Mfrhtyj

Slav omdirigerar hit, för andra betydelser se Slav (olika betydelser)

Slaveri innebär att en människa (slav) kan ägas och behandlas som egendom. Det ger slavägaren rätt att använda slaven till tvångsarbete och att sälja slaven vidare.

Historiskt sett har majoriteten av alla kulturer tillämpat slaveri. I Västeuropa började slaveriet avskaffas på 1200-talet. I Amerika avskaffades det under 1800-talet, i några fall efter att länderna blivit självständiga. I samband med att Afrika koloniserades i slutet av 1800-talet förbjöds slaveriet där. Slaveri var vanligt även i Asien – särskilt i Mellanöstern – långt in på 1800- och 1900-talen. Idag anses slaveri förekomma i bland annat Nordafrika. Det äldsta belägget för ett förbud mot slaveri finns i den persiske kungen Kyros II:s dekret till babylonierna (berömt under namnet Kyros cylinder).

Etymologi och avgränsningar |

Slav kommer ursprungligen från de slaviska gruppernas ord för sig själva, "Slověnci" (berömda, beryktade), som gav upphov till östromerska sklabos (580 e.Kr), betydande "person av slavisk folkstam". Sedan har det via latinets sclavus (c:a 800 e.Kr) kommit till svenskan - i betydelsen av ägd, ofri människa - först 1625 e.Kr enligt Svenska Akademiens ordbok.^[1]
Anledningen till betydelseglidningen tros vara de långvariga krig mellan Bysantinska riket och de slaviska områdena, under vilka stora mängder slaviska krigsfångar blev gjorda till egendom.^[2]

I juridisk bemärkelse saknar slaven rättshandlingsförmåga. Ägaren kan förfoga över slaven väsentligen efter egna önskemål, och även överlåta äganderätten till någon annan. Detta framgår klart av bland annat en av de romerska termerna för slav, manicipium, vilket just betyder egendom, eller det arabiska mamlúk som har samma betydelse.

Livegenskap innebär att en person är bunden till ett visst landområde och måste arbeta för den som för tillfället äger jorden. Däremot kan inte en livegen säljas enskilt, vilket skiljer det från konventionellt slaveri. Som slav kan man ibland räkna någon som lever i någon annans fångenskap i ett land där slaveri är förbjudet – se människohandel för denna definition.

Slaveriets och slavhandelns historia |

Forntiden |

När slaveriet först uppstod är svårt att klarlägga. Under äldre stenåldern levde människor på jakt, fiske och födoinsamling, i regel i mycket små, ofta kringflyttande grupper. Såväl samhällets småskalighet som levnadssättet gjorde det svårare att samla på sig egendom än i ett bondesamhälle. Emellanåt har detta tolkats som att de sociala skillnaderna människor emellan var mindre, men denna slutsats är omdiskuterad och det kan inte uteslutas att det redan under äldre stenåldern funnits grupper eller individer som hållit andra människor som slavar, för en kortare eller längre period.

Efter hand som människorna blev bofasta jordbrukare och samhället blev alltmer storskaligt kan man i det arkeologiska materialet, exempelvis gravar, se en ökad differentiering. Den beror sannolikt på större sociala och ekonomiska skillnader. Om det fanns människor som i juridisk mening var ofria är däremot svårt att bevisa utan skriftliga källor.

De första skriftliga beläggen på slaveri finner man i några av de äldsta skrifter som bevarats, mer än 4 000 år gamla kilskriftstavlor från Mesopotamien. Även i Gamla testamentet omnämns både slavar och slavägare, vilket visar att slaveri var välkänt även i den israeliska kultur där Bibelns berättelser nedtecknades. Omfattningen av slaveriet i de forntida kulturerna i Främre Orienten, exempelvis i Mesopotamien, Egypten och Palestina är dock omstridd, liksom i det forntida Kina. I flera av dessa kulturer fanns ett omfattande system av tvångsarbete exempelvis för att gräva bevattningskanaler. Men de människor som var ålagda detta tvångsarbete behövde nödvändigtvis inte vara ofria i juridisk bemärkelse, utan kan ha varit bönder som annars brukade sin egen jord och inte kunde säljas eller köpas. I de skriftliga källor, som bland annat utgörs av köpekontrakt och lagar, framgår dock att det fanns ofria som kunde säljas och köpas och alltså betraktades som andras egendom. Dessa slavar tycks ofta ha varit husslavar som arbetat som tjänare i hushållen.

Ett sätt att skaffa sig slavar var att ta krigsfångar, som fördes hem som slavar till segrarens land eller stad eller såldes vidare. Många slavar hade alltså en annan kultur och ibland ett annat språk än slavägarna. Det framgår också av de skriftliga källorna att människor kunde sälja sig själva eller sina barn som slavar. Fattigdom, svält eller skuldsättning kunde tvinga dem till detta.

Afrika |

I Afrika handlade araberna med slavar med början på 800-talet^[3] och man uppskattar att cirka 18 miljoner afrikaner skeppades via Sahara-rutten och via Indiska Oceanen mellan 1650 och 1905. Då islam förbjöd förslavandet av muslimer blev man tvungna att importera eller fånga slavar ifrån icke-muslimska områden. Under 1400-talets senare hälft började européerna handla med slavar längs Afrikas västkust och år 1867 hade mellan 7 och 10 miljoner slavar skeppas till Amerika.^[4] De afrikanska slavar som såldes för att användas i Mellanöstern och Amerika fångades in av inhemska afrikanska slavjägare. Afrikanska kungariken och hövdingadömen som fångade slavar inkluderade Oyo-Yoruba, Kongimperiet, Benin, Fouta Djallon, Koya, Khasso, Kaabu, Fantekonfederationen, Ashanti, Aro och kungariket Dahomey. I Khasso var familjernas status beroende av antalet slavar de ägde. I stater som Ghana (750-1076) och Songhai (1275-1591) utgjordes omkring en tredjedel av invånarna slavar. Ännu högre andelar återfinns inom många andra stammar. Ungefär hälften av Madagaskars befolkning var under en period förslavad. I Etiopien användes kvinnor som sexslavar och i Somalia är den etniska gruppen bantu slavättlingar till sydligt belägna grupper som tagits som slavar av somalierna.

Slaveriet i Afrika avskaffades officiellt i samband med kolonialismen på 1800-talet, antingen som ett resultat av direkt erövring eller genom avtal mellan afrikanska ledare och främst Storbritannien. År 1848 kom Storbritannien och Muskat överens om att bekämpa slavhandeln. Liknande avtal skrevs med Mexiko, Chile, Uruguay och Bolivia år 1843, med Gulfstaterna 1849 och med Zanzibar och Madagaskar år 1873.^[5]

Amerika |

Amerika före Columbus |

I aztekerriket nyttjades ett omfattande slaveri. Slaveriet hos aztekerna var personligt, inte ärftligt. Individer kunde sälja sig själva som slavar. Slavar som misskötte sig bestraffades genom att sättas i en speciell halskrage av trä. De aztekiska människooffren utgjordes vanligen av slavar. Vid ett tillfälle år 1487 offrades 84 000 människor för att inviga ett tempel. Även inom Mayariket användes slavar som byggnadsarbetare och som människooffer. Åtskilliga nordamerikanska indianstammar höll slavar, handlade med slavar och tog slavar från utomstående stammar. Det inkluderar Pawnee, Comancherna, Yurok och Haida-stammarna.

USA |

Slavar importerades till USA från bland annat Togo, Ghana, Nigeria och Benin. Import av slavar förbjöds 1808 i USA, medan slaveriet avskaffades först 1865.

Den transatlantiska slavhandeln |

Detta avsnitt är en sammanfattning av Den transatlantiska slavhandeln

När portugiserna började resa och sedan handla med lokala härskare efter Afrikas västkust återupptäcktes det slaveri som sedan lång tid fanns i Afrika. Portugiserna köpte slavarna av afrikanska slavhandlare. Slavarna sattes i arbete i de nya kolonierna, framförallt i sockerplantager. Handelsmönstret mellan Europa, Afrika och Amerika brukar benämnas triangelhandeln. Fram till slaveriets avskaffande vid 1800-talets mitt kunde människor köpas och säljas över stora delar av världen.^[6]

Sammanlagt beräknas runt 12 miljoner slavar ha förts över Atlanten mellan 1525 och 1867.^[7] Cirka 88 % av slavarna överlevde resan över havet. Enligt ett amerikanskt forskningsprojekt som kartlagt transporterna mellan 1501 och 1866 beräknas de främsta slavtransportörländerna vara Portugal / Brasilien (5,9 miljoner slavar), Storbritannien (3,3 miljoner), Frankrike (1,4 miljoner), Nederländerna (0,6 miljoner), Spanien / Uruguay (1 miljon) och USA (0,3 miljoner).^[8] Slavarna fördes framför allt till Karibien och Sydamerika, endast en mindre del hamnade i USA. Den andel atlantiska slavar som fördes till USA har beräknats till cirka 4 procent. Eftersom så mycket av slavhandeln sköttes privat och illegalt har forskare haft svårigheter att fastställa hur många slavar som fraktats och exakt vilka länder som stod bakom enskilda transporter.^[9] Olika forskare uppskattar att totalt mellan 12 och 20 miljoner slavar omfattades av den transatlantiska slavhandeln.^{[källa behövs]}

Enligt beräkningar utförda i USA förekom det cirka 43 600 slavtransporter medan triangelhandeln pågick och av dessa har landstillhörighet kunnat fastställas i 73 procent av fallen.^[10][11]

Svensk delaktighet i transatlantisk slavhandel |

Huvudartikel: Svensk slavhandel

Svensk slavhandel förbjöds 1335 men återupptogs när Sverige skaffade sig handelsstationer i Ghana (Cabo Corso) år 1650 samt kolonin Saint-Barthélemy i Karibien år 1784, och tecknade avtal om slavhandel med England och Nederländerna. Kung Gustav III gav Västindiska kompaniet rättighet att köpa slavar i Västafrika och använda ön Saint-Barthélemy som tullfri hamn för vidare export. Dessa slavar fraktades med skepp med hissad svensk örlogsflagg till sina mål som del i triangelhandeln, och tusentals slavar förvarades periodvis i särskilda slavbodar på Saint-Barthélemy i väntan på export. Slaveriet reglerades på Saint-Barthélemy av en lagstiftning som ursprungligen skrevs på franska^[12] sedan på engelska^[13]. Den svenska andelen av de transatlantiska slavtransporterna var obetydligt liten, med mellan 10^[14] och 50^[15] transporter identifierade som genomförda av svenskregistrerade skepp, beroende på källa och definition, det vill säga mellan 0,02% och 0,1% av de transatlantiska slavtransporterna. Sverige spelade dock en viktig indirekt roll som en stor exportör av järn som sedan användes för tillverkning av bojor och kedjor vilka användes under transporterna.^[7][16] Svensk slavhandel började förbjudas 1813, de sista svenska slavarna friköptes 1847, och Saint-Barthélemy såldes 1878 till Frankrike.

Asien |

Slaveri finns dokumenterat från alla delar av Asien: från Kaukasus i väster till Korea i nordost och till Kambodja i Söder.

Indien |

I det tidiga, för-muslimska Indien existerade inte formaliserad slavhandel. Dock förekom ofria arbetare och träldom. Ummayaderna under Muhammad-bin-Qasim tog tiotusentals slavar på 700-talet. Under 1100- till 1500-talen förekommer många angivelser om omfattande mängder slavar. Afrikanska slavar fördes till Indien av arabiska slavhandlare; det indiska Siddifolket är ättlingar till dessa slavar. År 1841 uppskattades antalet slavar i Indien till mellan 8 och 9 miljoner.

Kina |

Slaveriet i Kina har varierat över tiden. Uppskattningsvis fem procent av befolkningen var förslavad i Han-dynastins Kina (200-tal), inklusive de slavar som hämtats från Filippinerna. Slaveriet i Kina fortsatte ändå fram till tidigt 1900-tal.

Japan |

Genom nästan hela Japans historia har slaveriet i öriket omfattat inhemska japaner. Slavhandel var ovanligt på grund av Japans isolation. Export av slavar från Japan till Kina finns noterat från 200-talet. Under andra världskriget använde den japanska militären slavarbetskraft i stor omfattning, särskilt i Korea, på Java och i själva Japan.

Arabisk-muslimska världen |

Från Muhammeds tid och fram tills idag beräknas mellan tio och femton miljoner^[17] människor tagits som slavar från Östafrika till den muslimska världen, främst till dagens Marocko, Algeriet och Libyen samt de historiska Persien, Osmanska riket och Arabien. Från Östafrika gick slavhandeln huvudsakligen via tre vägar norrut:

• genom Sahara.


• från rödahavskusten.


• från Östafrika via indiska oceanen.

Då den islamiska rätten förbjöd att den som var född muslim gjordes till slav, togs slavarna från icke-islamiska områden. Slavar togs dels söderifrån från Afrika, dels norrifrån från Europa. Arabiska slavpirater opererade från kusterna mot Atlanten och Medelhavet, från hamnar som Tunis, Salé och Tripoli. Kustnära byar och städer i Italien, Spanien, Portugal och Frankrike drabbades hårdast. En av de mest kända européer som togs som slav av araberna var författaren Miguel Cervantes som blev fri mot lösesumma. Men slavräder gjordes även så långt norrut som Storbritannien, Irland och Island (Turkräden på Island 1627). I juni 1631 angreps kustbyn Baltimore på Irlands sydkust och 130 män, kvinnor och barn fördes bort för att säljas i Alger. År 1640 satt omkring 3 000 britter förslavade enbart i den staden. Även amerikanska sjömän föll offer för arabiska slavskepp. Mellan 1785 och 1793 togs 130 amerikanska sjömän som slavar av algerierna. Historikern Robert Davis anger att totalt mellan 1 och 1,25 miljoner europeiska slavar togs mellan 1530 och 1780.^[18] Ytterligare samtida forskning stödjer att över en miljon slavar togs från Europa till muslimska länder.^[19]

Islamiska härskare i Orienten använde till stor del slavar i sina arméer. De slavsoldater som kallades mamluker, hämtades främst från områden som Sydryssland och Kaukasus. Själva handeln sköttes nästan uteslutande av venetianska köpmän, och så småningom på 1300-talet av genuesarna, vilkas koloni Kaffa på Krim kom att bli en av de största slavmarknaderna i hela Orienten.^{[källa behövs]} Slavinnor av europeiskt ursprung var också populära som konkubiner i de rika männens harem.

De flesta slavarna användes som tjänare eller arbetskraft, kvinnor ofta som sexslavar. Men vissa slavar levde ett behagligare liv, även om de fortfarande var tvungna att lyda sina herrar. Soldater och konkubiner hörde dit, och det gjorde också eunuckerna. Dessa var tjänare åt kvinnorna i de rika männens harem. De osmanska sultanerna brukade ofta nöja sig med ett antal slavinnor och avstod från att gifta sig.^{[källa behövs]} De flesta sultanerna hade därmed faktiskt också en slavinna som mor. Men om hon fortfarande levde, när hennes son blev sultan, så fick även en sådan slavinna titeln valide sultan (turkiska för "sultanens moder"), vilket var den förnämsta titeln för en kvinna i det Osmanska riket.

Efter sjöslaget i Lepanto minskade det sjöbundna slavjägandet mot Sydeuropas skeppsfart och kuster. Räderna från arabisk-muslimska slavpirater mot amerikanska och brittiska skepp på 1800-talet blev startskottet för den process som satte igång avvecklandet av slaveriet i den muslimska världen.

Slaveriet på den Arabiska halvön bestod fram till andra hälften av 1900-talet. I Bahrain tycks dock slaveriet ha försvunnit något tidigare och förbjöds där 1937.^[20] I Qatar där den ofria befolkningen uppgick till omkring 3 000 av ett totalt invånarantal på 20 000 avskaffades slaveriet år 1952.^[21] Det följdes av Saudiarabien i juni 1962 där mellan 15 000 och 30 000 människor, varav 60 procent kvinnor, frigavs.^{[22][23][24][25]}Jemen avskaffade slaveriet 1962, Förenade Arabemiraten 1963 och Oman 1970.^[25]

I flera muslimska länder är det dock fortfarande vanligt med slavar. Ett exempel på detta är Mauretanien där det ännu är möjligt att födas in i slaveri. Det muslimska Mauretanien var det sista landet att olagligförklara slaveri.^[26] Mauretaniens slaveri motiveras med fundamentalistisk islam. De förslavade konverterades till islam och uppfostrades till att tro att det var deras religiösa plikt att tjäna sina herrar. Slavarna lärdes att de på grund av sin "orena" svarta hy var förbjudna att röra vid Koranen.^[27]

Europa |

Sydeuropa under antiken |

Slaveriet spelade en betydande samhällsekonomisk roll i det antika Grekland.^[28] Där fanns redan under klassisk tid, enligt samtida skriftliga källor, många slavar i de förmögna hushållen i Aten och andra grekiska stadsstater. Slavarna tvingades även att arbeta i exempelvis gruvor, där få fria kunde förmås att arbeta. Under hellenismen ökade antalet slavar på grund av ett uppsving för sjöröveriet^[28] och under Romarrikets tid bidrog Roms erövringskrig till en ökning av antalet slavar.^[28] I de rikaste hushållen kunde det nu finnas hundratals slavar. Liksom i Grekland arbetade också romerska slavar i gruvor, men nu tillkom också ett nytt sätt att utnyttja slavarna. Den fattige, men självägande småbonden trängdes redan före Kristi födelse till viss del ut av rika herremän som köpte upp jorden och samlade den till jättelika jordbruksgods, latifundier. Tusentals slavar sattes att arbeta på dessa gods, som med tiden blev allt större.

Slaveriet i Romarriket utmärktes att slavar fanns inom hel rad olika sysselsättningar och positioner, en del även i ledande befattningar. Exempelvis var förvaltarna på latifundierna ofta själva slavar eller frigivna slavar. Detta trots att de stundom på egen hand styrde dessa godskomplex med hundratals både fria och ofria under sig. Slavar återfanns även inom den offentliga förvaltningen; under kejsarperioder tillhörde en del slavar staten eller kejsaren och de hade uppgifter inom den offentliga verksamheten, som till exempel underhåll av akvedukterna, och även inom byråkrati och förvaltning. Många slavar, främst kvinnor, utnyttjades dessutom sexuellt, antingen av sina ägare eller som prostituerade.

Frigivning eller friköpande av slavar har förekommit under hela forntiden och antiken, men i varierande omfattning. I Grekland blev de frigivna slavarna inte medborgare utan betraktades som "utlänningar" utan medborgerliga rättigheter. I Rom kunde en frigiven slav bli romersk medborgare, även om han som frigiven fortsatte att vara knuten till sin förre ägare som klient. De frigivnas barn betraktades däremot som fullständigt fria medborgare. Rymningar och slavuppror förekom också. Slavarna i gruvorna eller på latifundierna var de som oftast levde under mest outhärdliga förhållanden och var också de som tycks ha deltagit mest i uppror. Gladiatorn och slaven Spartacus ledde ett av de största upproren år 73 f.Kr..

Träldom i Norden |

Under vikingatiden i Sverige kallades slavar för trälar och var dels gratis arbetskraft, dels handelsvaror. Träldomen förbjöds, åtminstone delvis beroende på kristendomens utbredande, i svensk lag år 1337 genom Skara stadga. Under 1600- och 1700-talen skaffade sig dock både Danmark och Sverige kolonier i Afrika och Amerika där slaveri förekom. Sist upphörde det på Saint-Barthélemy år 1847.

Avskaffande |

I många länder har slaveri avskaffats för att senare komma tillbaka, i många andra har flera på varandra följande försök gjorts för att avskaffa slaveriet. I listan nedan anges året då beslutet verkställdes. Exempelvis fattades beslutet om avskaffandet i Sverige redan 1813, men först den 9 oktober 1847 var alla slavar på svenskt territorium friköpta. Denna lagstiftning var främst relevant för den dåvarande svenska kolonin Saint-Barthélemy i Karibien. Den medeltida träldomen i Sverige avskaffades 1337.

Exempel på när slaveriet avskaffades |

• 
  Brasilien: 1888
  


• 
  Danmark: 1848
  


• 
  Frankrike: 4 februari 1794 under franska revolutionen, återinfört igen av Napoleon I, slutgiltigt avskaffat 1818


• 
  Guldkusten (Ghana): 1874 efter brittisk erövring^{[förtydliga]}
  


• 
  Jemen: 1962
  


• 
  Kuba: 1886
  


• 
  Mauretanien: 1981 och 2007^[24] (parlamentsbeslut 2007)


• 
  Mexiko: 1824 (16 september 1810, med självständighetsdeklarationen, utropas frihet från slaveri)


• 
  Portugal: 1773
  


• 
  Qatar: 1952
  


• 
  Rumänien: 1856^[29] (formell frigörelse av romer i Valakiet) och 1864^[30] (verkställighet)


• 
  Saudiarabien: 1962^[22][23][24] (kung Faisals beslut 1962) och 1978^[31] (konventionsratificering 1978)


• 
  Storbritannien: 1772 (prejudikat för England) och 1833 (Karibien, Mauritius och Kapprovinsen, dock ej t.ex. Ceylon eller St Helena)


• 
  Sudan: 1899 efter brittisk erövring
  


• 
  Sverige: Träldomen avskaffad 1337, slaveriet (på kolonin Svenska Sankt Barthélemy) avskaffat 1847 under James Haarlef Haasum
  


• 
  USA: 1866
  

Nutida slaveri |

Juridisk status |

Slaveri är idag förbjudet i Sverige genom Europakonventionen artikel 4, vilken är en del av svensk grundlag genom Regeringsformen 2:23. Slaveri definieras som legalt ägandeskap av annan och förbjuder även träldom, vilket definieras som arbetsförhållanden vilka arbetstagaren inte kan påverka eller undvika. Undvika skall förstås som mycket strikt, närmast att jämföras med att fly. Det räcker alltså inte att man inte kan hitta ett annat jobb.

Även FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och flera olika internationella konventioner (till exempel 1926 års slaverikonvention) förbjuder slaveri.

Förekomst |

Efter slaveriets formella upphörande fortsätter framför allt slavliknande förhållanden som barnarbete, skuldslaveri, kontraktsslaveri och trafficking att vara stora samhällsproblem. ILO uppskattar att omkring 20,9 miljoner människor lever under tvångsarbete (forced labour)^[32]. Den starkast växande delen av slavhandeln är sexhandel med kvinnor och barn; något som också förekommer i Västvärlden. De flesta slavarna idag finns dock i Asien (omkring nio miljoner).^[33] Högre siffror förekommer, delvis beroende på olika definitioner av slaveri, framförallt beroende på olika metoder för att uppskatta antalet.

Mauretanien var den sista stat som förbjöd slaveriet (2007). En första ansats att förbjuda slaveri gjordes 1981. Trots detta fortsatte slaveri vara accepterat och slavar köps och säljs öppet i landet.^[34] Den 9 augusti 2007 gjorde Mauretaniens parlament en ny ansats att kriminalisera slaveriet. Uppskattningsvis 20 % av Mauretaniens befolkning är ännu förslavad.^[26] Mauretaniens slaveri omfattar även en rasdimension. Slavägarna är ättlingar till invaderande arabiska grupper och berber-stammar med ljusare hy medan slavarna är mörka afrikaner.^[27]

År 2017 rapporterade The Guardian om att slavhandel började ske öppet i Libyen enligt källor ifrån FN.^[35]

Slaveri i religiösa texter |

Bibeln |

Mose lag innehåller många regler om slavar, så slaveriet var tydligen vanligt även i det gamla Israel. Slavar av israelitiskt ursprung, som var sina herrars landsmän, men som hade tvingats in i slaveri på grund av obetalda skulder, skulle friges vid nästa jubelår (vilket inträffade vart femtionde år). Däremot fanns det inga hinder att en utlänning skulle kunna vara en israelits slav hela livet. Men lagen gav också slavarna vissa rättigheter, som att man skulle låta till och med sina tjänare och husdjur få ledigt på sabbaten. Det finns också berättelser i Gamla testamentet, som framställer slaveri som något negativt. Israeliterna befriades enligt Andra Moseboken från slaveri i Egypten, och många år senare hjälpte också profeten Elisa en änka att rädda sina två söner från slaveri. (2 Kon 4:1-8.)

I Nya Testamentet skriver aposteln Paulus i sina brev om hur de kristna ska uppföra sig i livet. Han uppmanar i och för sig slavarna att lyda sina herrar. Och hela Filemonbrevet är en vädjan från aposteln för den förrymde slaven Onesimos, så att hans herre Filemon inte skulle bestraffa honom så hårt, som han hade rätt till enligt den romerska lagen. Inom de kristna församlingarna skulle inte heller de olika medlemmarnas sociala status ha någon som helst betydelse, utan alla skulle vara lika mycket värda.^[36] Kristendomen kom därmed att ge de många slavarna i Romarriket ett människovärde.^{[källa behövs]}

Den nya kristna tron anses, tillsammans med ändrade ekonomiska förutsättningar, vara en orsak till att det antika slaveriet gradvis försvann i Europa under 400- och 500-talet.^{[källa behövs]} På ett likartat sätt, alltså åter av både religiösa och ekonomiska skäl, försvann också vikingatidens träldom gradvis i Norden under 1200- och 1300-talet, då kristendomen hade slagit igenom även där.^{[källa behövs]}

Bibeln innehåller dock inga direkta förbud mot slaveri. Däremot innehåller den uppmaningar till de kristna att följa ordningen och lyda sina herrar. Dessutom tolkades Noas ord om att "Kanaan ska vara sina bröders träl" (1 Mos Kap.9) som att svarta människor alltid skulle vara andra människors slavar, för Kanaans far Ham ansågs också vara förfader till afrikanerna. Ursprungligen borde detta bibelställe enbart ha varit en förutsägelse av Noak om att israeliterna skulle besegra kanaanéerna och erövra deras land. Men senare tiders människors gjorde sina egna tolkningar, som passade in även på deras tid. Så under 1800-talet kunde paradoxalt nog både försvarare och motståndare till slaveriet använda Bibeln som argument för sina åsikter.

Koranen och Hadith |

Koranen innehåller ett flertal suror (kapitel) som stödjer slaveri. I boken bestämmer Gud vilka rättigheter en troende muslim har med sina slavar. Ingenstans i Koranen förbjuds ägande av eller handel med slavar. Slaveri diskuteras gillande i bland annat i surorna 2, 4, 23, 24, och 33. Dock finns en ayah där frigivande av slavar nämns som en god gärning.^[37] Flera islamska texter och tolkningar stödjer att slavarnas barn förblir slavar. Slavar kan inte bli fria män genom att konvertera till islam, däremot förbättras deras och husbondens ställning i himlen om de gör så. Kapitel 33 är centralt; vers 50 slår fast det lagliga i att ta slavar från fienden. Kapitlet berättar även hur Gud hjälpte de troende att ta slavar från de kristna och judar som stred tillsammans med de otrogna. Tillstånd ges också till familjens kvinnor att tala fritt med slavarna inom hemmets väggar.^[38] I Sura 24:31 deklarerar Gud att muslimska kvinnor måste sänka sina blickar och dölja sina behag inför alla andra än män och kvinnor inom familjen, inklusive familjens slavar. I samma sura, vers 58, står skrivet att slavar måste be om tillstånd innan de får komma in i de muslimska ägarnas rum under tre speciella perioder om dagen.^[39]

Rättroende muslimer ska följa Muhammeds exempel och leva som han, i enlighet med sunnah. Hur Muhammed levde förtäljs i textsamlingen Hadith. Enligt Hadith räknas slavar som egendom, och kan användas för att betala av pengaskulder ^[40]. Hadith beskriver också hur Muhammed själv handlade med slavar.^[41][42]

På film |

Film har varit ett inflytelserikt medium att berätta om slaveriets historia för allmänheten runt om i världen.
Den amerikanska filmindustrin har dock haft ett komplext förhållande till slaveri och har fram till de senaste decennierna ofta undvikit ämnet. Filmer som Nationens födelse (1915) och Borta med vinden (1939) blev kontroversiella eftersom de gjorde fördelaktiga skildringar av systemet. Den sista filmen med en sådan skildring var Disneys Sången om Södern från 1946. År 1940 gjordes Vägen till Santa Fe, en liberal men tvetydig framställning av John Browns angrepp mot slaveriet. De flesta Hollywoodfilmerna har använt en amerikansk miljö, filmen Spartacus (1960) däremot behandlade en verklig revolt i det romerska riket, kallat spartacusupproret. Filmen håller sig förvånansvärt nära den historiska dokumentationen.

År	Titel	Filmgenre	Regissör	Skådespelare	Land	Bok	Författare
1915	Nationens födelse	Historiskt drama episk film	D. W. Griffith	Lillian Gish	USA	The Clansman	Thomas Dixon, Jr.
1960	Spartacus	Historiskt drama episk film	Stanley Kubrick	Kirk Douglas	USA
1968	Angélique and the Sultan	Drama	Bernard Borderie		Frankrike	Angélique	Anne Golon
1969	Burn!	Drama	Gillo Pontecorvo	Marlon Brando	Italien
1975	Mandingo	Drama exploitation film	Richard Fleischer	Ken Norton	USA	Mandingo	Kyle Onstott
1977	Rötter (TV-serie)	Historiskt drama	Chomsky, Erman, Greene och Moses		USA	Rötter	Alex Haley
1993	Queen (TV-serie)	Historiskt drama	John Erman	Halle Berry	USA	Queen: The Story of an American Family	Alex Haley
1997	Amistad	Drama	Steven Spielberg	Djimon Hounsou	USA
1998	Älskade	Drama	Jonathan Demme	Oprah Winfrey	USA		Toni Morrison
2000	Gladiator	Historisk episk film	Ridley Scott	Russell Crowe	Storbritannien,  USA
2007	El Cimarrón	Historiskt drama	Iván Dariel Ortíz	Pedro Telemaco	Puerto Rico
2013	Belle	Kostymdrama	Amma Asante	Gugu Mbatha-Raw	Storbritannien
2012	500 Years Later	Dokumentär	Owen 'Alik Shahadah		Storbritannien,  USA
2006	Amazing Grace	Historiskt drama	Michael Apted		Storbritannien,  USA
2007	Trade	Thriller	Marco Kreuzpaintner		Tyskland,  USA
2010	The Slave Hunters	Historiskt drama	Kwak Jung-hwan		Sydkorea
2012	Lincoln	Historiskt drama episk film	Steven Spielberg	Daniel Day-Lewis	USA		Doris Kearns Goodwin
2012	Django Unchained	Western	Quentin Tarantino	Jamie Foxx	USA
2013	12 Years a Slave	Historiskt drama	Steve McQueen	Chiwetel Ejiofor	Storbritannien,  USA	Twelve Years a Slave	Solomon Northup
2016	The Birth of a Nation	Historiskt drama	Nate Parker	Nate Parker	Kanada,  USA

Se även |

• Abolitionism


• 
  Förenta nationernas internationella dagar#23_augusti. Internationella dagen till minne av slaveriet och dess avskaffande.


• 
  Förenta nationernas internationella dagar#2_december. Internationella dagen för avskaffande av slaveri.


• Galärslavar


• Livegenskap


• Slaveri i Romerska republiken


• Slaveri i USA


• Svensk slavhandel


• Träl


• William Wilberforce


• Människohandel

Referenser |

Noter |

1. 
   ^ Svenska Akademien. SAOB spalt: S6481; tryckår: 1976
   


2. 
   ^ ”The Free Dictionary: Slave”. http://www.thefreedictionary.com/slave. 
   


3. 
   ^ ”The impact of the slave trade on Africa”. Le Monde diplomatique. 1 april 1998. http://mondediplo.com/1998/04/02africa. Läst 20 maj 2017. 
   


4. 
   ^ ”slavery”. Encyclopædia Britannica's Guide to Black History. Encyclopædia Britannica, Inc. http://www.britannica.com/blackhistory/article-24156. Läst 13 juli 2012. 
   


5. 
   ^ "Chronological Table of the Statutes" (1959 edition), en:Abolition of slavery timeline
   


6. 
   ^ : Rediker, Marcus: ’’Slavskeppet’’. Karneval 2008. ISBN 978-91-85703-08-1
   


7. ^ [a b] Slaveri då och nu. Rätten till frihet. Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige, 2007.
   


8. 
   ^ ”Estimates 1501-1866”. Arkiverad från originalet den 7 december 2012. https://web.archive.org/web/20121207094106/http://slavevoyages.org/tast/assessment/estimates.faces?yearFrom=1501&yearTo=1866. . Trans-Atlantic Slave Trade Database, 2009-11-17.
   


9. 
   ^ Eltis, David (2007). "National Carriers Arkiverad 31 januari 2010 hämtat från the Wayback Machine.". Construction of the Trans-Atlantic Slave Trade Database: Sources and Methods. Emory University, 2007: "For some ships, no method enables one to impute the national registration. From 1839 [...] many slave ships abandoned ship registration papers altogether."
   


10. 
    ^ Eltis, David (2007). "Coverage of the Slave Trade Arkiverad 4 juli 2010 hämtat från the Wayback Machine.". Construction of the Trans-Atlantic Slave Trade Database: Sources and Methods]. Emory University, 2007: "Our estimate of the total volume of slaves carried off from Africa to the Americas is 12.5 million, and that the total number of voyages that set out to obtain captives was 43,600."
    


11. 
    ^ Eltis, David (2007). "National Carriers Arkiverad 31 januari 2010 hämtat från the Wayback Machine.". Construction of the Trans-Atlantic Slave Trade Database: Sources and Methods. Emory University, 2007: "The set identifies the national affiliations of 25,570 or 73 percent of the voyages in the data set."
    


12. 
    ^ ”Le « Code Noir » suédois de Saint-Barthélemy”. http://www.memoirestbarth.com/st-barts/esclavage/code-noir-suedois. . Source: 'Mémoire St Barth | Historia av Saint-Barthélemy, Comité de Liaison et d'Application des Sources Historiques (Saint-Barthélemy)'.
    


13. 
    ^ ”Ordinance concerning the Police of Slaves and free Coloured People”. http://www.memoirestbarth.com/st-barts/esclavage/archives-legislation#33. . Source: 'Mémoire St Barth | Historia av Saint-Barthélemy, Comité de Liaison et d'Application des Sources Historiques (Saint-Barthélemy)'.
    


14. 
    ^ Trans-Atlantic Slave Trade Database: Assessing the Slave Trade: Estimates. Sammanställd tabell, antal transporterade slavar per aktör Arkiverad 27 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.. Expanded dataset: Datafil i SPSS-format Arkiverad 25 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine., 2008.
    


15. 
    ^ Regeringskansliet. Högtidsmöte till minne av avskaffandet av slaveriet i Sverige.^{[död länk]} Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter. 2007-10-12.
    


16. 
    ^ Integrations- och jämställdhetsdepartementet.Dir.2007:114, Kommittédirektiv: Tilläggsdirektiv till Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige (Ju 2006:02), s. 2.
    


17. 
    ^ Segal, Ronald (2002). Islam's Black Slaves: The Other Black Diaspora. New York: MacMillan / Farrar, Straus and Giroux. [1] ISBN 978-0-374-52797-6
    


18. 
    ^ Davis. Robert (2004). Christian Slaves, Muslim Masters: White Slavery in the Mediterranean, the Barbary Coast and Italy, 1500-1800. Palgrave Macmillan. ISBN 978-1-4039-4551-8
    


19. 
    ^ Milton, Jiles (2005). White Gold: The Extraordinary Story of Thomas Pellow and Islam's One Million White Slaves html
    


20. 
    ^ Slaveri, sida 582
    


21. 
    ^ Slaveri, sida 584
    


22. ^ [a b] [2]
    


23. ^ [a b] http://journals.cambridge.org/production/action/cjoGetFulltext?fulltextid=988328
    


24. ^ [a b c] Miller, John (2008). Call it Slavery. The Wilson Quarterly, Summer 2008 full-text pdf
    


25. ^ [a b] Slaveri, sida 585
    


26. ^ [a b] International Day for the Remembrance of the Slave Trade and Its Abolition
    


27. ^ [a b] American Anti-Slavery Group (2008). Country Report: Mauritania - An 800-year-old system of black chattel slavery thrives in Mauritania. Arkiverad 7 oktober 2008 hämtat från the Wayback Machine.
    


28. ^ [a b c] Nationalencyklopedin, på internet, 4 november 2009, uppslagsord: slaveri
    


29. 
    ^ ”Tinet Elmgren. Zigenare som slavar. Lunds Universitet, Romanska Institutionen”. Arkiverad från originalet den 10 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160610181533/http://papers.kommiekomiks.com/zigenare_som_slavar.htm. 
    


30. 
    ^ Isabel Fonseca. Begrav mig stående - zigenarna och deras resa. Ordfront förlag, Stockholm (1998). ISBN 91-7324-589-5
    


31. 
    ^ Varia, Nisha (2008). As if I am not human: Abuses against Asian Domestic Workers in Saudi Arabia. Human Rights Watch, New York, USA. full-text pdf
    


32. 
    ^ [3]
    


33. 
    ^ Allt om Historia, nummer 10, 2006.
    


34. 
    ^ Allt om Historia, nummer 2, 2007.
    


35. 
    ^ Graham-Harrison, Emma (10 april 2017). ”Migrants from west Africa being ‘sold in Libyan slave markets’” (på en-GB). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/world/2017/apr/10/libya-public-slave-auctions-un-migration. Läst 8 augusti 2017. 
    


36. 
    ^ ”Gal 3:28, Kol 3:11.”. http://www.bibeln.se/las/sok?b=2k&q=slav+eller+fri&goto_book=. 
    


37. 
    ^ ”Koranen 90:13”. Arkiverad från originalet den 8 december 2008. https://web.archive.org/web/20081208035814/http://www.usc.edu/schools/college/crcc/engagement/resources/texts/muslim/quran/090.qmt.html. 
    


38. 
    ^ ”Koranen 33:25-26, 33:50, 33:55”. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110823114001/http://www.usc.edu/schools/college/crcc/engagement/resources/texts/muslim/quran/033.qmt.html. 
    


39. 
    ^ ”Koranen 24:31, 24:58”. Arkiverad från originalet den 8 december 2008. https://web.archive.org/web/20081208035237/http://www.usc.edu/schools/college/crcc/engagement/resources/texts/muslim/quran/024.qmt.html. 
    


40. 
    ^ ”Bukhari (41.598)”. Arkiverad från originalet den 28 november 2008. https://web.archive.org/web/20081128185709/http://www.usc.edu/dept/MSA/fundamentals/hadithsunnah/bukhari/041.sbt.html#003.041.598. 
    


41. 
    ^ ”Bukhari (34:351)”. Arkiverad från originalet den 28 november 2008. https://web.archive.org/web/20081128185649/http://www.usc.edu/dept/MSA/fundamentals/hadithsunnah/bukhari/034.sbt.html#003.034.351. 
    


42. 
    ^ ”Muslim 3901”. Arkiverad från originalet den 28 november 2008. https://web.archive.org/web/20081128190218/http://www.usc.edu/dept/MSA/fundamentals/hadithsunnah/muslim/010.smt.html#010.3901. 
    

Vidare läsning |

• 
  Agardh, Anne (2012). Brink: den svenske slavkaptenen. Stockholm: Atlantis. Libris 12348356. ISBN 978-91-7353-528-1 
  


• 
  Alexander, George William (1840). Några ord om slafhandeln och slafveriet, tillegnade svenska folket.. Stockholm. Libris 1715246. http://runeberg.org/gwanoos/ 
  


• 
  Brink, Stefan (2012). Vikingarnas slavar: den nordiska träldomen under yngre järnålder och äldsta medeltid. Stockholm: Atlantis. Libris 12142628. ISBN 978-91-7353-466-6 
  


• 
  Bååth-Holmberg, Cecilia (1896). Kampen för och emot negerslafveriet: ett blad ur Förenta staternas historia. Stockholm: Fahlcrantz. Libris 1555078. http://runeberg.org/cbhkfoen/ 
  


• 
  Gustafsson, Bo (1986[1985]). Det antika slaveriets nedgång: en ekonomisk teori. Uppsala papers in economic history. Research report, 0281-4560 ; 10. Uppsala: Dept. of Economic History. Libris 556561. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-2253 
  


• 
  Harrison, Dick (2006). Slaveri: en världshistoria om ofrihet. Forntiden till renässansen. Lund: Historiska media. Libris 10142328. ISBN 91-85057-81-9 
  


• 
  Hochschild, Adam; Lindgren, Stefan (2006). Spräng bojorna: kampen mot slavhandeln. Stockholm: Ordfront. Libris 10047632. ISBN 91-7037-098-2 
  


• 
  Lester, Julius (1971). Vems nigger är du?. Stockholm: Geber. Libris 100392 
  


• 
  Skytte, Göran (1986). Det kungliga svenska slaveriet. Stockholm: Askelin & Hägglund. Libris 8375900. ISBN 91-7684-096-4 
  


• 
  Trälar: ofria i agrarsamhället från vikingatid till medeltid. Skrifter om skogs- och lantbrukshistoria, 1103-4874 ; 17. Stockholm: Nordiska museets förl. 2003. Libris 9329397. ISBN 91-7108-488-6 
  

Externa länkar |

• 
  FN:s antislaverikonvention - OHCHR.org


• 
  World's Anti-Slavery Convention - London 1840


• 
  The comparative economics of slavery in the Greco-Roman world - ekonomen Walter Scheidel


• 
  The Social Psychology of Modern Slavery - sociologen Kevin Bales


• 
  Mémoire St Barth | Historia av Saint-Barthélemy, Comité de Liaison et d'Application des Sources Historiques (Saint-Barthélemy) - Resurser om St:Barth historia: slaveri, slavhandel och dess avskaffande och hur det påverkade denna ö i de Små Antillerna

• 
  Wikimedia Commons har media som rör Slaveri.
  Bilder & media
  
  

.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}

v • r Rasism Typer av rasism Bland vita · Islamofobi · Kulturell · Mot judar · Omvänd · Vetenskaplig (Ras och intelligens) Manifestationer av rasism Rasblandningslagar · Uttryck (i media · i musik · i film (Censored Eleven) · i sport · Skämt) · Rasrelaterad determinism · Rasrelaterat våld (Krig) Rasism efter region Afrika · Arabvärlden · Asien · Australien · Europa · Mellanöstern · Nordamerika · Sydamerika Relaterat Antirasism · Apartheid · Diskriminering · Etnisk rensning · Folkmord · Främlingsfientlighet · Förföljelse · Jim Crow-lagar · Lynchning · Nürnberglagarna · Pogrom · Separate but equal · Slaveri · White flight Kategori

Auktoritetsdata • LCCN: sh85123314 • GND: 4055260-3 • HDS: 8963