Kasuistik (teologi)
Kasuistik syftar på en etisk framställning som vill befria från individuellt, självständigt avgörande i samvetsfrågor. Istället uppställs avgörande i samvetsfrågor genom att upprätta auktoritativa handlingsregler för alla tänkbara fall. En utvecklad kasuistik finns hos de judiska rabbinerna och når sin höjdpunkt i Talmud. Även om kasuistiken främst är av judiskt ursprung, märks inom Katolska kyrkan en tydligt kasuistisk påverkan. Alfonso dei Liguoris Teologia moralis ses som ett av kasuistikens främsta arbeten.
Reformationen bröt med kasuistiken i det att den tydligt hänvisar till människans personliga moraliska ställningstagande. Inom evangelisk-luthersk teologi grundlades en ny form av kasuistik (casus conscientiae) genom Friedrich Balduin, teologiprofessor i Wittenberg. Hans stora arbete om casus conscientiae utkom i flera upplagor under 1600-talet.
Källor |
Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.- SAOB
Livingstone Elizabeth A., red (1977) (på engelska). The Concise Oxford Dictionary of the Christian Church (2. ed. abr.). Oxford: Oxford U.P. ISBN 0-19-283014-7
Externa länkar |
Kasuistik, 1. Teol. i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
Se även |
- Probabilism
- Probabiliorism
- Aequiprobabilism