Ottawa Senators





Ej att förväxla med Ottawa Senators (original).


.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}















































































































Ottawa Senators
Sénateurs d'Ottawa
Craig Anderson 2013-05-24.JPG
Craig Anderson

Liga National Hockey League
Conference Eastern Conference
Division Atlantic Division
Grundad 1990
Tidigare namn
Ottawa Senators
1992 –
Stad
Kanada Ottawa, Ontario, Kanada
Arena Canadian Tire Centre
Kapacitet 17 000
Lagfärger
Röd, svart, guld & vit
                   
Organisation
Ägare Senators Sports & Entertainment
Ordförande Eugene Melnyk
President Tom Anselmi
General manager Pierre Dorion
Tränare Guy Boucher
Kapten Vakant
Samarbetspartners
AHL
Belleville Senators
Statistik
Flest matcher
Chris Phillips (1 179)
Flest mål
Daniel Alfredsson (426)
Flest assists
Daniel Alfredsson (682)
Flest poäng
Daniel Alfredsson (1 108)
Flest utv.min
Chris Neil (2 508)
Utmärkelser

Stanley Cup-segrar
(0)
Conference-mästare
(1) 2006-2007
Presidents' Trophy
(1) 2002-2003
Divisionsmästare
(4) 1998-1999, 2000-2001, 2002-2003, 2005-2006
Övrigt
Webbplats NHL.com/Senators

Ottawa Senators/Sénateurs d'Ottawa är en kanadensisk ishockeyorganisation vars lag är baserat i den kanadensiska huvudstaden Ottawa, Ontario och som är medlemsorganisation i National Hockey League (NHL) sedan 1992. Lagets hemmaarena heter Canadian Tire Centre och har stått till klubbens förfogande sedan arenan invigdes 1996. Klubbens första år 1992 till 1996 hade klubben sin hemvist i Ottawa Civic Center. Laget ingår i Atlantic Division tillsammans med Boston Bruins, Buffalo Sabres, Detroit Red Wings, Florida Panthers, Montreal Canadiens, Tampa Bay Lightning och Toronto Maple Leafs.


Senators har aldrig vunnit Stanley Cup och har haft namnkunniga spelare genom åren som till exempel Daniel Alfredsson, Erik Karlsson, Marián Hossa, Dany Heatley, Zdeno Chára, Dominik Hašek, Martin Havlát, Aleksej Jasjin, Pavol Demitra, Wade Redden, Peter Bondra och Aleksej Kovaljov.




Innehåll






  • 1 Historia


    • 1.1 1990–talet


    • 1.2 2000–talet


    • 1.3 2010–talet




  • 2 Nuvarande spelartrupp


    • 2.1 Spelartruppen 2018/2019


      • 2.1.1 Spelargalleri






  • 3 Staben


  • 4 Utmärkelser


    • 4.1 Pensionerade nummer


    • 4.2 Hall of Famers


      • 4.2.1 Ledare




    • 4.3 Troféer


      • 4.3.1 Lag


      • 4.3.2 Individuellt






  • 5 General manager


  • 6 Tränare


  • 7 Lagkaptener


  • 8 Statistik


    • 8.1 Individuellt


      • 8.1.1 Poängledare


      • 8.1.2 Grundserien




    • 8.2 Lag




  • 9 Svenska spelare


  • 10 Första draftval


  • 11 Referenser


  • 12 Externa länkar





Historia |



1990–talet |


Det nya Ottawa Senators historia började 1991, när klubben blev ett av två lag (det andra var Tampa Bay Lightning) som skulle utöka säsongen 1992–1993. Direkt vidtogs ett antal åtgärder för att göra laget NHL–mässigt. Hemmaarenan "The Palladium" renoverades, stolarna byttes ut, omklädningsrummen byggdes om och elektroniken förbättrades. Lagbygget påbörjades i juni 1992, då expansionsdraften hölls; De andra NHL-lagen fick göra spelare tillgängliga för de två nya lagen, och Senators plockade 21 spelare, som skulle utgöra stommen i laget under Senators debutsäsong. En säsong som började bra; man slog Montreal Canadiens med 5–3, Neil Brady gjorde lagets första mål och Sylvain Turgeon avgjorde. Denna seger skulle dock bli en av endast tio under 1992–93, då Senators förlorade 70 matcher av 80. Med 24 poäng kom laget sist i NHL. Att poängkungen Norm Mciver (63 poäng) också hade en plus/minusstatistik på –46 visar hur underlägset Senators var.[1]


Som sämsta lag i grundserien fick Senators välja först år 1993 i NHL Entry Draft. Man valde Alexandre Daigle, som ansågs vara en supertalang, och Daigle anslöt till laget direkt.


Säsongen 1993–1994 genomfördes ett antal ändringar i laget. Aleksej Jasjin, förstavalet från 1992 NHL Entry Draft, anslöt till truppen och var lagets bästa forward under säsongen. Samtidigt var Daigle, med sina 20 mål och 31 assist, näst bästa poängplockare. En annan truppförbättring var Dave McLlwain, som Senators plockade upp på waiver från Toronto Maple Leafs. Senators gjorde en bättre säsong , men var fortfarande överlägset sämst i NHL. Av 84 matcher vann laget 14 och spelade 9 oavgjorda, och med 37 poäng var man 20 poäng sämre än nästjumbon Winnipeg Jets.[2]


Säsongen 1994–1995 blev säsongen förkortad på grund av konflikter mellan spelarfacket NHLPA och klubbarna. Senators spelade därför endast 48 matcher, och mötte enbart lag från Eastern Conference. Laget förbättrade sig en aning; 9 vinster på 48 matcher gav en vinstprocent på 24 %, vilket var en förbättring från tidigare år. Senators fortsatte dock med sina 23 poäng vara NHL:s sämsta lag. Liksom tidigare var Yashin och Daigle de bästa poängplockarna. Laget bytte också till sig den unge tjecken Martin Straka från Pittsburgh Penguins, som gjorde 16 poäng på 31 matcher.[3]


Säsongen 1995–1996 präglades av viss turbulens för Ottawa Senators, då lagets stora stjärna Jasjin vägrade spela inledningen av säsongen på grund av kontraktskonflikter. Anledningen var ekonomisk: Medan Senators givit Alexandre Daigle ett av de största rookiekontrakten i ligan, hade Yashin – som överglänst Daigle under de föregående säsongerna – fått ett mindre kontrakt. Jasjin svarade med att strejka, och han spelade bara hälften av säsongen. Att Alexandre Daigle endast gjorde 12 poäng på 50 matcher under säsongen förbättrade inte situationen.


Det fanns dock glädjeämnen. Daniel Alfredsson gjorde en strålande rookiesäsong, med 26 mål och 35 assist var han bäst i laget. Han blev den förste i klubben att vinna Calder Trophy, som ges till ligans bäste nykomling.


Senators genomförde också en betydelsefull bytesaffär; Man skickade Bryan Berard (förstavalet från draften 1995), Martin Straka och Don Beaupre till New York Islanders i utbyte mot Damian Rhodes och Wade Redden. Rhodes var en uppgradering över Beaupre på målvaktssidan, medan Redden var en stor backtalang.


Laget inledde säsongen med att vinna varannan match, men tog sedan bara fem poäng under november och december. I januari tog därför Jacques Martin över jobbet som huvudtränare, något som innebar en förbättring. Martin kunde dock inte hindra Senators från att återigen komma sist i ligan med 41 poäng.[4]


Ottawa Senators skulle dock vända det hela under säsongen 1996–1997, under den nye coachen Martin. Jasjin spelade hela säsongen och gjorde 75 poäng. Alfredsson gjorde 71 poäng, medan Daigle gjorde habila 51 poäng. Dessutom gjorde debutanterna Andreas Dackell (31 poäng) och Wade Redden (30 poäng) bra debutsäsonger. Laget tog 77 poäng (36 fler än säsongen innan), och kom på sjunde plats i Eastern Conference; 1997 spelade Ottawa Senators för första gången på 80 år slutspel i NHL. Där blev man utslagna av Buffalo Sabres i sju matcher.[5]





Pavol Demitra (här i Los Angeles Kings) spelade tre säsonger i Senators innan han 1996 skickades till St. Louis Blues i utbyte mot Christer Olsson. En av Senators sämsta affärer genom tiderna – Olsson flyttade hem till Sverige efter endast 30 matcher, Demitra utvecklades till en stjärna i Blues.


Senators fortsatte vara ett NHL-lag i mittenskiktet. Säsongen 1997–1998 tog man den sista slutspelsplatsen i Eastern Conference efter att ha fått ihop 83 poäng. Under säsongen bytte man bort Daigle; den före detta supertalangen hade visserligen gjort hyfsat med poäng, men hade verkat oengagerad och hade inte nått upp till förväntningarna som storstjärna. I januari 1998 skickades han till Philadelphia Flyers. I utbyte fick Senators Václav Prospal, ett andrarundsval i draften och Pat Falloon.


I slutspelet vann Senators för första gången en serie, när man slog ut New Jersey Devils i sex matcher. I kvartsfinalerna blev det dock förlust mot Washington Capitals, som spelade ut laget i fem matcher.[6]


Efter 1998 etablerade sig Ottawa Senators som ett topplag. 103 poäng säsongen 1998–1999 var tredje bäst i hela NHL, och gav en andraplats i Eastern Conference. Jasjin, Shawn McEachern och svensktrion Andreas Dackell, Magnus Arvedson och Andreas Johansson var lagets bästa poänggörare. Alfredsson hade skadeproblem och spelade endast 55 matcher. Trots den framgångsrika grundserien blev dock laget utslaget redan i den första slutspelsomgången; Buffalo Sabres vann fyra raka matcher mot dem i åttondelsfinalen.[7]


Säsongen 1999–2000 präglades av nya kontraktsbråk med Jasjin. Konflikterna resulterade i att Jasjin vägrade spela en enda match under säsongen. Detta gjorde honom inte mer populär – fans och journalister gav honom öknamnet "Alexei Cashin" på grund av hans påstådda girighet. I hans frånvaro ledde Alfredsson, Prospal och de forna förstavalen Radek Bonk och Marián Hossa offensiven. Laget samlade ihop 95 poäng, vilket dock bara räckte till en andraplats i Northeast Division, och en sjätteplats i Eastern Conference. Senators mötte Toronto Maple Leafs i åttondelsfinalerna i slutspelet, och förlorade i sex matcher.[8]



  • 1993 – Missade slutspel.

  • 1994 – Missade slutspel.

  • 1995 – Missade slutspel.

  • 1996 – Missade slutspel.

  • 1997 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–3 i matcher.

  • 1998 – Förlorade i andra ronden mot Washington Capitals med 4–1 i matcher.

  • 1999 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4-0 i matcher.

  • 2000 – Förlorade i första ronden mot Toronto Maple Leafs] med 4–2 i matcher.



2000–talet |


Ottawa Senators satte klubbrekord säsongen 2000–2001, när de vann 48 matcher och samlade ihop 109 poäng. Jasjin var återigen tillbaka i spel, och ledde laget med 88 poäng. 22-åringen Marian Hossa var tvåa med 75 poäng. Men mönstret upprepade sig; efter en strålande grundsäsong blev det respass direkt i slutspelets första omgång. Återigen var det rivalen Maple Leafs som slog ut Senators, denna gång med 4–0 i en matchserie där målvakten Curtis Joseph stundtals stoppade Senators anfall helt på egen hand.


Jasjin hade på grund av sina strejker blivit impopulär bland både fans och lagkamrater. Efter att ha fullgjort sitt kontrakt blev han skickad till Islanders, i utbyte mot backen Zdeno Chára, forwarden Bill Muckalt och Islanders förstaval i draften 2001 (Jason Spezza). Alfredsson blev ny lagkapten.[9]




Zdeno Chara debuterade i Senators 2001, och utvecklades till en av lagets viktigaste spelare.


Säsongen 2001–2002 tog Senators 94 poäng och kom trea i Northeast Division (efter Boston Bruins och Maple Leafs). Den nyblivne lagkaptenen Alfredsson, som för första gången på flera år fick spela nästan en hel säsong, ledde laget i mål– och poänggörande. Tre av lagets forna förstaval i draften, Bonk, Hossa och Martin Havlát, var bland lagets fyra bästa poänggörare. Chára, som man bytt till sig i Jasjin–traden, var en av lagets bästa backar.


I första omgången av slutspelet vann man över Philadelphia Flyers med 4–1 i matcher. Sedan mötte Senators för tredje året i rad rivalen Maple Leafs, och för tredje året i rad blev man utslagna av Maple Leafs. Matchserien slutade 3–4 i matcher.


Efter att under lång tid ha haft finansiella problem var Senators nära konkurs inför säsongen 2002–03, och behövde nödfinansiering av NHL. Trots det prekära läget, eller kanske tack vare det, gjorde Senators sin bästa säsong någonsin. Laget vann 52 matcher, samlade ihop 113 poäng och vann NHL:s grundserie. Laget var också mer framgångsrikt i slutspelet än tidigare; efter att ha slagit ut New York Islanders och Philadelphia Flyers nådde Senators semifinal, där man mötte New Jersey Devils. Efter en jämn serie stod Devils som segrare med 4–3 i matcher.[10]


Efter säsongen köptes laget av affärsmannen Eugene Melnyk, vilket lindrade de ekonomiska problemen.[11]


Senators fortsatte att vara ett topplag i NHL, men hade stenhård konkurrens i Northeast Division. Säsongen 2003–2004 kom laget bara trea i divisionen, trots att man tog hela 102 poäng. Bruins och Maple Leafs tog 104 respektive 103 poäng, vilket gjorde att tre lag från Northwest Division fanns bland de sex bästa i NHL. Spelartruppen hade fått förstärkning av den slovakiske veteranen Peter Bondra, och talangen Jason Spezza slog igenom med 55 poäng. Men i slutspelet blev det tidigt avsked; Senators förlorade den sjunde avgörande matchen mot Maple Leafs med 1–4, och återigen hade en framgångsrik grundsäsong följts av ett misslyckande i slutspelet. Att kaptenen Alfredsson, när laget låg under med 2–3 i matcher, offentligt lovat avancemang till kvartsfinalen gjorde inte besvikelsen mindre.


Två dagar efter förlusten sparkades tränaren Martin; han hade gjort Senators till lag i toppen av grundserien, men inte lyckats leda dem till en Stanley Cup–final. Bryan Murray, tidigare i Anaheim Mighty Ducks, tog över. En annan syndabock var målvakten Patrick Lalime, som varit darrig under matchserien och inte ansågs vara pålitlig under press. Han byttes bort till St. Louis Blues för ett fjärderundsval i draften 2005.[12]


På grund av konflikter mellan klubbarna (som ville införa lönetak) och spelarfacket NHLPA (som motsatte sig detta), ställdes hela säsongen 2004–2005 in. Under uppehållet genomförde Senators ett antal truppförändringar. Målvaktslegendaren Dominik Hašek värvades för att ersätta Lalime. Man genomförde också säsongens största bytesaffär; stjärnan Marián Hossa och backen Greg de Vries skickades till Atlanta Thrashers i utbyte mot Dany Heatley. Toppforwarden Heatley behövde miljöombyte efter några år i Atlanta, där han kraschat med sin bil i en olycka där lagkamraten Dan Snyder dog. Bytesaffären gagnade därför båda parter.




Ottawaspelare runt John Grahame i Tampa Bays mål. Under åttondelsfinalerna i slutspelet 2006.


Säsongen 2005–2006 var NHL igång igen. Klubbarna hade fått igenom sina krav på lönetak, och hade nu begränsat budgetutrymme att värva spelare för. Man hade också infört regeländringar där ojust spel och hakningar straffades hårdare, för att främja offensivt och underhållande spel. Detta "nya" NHL passade Senators spel utmärkt. Laget radade upp vinster, en del rena utklassningar (bland annat vinster med 8–0, 8–2 och 7–0 mot ärkerivalerna Maple Leafs) och toppade Eastern Conference. Förstakedjan med Alfredsson, Spezza och Heatley var en av ligans bästa kedjor, alla tre var med i toppen av NHL:s poängliga. I målet var den 40-årige Hašek strålande fram till OS i Turin, då han skadade sig. Unge Ray Emery, som ersatte Hasek under slutet av säsongen och slutspelet, var dock stabil.


Efter den imponerande grundserien var Senators en av storfavoriterna till att vinna Stanley Cup. I åttondelsfinalerna slog man planenligt ut åttondeseedade Lightning med 4–1 i matcher. Emery blev den första rookiemålvakten sedan Brian Boucher 2000 att vinna en slutspelsserie. Men i kvartsfinalen hamnade man i 1–3 underläge mot ett snabbt och fokuserat Buffalo Sabres, och när Jason Pominville rundade kaptenen Alfredsson och avgjorde i den femte matchen så hade Senators återigen vikt ner sig i ett avgörande läge.


Det begränsade löneutrymmet gjorde att lagledningen blev tvungna att släppa en av sina två stjärnbackar, Chára och Wade Redden, till free agent–marknaden. Man valde att skriva nytt kontrakt med Redden, medan Chára släpptes och senare skrev på för Bruins. Senators genomförde också en tredelad bytesaffär, där man skickade iväg Havlat och Bryan Smolinski för backarna Tom Preissing och Michal Barinka, talangen Josh Hennessy och ett andrarundsval i draften 2008. Försvararen Joe Corvo och målvakten Martin Gerber värvades som free agents. Med Preissing och Corvo hoppades man kompensera den offensiv man tidigare fått från Chara, medan Gerber ersatte Hasek (som skrivit på för Detroit Red Wings).




Ottawas Mike Comrie och New Jerseys Brian Rafalski bråkar under en grundseriematch 2007. Lagen skulle komma att mötas igen under slutspelet samma år.


[13]


Senators hade dock en medioker början av säsongen 2006–2007, där laget fick kämpa för att inte halka efter rejält. Förstakedjan var inte lika effektiv som tidigare, och målvakten Gerber släppte in flera enkla mål. Sedan tidigare hade lagkaptenen Alfredsson kritiserats för lagets misslyckanden i slutspelet, och nu ryktades det om en flytt till Los Angeles Kings för 34-åringen. Under december förbättrades dock resultaten, delvis beroende på att Emery blev förstemålvakt och spelade utmärkt. I januari bytte man till sig den snabbe centern Mike Comrie för talangen Alexei Kaigorodov, vilket gav större bredd i anfallet. Heatley, Spezza och Alfredsson började producera. Senators avslutade sedan grundsäsongen lysande; man vann tio av de femton sista matcherna. Det blev till slut 105 poäng och en fjärdeplats i Eastern Conference. Precis vid deadlinen för spelaraffärer bytte man också till sig den ryske tekniske forwarden Oleg Saprykin, som gav ytterligare offensiv spets.




Under säsongerna 2006–2007 och 2007–2008 ryktades det om att Redden skulle vara på väg bort från laget. Ryktena slog in sommaren 2008, då han efter 11 år i Senators lämnade klubben.


Åttondelsfinalerna vann Senators enkelt över ett ungt Pittsburgh Penguins. I kvartsfinalerna mötte man New Jersey Devils med Martin Brodeur i målet. Med snabbt och fysiskt spel vann Senators matchserien med 4–1, och började framstå som en favorit till Stanley Cup–seger. Semifinalen blev en repris på kvartsfinalen året innan; Senators mötte Sabres, med i stort sett samma laguppställning som 2006. Tvärt emot vad många tippade tog Senators en komfortabel ledning med 3–0 i matcher, och Sabres lyckades inte vända: 4–1 till Senators.


Inför Stanley Cup–finalen mot Anaheim Ducks var Senators favoriter; laget hade till synes enkelt slagit ut tre starka lag, och uppvisade strålande form. Samtidigt hade Ducks kämpat sig genom en tät semifinalserie mot Red Wings, där de stundtals spelat odisciplinerat och ineffektivt. Men i de två första finalmatcherna ändrades det. Ducks spel hindrade effektivt Senators offensiv. Speciellt Senators förstakedja, som tidigare varit lagets främsta vapen, misslyckades med att komma igenom Ducks höga forechecking. Efter två uddamålsförluster vann dock Alfredsson & Co. den tredje finalmatchen med 5–3. Men Ducks vann den andra matchen i Scotiabank Place, för att sedan avgöra det hela på hemmaplan mot ett uppgivet Senators.


Trots finalförlusten var 2006–2007 Senators bästa säsong i modern tid. Laget hade för första gången visat att man kunde prestera på topp i ett slutspel, något som tidigare ifrågasatts. Lagkaptenen Alfredsson vann både poängligan (med 22 poäng) och målligan (med 14 mål) i slutspelet.[14]


Inför säsongen 2007–08 var förväntningarna höga på Senators; laget hade spelat Stanley Cup–final året innan och hade i stort sett hållit spelartruppen intakt. Man hade förvisso förlorat en del spelare; Fjolårsvärvningarna Comrie och Saprykin blev free agents, liksom backen Preissing. För att få mer löneutrymme bytte man också bort Peter Shaefer till Bruins för den mer defensivt inriktade Shean Donovan[15]. Men nyckelspelarna var kvar, och laget förväntades fortsätta dominera Eastern Conference. Förväntningarna infriades också – Senators vann elva av sina första tolv matcher. Målvakten Gerber, som säsongen innan varit darrig, var stabil som ersättare för en långtidsskadad Emery. "Pizzakedjan" med Alfredsson, Spezza och Heatley spelade strålande. Med undantag för en sju matcher lång svit utan vinst, var första halvan av säsongen lyckad.


Under andra säsongen var laget svajigare, man vann och förlorade om vartannat – delvis beroende på skador av nyckelspelare. Men laget omgärdades också av viss turbulens kring målvakten Emery, som bland annat påstods ha uppträtt oprofessionellt och missat en träning. Vraken Emery eller Gerber gav något stabilt målvaktsspel, vilket bidrog till svackan. För att bredda laget bytte general managern Bryan Murray till sig den rutinerade forwarden Cory Stillman och den defensivt skicklige backen Mike Commodore från Carolina Hurricanes – i utbyte mot unge forwarden Patrick Eaves och Corvo. Men effekten uteblev. Efter att först ha förlorat med 0–5 mot Maple Leafs, följt av en 0–4–förlust mot Bruins, beslöt Murray att avskeda tränaren John Paddock, och själv ta över tränarrollen.




I slutspelet 2007 gjorde Emery succé som Senators förstemålvakt. Säsongen efter, då Emery mest utmärkte sig genom oprofessionellt beteende, köpte klubben ut honom från hans kontrakt.


Trots åtgärderna föll laget ihop de sista matcherna under grundsäsongen, och förlorade tio av de sista tolv matcherna. Inför åttondelsfinalerna mot Penguins var Alfredsson och Spezza skadade. Penguins, å andra sidan, var i strålande form. Senators sopades enkelt undan med 4–0 i matcher. Inför säsongen hade Senators ansetts vara en favorit till Stanley Cup–seger; efter slutspelssortin var de ett tilltufsat, skadedrabbat lag med omdiskuterat ledarskap och tveksam lagmoral.[16]


Inför säsongen 2008–2009 genomfördes ett antal förändringar i spelartruppen, varav flera hade florerat i rykten sedan tidigare. general managern Murray hade under säsongen försökt byta bort Emery; målvakten hade varit inblandad i flera kontroverser både på och utanför isen, och innebar ett störningsmoment. När inget annat lag var intresserat blev Emery utköpt ur sitt kontrakt. Han skrev senare på för den ryska klubben Atlant Mytisjtji. Man avstod också från att skriva nytt kontrakt med Redden, vars ojämna spel ansågs vara en del av anledningen till Senators kollaps. Redden blev free agent och skrev på för Rangers. Stillman och Commodore blev båda free agents.


Från free agent–marknaden värvades målvakten Alex Auld, forwarden Jarkko Ruutu och försvararen Jason Smith. Smith var en rutinerad, defensivt stark back. Han hade dessutom goda ledaregenskaper, något som ansågs behövas i Senators splittrade spelartrupp.


Trots förstärkningarna blev säsongen 2008–2009 ett misslyckande för Senators. Laget började bra, man vann åtta matcher av tio möjliga i oktober. Men i november blev det bara två segrar, och i december endast tre. Spezza, Heatley och Alfredsson producerade inte lika mycket som tidigare – och bakom dem fanns lite offensiv kraft. Framförallt saknade laget en offensiv, spelskicklig back. I januari bytte laget till sig Comrie och Chris Campoli från Islanders för Dean McAmmond och ett förstarundsval. Trots detta lyckade laget aldrig ta sig över slutspelsstrecket: man slutade på elfte plats i konferensen, med 36 segrar och 83 poäng.


Under trade deadline i mars skickades Antoine Vermette till Columbus Blue Jackets i utbyte mot målvakten Pascal Leclaire och ett andrarundsval. Den 26-årige Leclaire hade slagit igenom säsongen innan men varit skadad större delen av säsongen.[17]



  • 2001 – Förlorade i första ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–0 i matcher.

  • 2002 – Förlorade i andra ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–3 i matcher.

  • 2003 – Förlorade i tredje ronden mot New Jersey Devils med 4–3 i matcher.

  • 2004 – Förlorade i första ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–3 i matcher.

  • 2005 – Lockout.

  • 2006 – Förlorade i andra ronden mot Buffalo Sabres med 4–1 i matcher.

  • 2007 – Förlorade i finalen mot Anaheim Ducks med 4–1 i matcher.

  • 2008 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–0 i matcher.

  • 2009 – Missade slutspel.


  • 2010 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–2 i matcher.



2010–talet |





Match mellan Ottawa Senators mot Colorado Avalanche i Globen, Stockholm 2017.


Den 5 juli 2013 blev det klart att lagets långvarige lagkapten och stjärnforward Alfredsson valde att lämna Senators i och med free agent–perioden 2013 och skriva på för den amerikanska medlemsorganisationen Detroit Red Wings för ett år[18] till ett värde av $5,5 miljoner varav $3,5 miljoner i lön medan resten är prestationsbonusar.[19] Därmed avslutas en 20-årig era med Alfredsson och Senators. Den 14 september meddelade Senators att man har utsett centern Spezza till efterträdaren att axla lagkaptensrollen efter Alfredsson, medan backen Chris Phillips och forwarden Chris Neil blev utsedda till organisationens assisterande lagkaptener.




  • 2011 – Missade slutspel.


  • 2012 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 4–3 i matcher.


  • 2013 – Förlorade i andra ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–1 i matcher.


  • 2014 – Missade slutspel.


  • 2015 – Förlorade i första ronden mot Montreal Canadiens med 4-2 i matcher.


  • 2016 – Missade slutspel.


  • 2017 – Förlorade i tredje ronden mot Pittsburgh Penguins med 4-3 i matcher.


  • 2018 – Missade slutspel.



Nuvarande spelartrupp |



Spelartruppen 2018/2019 |


Senast uppdaterad: 3 januari 2019.

Källa: [20] Alla löner är i amerikanska dollar[21] och är vad spelaren skulle få ut om spelaren vore i NHL-truppen under hela grundserien (oktober-april). Löner i kursiv stil är ej bekräftade.




















































































































































































































































































































































































Målvakter
Nr

Namn
Födelsedatum
Födelseort
Lön 18/19

Kontrakt
Kom till laget
Kom ifrån
35

Sverige

Marcus Högberg

25 november 1994 (24 år)

Sverige Örebro, Sverige
$835 000
[22] 2019
2018

Kanada Belleville Senators
41

USA

Craig Anderson

21 maj 1981 (37 år)

USA Park Ridge, Illinois, USA
$5 500 000
[23] 2020
2011

USA Colorado Avalanche
--

Sverige

Anders Nilsson

19 mars 1990 (28 år)

Sverige Luleå, Sverige
$2 000 000
[24] 2019
2019

Kanada Vancouver Canucks

Backar
Nr

Namn
Födelsedatum
Födelseort
Lön 18/19

Kontrakt
Kom till laget
Kom ifrån
2

Kanada

Dylan DeMelo

1 maj 1993 (25 år)

Kanada London, Ontario, Kanada
$900 000
[25] 2020
2018

USA San Jose Sharks
5

Kanada

Cody Ceci

21 december 1993 (25 år)

Kanada Ottawa, Ontario, Kanada
$4 300 000
[26] 2019
2013

USA Binghamton Senators
42

Kanada

Justin Falk

11 oktober 1988 (30 år)

Kanada Snowflake, Manitoba, Kanada
$650 000
[27] 2019
2018

USA Colorado Eagles
58

Kanada

Maxime Lajoie

5 november 1997 (21 år)

Kanada Calgary, Alberta, Kanada
$730 000
[28] 2021
2017

Kanada Swift Current Broncos
67

Kanada

Ben Harpur

12 januari 1995 (23 år)

Kanada Hamilton, Ontario, Kanada
$650 000
[29] 2020
2018

Kanada Belleville Senators
72

Kanada

Thomas Chabot

30 januari 1997 (21 år)

Kanada Sainte-Marie, Québec, Kanada
$832 500
[30] 2020
2017

Kanada Belleville Senators
74

Kanada

Mark Borowiecki

12 juli 1989 (29 år)

Kanada Kanata, Ontario, Kanada
$1 200 000
[31] 2020
2013

USA Binghamton Senators
83

Slovakien

Christián Jaroš

2 april 1996 (22 år)

Slovakien Košice, Slovakien
$730 000
[32] 2020
2018

Kanada Belleville Senators

Forwards
Nr

Namn
Pos
Födelsedatum
Födelseort
Lön 18/19

Kontrakt
Kom till laget
Kom ifrån
7

USA

Brady Tkachuk
VF

16 september 1999 (19 år)

USA Scottsdale, Arizona, USA
$925 000
[33] 2021
2018

USA Boston University Terriers
9

USA

Bobby Ryan
HF/VF

17 mars 1987 (31 år)

USA Cherry Hill, New Jersey, USA
$7 500 000
[34] 2022
2013

USA Anaheim Ducks
12

Slovakien

Marián Gáborík Injury icon 2.svg
HF/VF

14 februari 1982 (36 år)

Tjeckoslovakien Trenčín, Tjeckoslovakien
$4 575 000
[35] 2021
2018

USA Los Angeles Kings
13

Kanada

Nick Paul
VF/C

20 mars 1995 (23 år)

Kanada Mississauga, Ontario, Kanada
$650 000
[36] 2019
2018

Kanada Belleville Senators
15

Kanada

Zack Smith – A
C/VF

5 april 1988 (30 år)

Kanada Maple Creek, Saskatchewan, Kanada
$3 250 000
[37] 2021
2011

USA Binghamton Senators
16

Kanada

Clarke MacArthur Injury icon 2.svg
VF

6 april 1985 (33 år)

Kanada Lloydminster, Alberta, Kanada
$4 750 000
[38] 2020
2013

Kanada Toronto Maple Leafs
18

USA

Ryan Dzingel
VF/HF

9 mars 1992 (26 år)

USA Wheaton, Illinois, USA
$2 100 000
[39] 2019
2016

USA Binghamton Senators
36

USA

Colin White
C/HF

30 januari 1997 (21 år)

USA Hanover, Massachusetts, USA
$925 000
[40] 2019
2018

Kanada Belleville Senators
44

Kanada

Jean-Gabriel Pageau Injury icon 2.svg
C

11 november 1992 (26 år)

Kanada Ottawa, Ontario, Kanada
$3 300 000
[41] 2020
2015

USA Binghamton Senators
53

Kanada

Jack Rodewald
HF

14 februari 1994 (24 år)

Kanada Winnipeg, Manitoba, Kanada
$722 500
[42] 2019
2018

Kanada Belleville Senators
56

Sverige

Magnus Pääjärvi
VF/HF

12 april 1991 (27 år)

Sverige Norrköping, Sverige
$900 000
[43] 2019
2018

USA St. Louis Blues
61

Kanada

Mark Stone − A
HF

13 maj 1992 (26 år)

Kanada Winnipeg, Manitoba, Kanada
$7 350 000
[44] 2019
2014

USA Binghamton Senators
71

Kanada

Chris Tierney
C

1 juli 1994 (24 år)

Kanada Keswick, Ontario, Kanada
$2 900 000
[45] 2020
2018

USA San Jose Sharks
89

Danmark

Mikkel Bødker
VF/HF

16 december 1989 (29 år)

Danmark Brøndby, Danmark
$3 000 000
[46] 2020
2018

USA San Jose Sharks
95

Kanada

Matt Duchene
C

16 januari 1991 (27 år)

Kanada Haliburton, Ontario, Kanada
$6 500 000
[47] 2019
2017

USA Colorado Avalanche

Positioner: C – HF – VF – YF | C = Lagkapten; A = Assisterande lagkapten | Injury icon 2.svg = Långtidsskadad


Spelargalleri |




Staben |


Uppdaterat: 18 februari 2017[48]







































Yrkestitel
Namn
General manager
Pierre Dorion
Tränare
Guy Boucher
Assisterande tränare
Marc Crawford
Assisterande tränare Rob Cookson
Assisterande tränare Martin Raymond
Målvaktscoach Pierre Groulx
Videocoach Kristopher Young
Utvecklingstränare
Shean Donovan


Utmärkelser |



Pensionerade nummer |


Två spelares nummer har blivit "pensionerade" av klubben, det vill säga ingen annan spelare kommer någonsin att få använda samma nummer i Ottawa Senators. Ytterligare ett nummer har blivit pensionerat av själva ligan.



  • #8 - Frank Finnigan (Spelade för originallaget Ottawa Senators mellan 1923 och 1934.)

  • #11 - Daniel Alfredsson (Spelade för Ottawa Senators mellan 1995 och 2013 och var lagkapten från och med 1999.)

  • #99 - Wayne Gretzky (NHL)



Hall of Famers |



Ledare |


En ledare som har varit involverad i Senators och blivit invald i Hockey Hall of Fame.




  • Roger Neilson (Invald 2002)
    • Var både tränare och assisterande tränare för Senators mellan 2001 och 2003.




Troféer |







Lag |


Presidents' Trophy


  • 2002-2003

Prince of Wales Trophy


  • 2006-2007


Individuellt |


Calder Memorial Trophy



  • Daniel Alfredsson: 1995-1996


Jack Adams Award



  • Jacques Martin: 1998-1999

James Norris Memorial Trophy



  • Erik Karlsson: 2011-2012, 2014-2015

King Clancy Memorial Trophy


  • Daniel Alfredsson: 2011-2012

NHL Plus/Minus Award



  • Wade Redden: 2005-2006



General manager |








  • Mel Bridgman, 1991-1993


  • Randy Sexton, 1993-1995


  • Pierre Gauthier, 1995-1998


  • Rick Dudley, 1998-1999





  • Marshall Johnston, 1999-2002


  • John Muckler, 2002-2007


  • Bryan Murray, 2007-2016


  • Pierre Dorion, 2016-




Tränare |








  • Rick Bowness, 1992-1996


  • Dave Allison, 1996


  • Jacques Martin, 1996-2004


  • Roger Neilson, 2002


  • Bryan Murray, 2005-2008


  • John Paddock, 2007-2008





  • Craig Hartsburg, 2008-2009


  • Cory Clouston, 2009-2011


  • Paul MacLean, 2011-2014


  • Dave Cameron, 2014-2016


  • Guy Boucher, 2016-




Lagkaptener |








  • Laurie Boschman, 1992-1993


  • Mark Lamb, 1993-1994

  • Ingen var utsedd till lagkapten (Lockout), 1994-1995


  • Randy Cunneyworth, 1995-1998





  • Aleksej Jasjin, 1998-1999


  • Daniel Alfredsson, 1999-2013


  • Jason Spezza, 2013-2014


  • Erik Karlsson, 2014-2018




Statistik |



Individuellt |



Poängledare |


Topp tio för mest poäng i klubbens historia. Siffrorna uppdateras efter varje genomförd säsong.
Pos = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assists; P = Poäng; P/M = Poäng per match * = Fortfarande aktiv i organisationen ** = Fortfarande aktiv i NHL


Uppdaterat efter 2012-13






































































































Spelare Pos SM M A P P/M
Daniel Alfredsson HF 1178 426 682 1108 .94

Jason Spezza**
C 686 251 436 687 1.00
Aleksej Jasjin C 504 218 273 491 0,97
Erik Karlsson B 533 108 323 431 0,80
Wade Redden B 838 101 309 410 0,49
Radek Bonk C 689 152 247 399 0,58

Marian Hossa**
HF 467 188 202 390 0,84
Dany Heatley VF 317 180 182 362 1,14

Mike Fisher**
C 675 167 181 348 0,51
Shawn McEachern VF 454 142 162 304 0,67


Grundserien |



  • Flest mål under en säsong: Dany Heatley, 50 (2005-06 & 2006-07)

  • Flest assists under en säsong: Jason Spezza, 71 (2005-06)

  • Flest poäng under en säsong: Dany Heatley, 105 (50 mål + 55 assists) (2006-07)

  • Flest utvisningsminuter under en säsong: Mike Peluso, 318 (1992-93)

  • Flest poäng under en säsong av en back: Erik Karlsson, 82 (16 mål + 66 assists) (2015-16)

  • Flest poäng under en säsong av en rookie: Aleksej Jasjin, 79 (30 mål + 49 assists) (1993-94)

  • Flest vinster under en säsong: Patrick Lalime, 39 (2002-03)

  • Flest "shutouts" (hålla nollan) under en säsong: Patrick Lalime, 8 (2002-03)



Lag |



  • Flest poäng under en säsong: 113 (2002-03 & 2005-06)

  • Flest gjorda mål under en säsong: 312 (2005-06)

  • Flest insläppta mål under en säsong: 397 (1993-94)

  • Flest vinster under en säsong: 52 (2002-03 & 2005-06)

  • Flest förluster under en säsong: 70 (1992-93)



Svenska spelare |


Uppdaterat: 2017-02-18















































Målvakter
Spelare
#
Från
Till
Matcher¹
Vinster¹
Förluster¹
Övertid¹
GAA¹
SVS%¹
Nollor¹
Matcher²
Vinster²
Förluster²
Övertid²
GAA²
SVS%²
Nollor²
Stanley Cup

Lehner, RobinRobin Lehner
40
2010

25
9
9
0
2,49
.925
2
0
1
0
-
2,45
.920
0
0

































































































































































































































































































Utespelare
Spelare
Pos
#

K/A
Från
Till
Matcher¹
Mål¹
Assists¹
Poäng¹
PIM¹
Matcher²
Mål²
Assists¹
Poäng²
PIM²
Stanley Cup

Burakovsky, RobertRobert Burakovsky
HF
24

1993
1994
23
2
3
5
6
0
0
0
0
0
0

Alfredsson, DanielDaniel Alfredsson
HF
11
A, K
1995
2013
1178
426
682
1108
500
121
51
49
100
78
0

Dackell, AndreasAndreas Dackell
HF
10

1996
2001
401
65
115
180
104
32
4
3
7
4
0

Olsson, ChristerChrister Olsson
B
23, 5

1996
1997
25
2
3
5
10
0
0
0
0
0
0

Arvedson, MagnusMagnus Arvedson
VF
20

1997
2003
393
92
117
209
229
52
3
8
11
34
0

Gustafsson, PerPer Gustafsson
B
3, 38

1998
1998
9
0
1
1
6
1
0
0
0
0
0

Johansson, AndreasAndreas Johansson
C
21

1998
1999
69
21
16
37
34
2
0
0
0
0
0

Persson, RicardRicard Persson
B
27

2000
2002
67
3
15
18
77
4
0
0
0
15
0

Karlsson, ErikErik Karlsson
B
65
C
2009

533
108
323
431
270
29
4
15
19
16
0

Petersson, AndréAndré Petersson
HF
20

2011
2014
1
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0

Silfverberg, JakobJakob Silfverberg
VF
33

2011
2013
48
10
9
19
12
12
2
2
4
4
0

Zibanejad, MikaMika Zibanejad
C
93

2011
2016
281
64
87
151
64
16
2
6
6
0
0

Claesson, FredrikFredrik Claesson
B
-

2012

33
0
7
7
2
0
0
0
0
0
0

Karlsson, LudwigLudwig Karlsson
VF
52

2013

0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0

¹ = Grundserie


² = Slutspel


Övertid = Vunnit matcher som har gått till övertid. | GAA = Insläppta mål i genomsnitt | SVS% = Räddningsprocent | Nollor = Hållit nollan det vill säga att motståndarlaget har ej lyckats göra mål på målvakten under en match. | K/A = Om spelare har varit lagkapten och/eller assisterande lagkapten | PIM = Utvisningsminuter



Första draftval |








  • 1992: Aleksej Jasjin (Senators, Islanders)

(1993–2007, C)


Vald som nummer två.

  • 1993: Alexandre Daigle (Senators, Flyers, Lightning, Rangers, Penguins, Wild)

(1993–2000, 2002–2006, HF)


Vald som nummer ett.


  • 1994: Radek Bonk (Senators, Canadiens, Predators)

(1994–2009, C)


Vald som nummer tre.


  • 1995: Bryan Berard (Islanders, Maple Leafs, Rangers, Bruins, Blackhawks, Blue Jackets)

(1996–2008, B)


Vald som nummer ett.

  • 1996: Chris Phillips (Senators)

(1997–2015, B)


Vald som nummer ett.


  • 1997: Marián Hossa (Senators, Thrashers, Penguins, Red Wings, Blackhawks)

(1998–, F)


Vald som nummer tolv.


  • 1998: Mathieu Chouinard (Kings)

(2004, MV)


Vald som nummer 15.


  • 1999: Martin Havlát (Senators, Blackhawks, Wild, Sharks, Devils, St. Louis Blues

(2000–2016, HF)


Vald som nummer 26.



  • 2000: Anton Voltjenkov (Senators, Devils, Predators)

(2002–2015, B)


Vald som nummer 21.


  • 2001: Jason Spezza (Senators, Stars)

(2002–, C)


Vald som nummer två.


  • 2001: Tim Gleason (Kings, Hurricanes, Maple Leafs, Capitals)

(2003–2015, B)


Vald som nummer 23.


  • 2002: Jakub Klepiš (Capitals)

(2005–2007, HF)


Vald som nummer 16.


  • 2003: Patrick Eaves (Senators, Hurricanes, Red Wings, Predators, Stars)

(2005–, HF)


Vald som nummer 29.


  • 2004: Andrej Meszároš (Senators, Lightning, Flyers, Bruins, Sabres)

(2005–2015, B)


Vald som nummer 23.


  • 2005: Brian Lee (Senators, Lightning)

(2008–2014, B)


Vald som nummer nio.


  • 2006: Nick Foligno (Senators, Blue Jackets)

(2007–, C)


Vald som nummer 28.


  • 2007: Jim O'Brien (Senators, Devils)

(2010–2013, 2015–2016, C)


Vald som nummer 29.



  • 2008: Erik Karlsson (Senators)

(2009–, B)


Vald som nummer 15.


  • 2009: Jared Cowen (Senators)

(2009, 2011–, B)


Vald som nummer nio.



  • 2010: Senators saknade val i förstarundan.


  • 2011: Mika Zibanejad (Senators, Rangers)


(2011–, C)


Vald som nummer sex.


  • 2012: Cody Ceci (Senators)

(2013–, B)


Vald som nummer 15.


  • 2013: Curtis Lazar (Senators)

(2014–, C)


Vald som nummer 17.



  • 2014: Senators saknade val i förstarundan.


  • 2015: Thomas Chabot (Senators)


(2016–, B)


Vald som nummer 18.


  • 2001: Colin White (Har ännu inte spelat i NHL.)

(, C)


Vald som nummer 21.


  • 2016: Logan Brown (Har ännu inte spelat i NHL.)

(, C)


Vald som nummer elva.



Referenser |




  1. ^ ”1992-93”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1992-93. 


  2. ^ ”1993-94”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1993-94. 


  3. ^ ”1994-95”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1994-95. 


  4. ^ ”1995-96”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1995-96. 


  5. ^ ”1996-97”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1996-97. 


  6. ^ ”1997-98”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1997-98. 


  7. ^ ”1998-99”. Senators.com. Arkiverad från originalet den 13 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140113051311/http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1998-99. 


  8. ^ ”1999-00”. Senators.com. Arkiverad från originalet den 13 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140113051036/http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1999-00. 


  9. ^ ”2000-01”. Senators.com. Arkiverad från originalet den 13 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140113051225/http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2000-01. 


  10. ^ ”2002-03”. Senators.com. Arkiverad från originalet den 13 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140113051641/http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2002-03. 


  11. ^ ”Melnyk purchase of Senators, Corel Centre finalized”. ESPN.com. http://sports.espn.go.com/espn/wire?id=1603703. 


  12. ^ ”2003–04”. Senators.com. Arkiverad från originalet den 13 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140113051330/http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2003-04. 


  13. ^ ”2005-06”. Senators.com. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524212455/http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2005-06. 


  14. ^ ”2006-07”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2006-07. [död länk]


  15. ^ The Canadian Press. ”Ottawa Senators trade winger Peter Schaefer to Boston for veteran Shean Donovan”. The Hockey News. Arkiverad från originalet den 13 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140113072026/http://www.thehockeynews.com/articles/2263-Ottawa-trade-winger-Peter-Schaefer-to-Boston-for-veteran-Shean-Donovan.html. Läst 9 januari 2008. 


  16. ^ ”2007-08”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2007-08. [död länk]


  17. ^ ”2008-09”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2008-09. [död länk]


  18. ^ Roose, Bill. ”Red Wings reach deal for Alfredsson”. RedWings.com. http://redwings.nhl.com/club/news.htm?id=676658. 


  19. ^ Baines, Tim. ”Former Ottawa Senators captain Daniel Alfredsson dons a Detroit Red Wings jersey”. OttawaSun.com. http://www.ottawasun.com/2013/08/30/former-ottawa-sens-captain-daniel-alfredsson-dons-a-detroit-red-wings-jersey. 


  20. ^ ”Ottawa Senators”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/teams/senators. 


  21. ^ Collective bargaining agreement between National Hockey League and National Hockey League Players' Association – 11.17 Currency. NHL.com. 2013. sid. 71. http://www.nhl.com/nhl/en/v3/ext/CBA2012/NHL_NHLPA_2013_CBA.pdf 


  22. ^ ”Marcus Hogberg”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/marcus-hogberg. 


  23. ^ ”Craig Anderson”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/craig-anderson. 


  24. ^ ”Anders Nilsson”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/anders-nilsson. 


  25. ^ ”Dylan Demelo”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/dylan-demelo. 


  26. ^ ”Cody Ceci”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/cody-ceci. 


  27. ^ ”Justin Falk”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/justin-falk. 


  28. ^ ”Maxime Lajoie”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/maxime-lajoie. 


  29. ^ ”Ben Harpur”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/ben-harpur. 


  30. ^ ”Thomas Chabot”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/thomas-chabot. 


  31. ^ ”Mark Borowiecki”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/mark-borowiecki. 


  32. ^ ”Christian Jaros”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/christian-jaros. 


  33. ^ ”Brady Tkachuk”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/brady-tkachuk. 


  34. ^ ”Bobby Ryan”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/bobby-ryan. 


  35. ^ ”Marian Gaborik”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/marian-gaborik. 


  36. ^ ”Nicholas Paul”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/nicholas-paul. 


  37. ^ ”Zack Smith”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/zack-smith. 


  38. ^ ”Clarke MacArthur”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/clarke-macarthur. 


  39. ^ ”Ryan Dzingel”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/ryan-dzingel. 


  40. ^ ”Colin White”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/colin-white. 


  41. ^ ”Jean-Gabriel Pageau”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/jean-gabriel-pageau. 


  42. ^ ”Jack Rodewald”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/jack-rodewald. 


  43. ^ ”Magnus Paajarvi”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/magnus-paajarvi. 


  44. ^ ”Mark Stone”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/mark-stone. 


  45. ^ ”Chris Tierney”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/chris-tierney. 


  46. ^ ”Mikkel Boedker”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/mikkel-boedker. 


  47. ^ ”Matt Duchene”. CapFriendly.com. https://www.capfriendly.com/players/matt-duchene. 


  48. ^ ”Hockey operations”. NHL.com/Senators. https://www.nhl.com/senators/team/front-office. 



Externa länkar |


  • Officiell webbplats

.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}



Popular posts from this blog

1300-talet

1300-talet

Display a custom attribute below product name in the front-end Magento 1.9.3.8