Guldbaggar
.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}
| Guldbaggar | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Skalbaggar Coleoptera |
| Överfamilj | Scarabaeoidea |
| Familj | Guldbaggar (se text) Cetoniidae |
| Vetenskapligt namn | |
§ Cetoniidae | |
| Auktor | (Leach, 1815) |
| Synonymer | |
| |
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Guldbaggar (Cetoniidae)[1] är en familj av skalbaggar och ingår i överfamiljen Scarabaeoidea. Vissa auktoriteter behandlar guldbaggar som underfamiljen Cetoniinae inom familjen bladhorningar.[1] Enligt Catalogue of Life omfattar familjen Cetoniidae över 4 300 arter,[1] och de flesta förekommer i varmare områden, särskilt Afrika.
Innehåll
1 Utseende och anatomi
2 Ekologi
3 Släkten inom Cetoniidae
4 Bildgalleri
5 Källor
6 Externa länkar
Utseende och anatomi |
Genom sin lilla kullriga kropp samt sina ovan platta täckvingar, som lämnar bakkroppens spets obetäckt, skiljer sig familjen från övriga bladhorningar. I Afrika finns en mängd guldbaggar som strålar av praktfulla, metallglänsande färger och ibland når betydande storlek, som de väldiga goliatbaggarna.
En del guldbaggar, däribland de i Sverige förekommande arterna gräsgrön guldbagge (Cetonia aurata) och olivgrön guldbagge (Potosia cuprea), utmärker sig genom att kunna flyga med slutna täckvingar, i stället för som hos andra skalbaggar, med täckvingarna utspärrade åt sidorna. Det beror på att täckvingarnas kant på yttersidan nära basen är försedd med en utskärning, genom vilken flygvingarna kan fällas ut.
Larverna är stora och tjocka, till färgen vitaktiga, med gulbrunt, starkare kitinpansrat huvud.
Ekologi |
Till sitt levnadssätt är guldbaggarna blombesökare, som i hetaste solgasset flyger omkring, men vid mulen väderlek sitter trögt stilla på den blomma eller blomsamling på vilken de slagit sig ner. De äter företrädesvis frömjölet och ståndarna, men även kronbladen. Dock lockas de, liksom så många andra insekter, även av utsipprande trädsaft, och vissa tycks till och med uteslutande hämta sin näring därifrån. Larverna lever i multnande trä, några även bland multnande stackmaterial i myrstackar. När dessa skalbaggar känner sig hotade avsöndrar de från bakdelen en gulvit illaluktande vätska som försvar.
Släkten inom Cetoniidae |
Följande lista i alfabetisk ordning följer Catalogue of Life:[1]
|
|
|
Bildgalleri |
Ischnocelis hoepfneri
Mecynorhina ugandensis
Gymnetis stellata
Källor |
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Guldbaggar, 1904–1926.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Guldbaggar, 1904–1926.- ^ [a b c d] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (4 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/cetoniidae/match/1. Läst 24 september 2012.
Externa länkar |
Wikimedia Commons har media som rör Guldbaggar.Bilder & media
Wikispecies har information om Cetoniidae.Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Guldbaggar.
Wikispecies har information om Cetoniidae.
