Stenbräckeväxter
.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}
| Stenbräckeväxter | |
 Arons skägg (Saxifraga stolonifera) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Stenbräckeordningen Saxifragales |
| Familj | Stenbräckeväxter Saxifragaceae |
| Vetenskapligt namn | |
§ Saxifragaceae | |
| Auktor | Juss., 1789 |
| Typsläkte | |
Bräckesläktet (Saxifraga) | |
| Släkten | |
| |
 Stjärnbräcka Saxifraga stellaris med delvis hopväxta fruktblad men fria stift. | |
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex | |
Stenbräckeväxter (Saxifragaceae) är en familj trikolpater i blomväxterna. Arterna är oftast fleråriga, men det finns ettåriga. Det finns cirka 550 arter fördelade på cirka 30 släkten.[1] Familjen har varit utsatt för mycket debatt och omorganisation de senaste decennierna. Stenbräckeväxter har en nordlig utbredning och många arter finns i fjällen och runt Arktis.
Blommorna är tvåkönade eller enkönade, och radiärsymmetriska (aktinomorfa) eller zygomorfa. Hyllet har 4–5 fria kronblad och är undersittande eller översittande, 3–10 ståndare och 2 fruktblad (karpeller), som är antingen fria eller delvis eller ända till de fria stiften sammanvuxna. Fruktämnet är oftast tvårummigt, mera sällan en- eller femrummigt. Frukten är en mångfröig sprick- eller baljkapsel (när fruktbladen är fria). De omkring 550 arter som hör till familjen är örter (oftast) eller vedväxter med blad i spiral eller rosett. Blomställningen är toppställd för det mesta.
Familjen omfattar omkring trettiotalet släkten. I Den nya nordiska floran är den representerad av släktena bräckesläktet (Saxifraga) och gullpudror (Chrysosplenium).[2] Familjen är inte ekonomiskt viktig, men många arter odlas som prydnadsväxter.
Innehåll
1 Några arter som växer i Norden eller odlas i Norden
2 Referenser
2.1 Noter
2.2 Källor
Några arter som växer i Norden eller odlas i Norden |
Arons skägg (Saxifraga stolifera)
Blodalunrot (Heuchera sanguinea)
Fjällbrud (Saxifraga cotyledon)
Fjällbräcka (Saxifraga nivalis)
Groddbräcka (Saxifraga foliolosa)
Grusbräcka (Saxifraga tridactylites)
Gullbräcka (Saxifraga aizoides)
Gullpudra (Chrysosplenium alternifolium)
Hjärtbergenia (Bergenia cordifolia)
Klippbräcka (Saxifraga adscendens)
Knoppbräcka (Saxifraga cernua)
Kustgullpudra (Chrysosplenium oppositifolium)
Mandelblomma (Saxifraga granulata)
Myrbräcka (Saxifraga hirculus)
Polargullpudra (Chrysosplenium tetrandum)
Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia)
Silverbräcka (Saxifraga paniculata)
Snöbräcka (Saxifraga rivularis)
Stjärnbräcka (Saxifraga stellaris)
Styvbräcka (Saxifraga hieracifolia)
Referenser |
Noter |
^ Botanik. Systematik Evolution Mångfald. Marie Widén, Björn Widén (red) ISBN 978-91-44-04304-3
^ Mossberg & Stenberg 2003
Källor |
- Den virtuella floran
Saxifragaceæ i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
Mossberg, Bo; Stenberg Lennart (2003). Den nya nordiska floran. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9064850. ISBN 91-46-17584-9 (inb.)
Widén Marie, Widén Björn, red (2008). Botanik: systematik, evolution, mångfald (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 11110237. ISBN 978-91-44-04304-3 (inb.)
