 2011). ”Nya valutor i Syd- och Nordsudan”. Svenska Dagbladet (Khartoum). http://www.svd.se/nyheter/utrikes/nya-valutor-i-syd-och-nordsudan_6324700.svd. Läst 11 november 2011. 
    


31. 
    ^ ”Sudan country profile” (PDF). Library of Congress Federal Research Division. 1 december 2004. http://lcweb2.loc.gov/frd/cs/profiles/Sudan.pdf. Läst 31 maj 2013. 
    

Externa länkar |

• 
  Wikimedia Commons har media som rör Sudan.
  Bilder & media
  
  


• Sudans regerings officiella webbplats


• Sudans presidents officiella webbplats


• 
  


• 
  Kartor i Wikimedia Atlas relaterade till Sudan
  Kartor
  
  

.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}

v • r Länkar till relaterade artiklar v • r Afrika Algeriet · Angola · Benin · Botswana · Burkina Faso · Burundi · Centralafrikanska republiken · Djibouti · Egypten · Ekvatorialguinea · Elfenbenskusten · Eritrea · Etiopien · Gabon · Gambia · Ghana · Guinea · Guinea-Bissau · Kamerun · Kap Verde · Kenya · Komorerna · Republiken Kongo (Brazzaville) · Demokratiska republiken Kongo (Kinshasa) · Lesotho · Liberia · Libyen · Madagaskar · Malawi · Mali · Marocko · Mauretanien · Mauritius · Moçambique · Namibia · Niger · Nigeria · Rwanda · São Tomé och Príncipe · Senegal · Seychellerna · Sierra Leone · Somalia · Sudan · Swaziland · Sydafrika · Sydsudan · Tanzania · Tchad · Togo · Tunisien · Uganda · Zambia · Zimbabwe Särskilda områden: Mayotte, Réunion (Frankrike) · Ceuta, Kanarieöarna, Melilla (Spanien) · Madeira (Portugal) · Sankta Helena (Storbritannien) · Zanzibar (Tanzania) · Sokotra (Jemen) · Västsahara · Somaliland v • r Afrikanska unionen (AU) Algeriet · Angola · Benin · Botswana · Burkina Faso · Burundi · Centralafrikanska republiken · Djibouti · Egypten · Ekvatorialguinea · Elfenbenskusten · Eritrea · Etiopien · Gabon · Gambia · Ghana · Guinea · Guinea-Bissau · Kamerun · Kap Verde · Kenya · Komorerna · Republiken Kongo · Demokratiska republiken Kongo · Lesotho · Liberia · Libyen · Madagaskar · Malawi · Mali · Marocko · Mauretanien  · Mauritius · Moçambique · Namibia · Niger · Nigeria · Rwanda · São Tomé och Príncipe · Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken (Västsahara) · Senegal · Seychellerna · Sierra Leone · Somalia · Sudan · Swaziland · Sydafrika · Tanzania · Tchad · Togo · Tunisien · Uganda · Zambia · Zimbabwe v • r Arabförbundet Algeriet · Bahrain · Djibouti · Egypten · Förenade arabemiraten · Irak · Jordanien · Komorerna · Kuwait · Libanon · Libyen · Marocko · Mauretanien · Oman · Palestina · Qatar · Saudiarabien · Somalia · Sudan · Syrien · Tunisien · Jemen v • r Islamiska konferensen Afghanistan · Albanien · Algeriet · Azerbajdzjan · Bahrain · Bangladesh · Benin · Brunei · Burkina Faso · Djibouti · Egypten · Elfenbenskusten · Förenade Arabemiraten · Gabon · Gambia · Guinea · Guinea-Bissau · Guyana · Indonesien · Irak · Iran · Jemen · Jordanien · Kamerun · Kazakstan · Kirgizistan · Komorerna · Kuwait · Libanon · Libyen · Malaysia · Maldiverna · Mali · Mauretanien · Marocko · Moçambique · Niger · Nigeria · Oman · Pakistan · Palestina · Qatar · Saudiarabien · Senegal · Sierra Leone · Sudan · Somalia · Surinam · Syrien · Tadzjikistan · Togo · Tunisien · Turkiet · Turkmenistan · Uganda · Uzbekistan Islam

Auktoritetsdata • WorldCat • VIAF: 148908080 • LCCN: n79022301 • ISNI: 0000 0001 2165 5557 • GND: 4058378-8 • BNF: cb11880521p (data) • HDS: 3466 • NDL: 00571512 • NKC: ge131030