Mfrhtyj

Med våld avses ofta en aggressionshandling som innebär att en eller flera personer avsiktligt tillfogar en annan person eller personer fysiskt trauma. I de allra flesta länder är det olagligt för civilpersoner att uppsåtligen tillfoga en annan människa skada. Inom juridiken omfattar de olika våldsbrotten i allmänhet brott som misshandel, mord, dråp, våldtäkt, rån och våld mot tjänsteman.^[1] Med våld avses som regel också handlingen att avsiktligt tillfoga en annan människa psykisk, emotionell eller social skada.^[2][3]

Att utöva våld mot ett djur kallas djurplågeri och är i vissa länder förbjudet, men brukar inte betraktas som våldsbrott. Precis som med andra brott räknas våld inte som ett brott om det begåtts i vissa situationer, man talar om att det finns grund för ansvarsfrihet. Det handlar bland annat om den utsatte samtyckt till våldet, om våldet utövats i ett försök att skydda sig själv eller andra från brott, den så kallade nödvärnsrätten, eller som ett led i att rädda liv vid olycka eller liknande, se nöd. Det är heller inte olagligt att tillfoga någon skada om det sker i krig och under krigets lagar.

I allmänhet har också staten rätt att utöva våld, om det finns ett skyddsvärt intresse och hänsyn tas till proportionalitetsprincipen. Denna typ av våld är inte lagligt om enskilda medborgare utövar det, vilket brukar kallas att staten har våldsmonopol.

Våld som rekvisit för brott |

Våld är i svensk rätt ett rekvisit, ett krav, för att vissa typer av brott ska anses ha ägt rum. De brott som har våldsrekvisit är:

• 
  rån, som innebär att någon stjäl med hjälp av våld eller hot om våld


• 
  misshandel, som innebär att tillfoga en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätta någon i vanmakt.


• 
  våld mot tjänsteman, som innebär att med våld eller hot om våld förgripa sig mot någon i dennes myndighetsutövning
  

För brott som mord, dråp eller våldtäkt krävs inte att våld har använts för att det ska vara ett brott, även om det givetvis ofta används. Det krävs inte heller vid misshandel men kan ingå.

En annan våldsliknade handling är våldsamt motstånd. Gärningsmannen har då som avsikt att komma loss eller försvåra för tjänstemannen vid exempelvis ett frihetsberövande. Den straffbara handlingen kan bestå i att gärningsmannen kraftfullt spjärnar emot eller slår och viftar omkring sig med armarna. Även om slagen råkar träffa tjänstemannen är gärningsmannens uppsåt inte att misshandla denne utan att komma loss. Brottet brukar inte betecknas som våldsbrott, även om våld ibland ingår i gärningen.

Ett våldsamt uppträdande behöver inte innebära våld. Det finns våldsliknande handlingar som exempelvis när någon rycker i någon, eller knuffar någon. Men om sådana handlingar inte når graden för misshandel, och exempelvis framkallar smärta, betraktas sådana handlingar ofta som ofredande.

Riskfaktorer |

Risken för våld kan definieras som en kombination av riskfaktorer hos den som utövervåld samt yttre, situationsspecifika omständigheter.^[4]

Inre faktorer är bland annat tidigare våldsamt bettende, drog- eller alkoholpåverkan, sömnbrist, avbruten antipsykotisk medicinering och förvirring.^[4][5]

Yttre faktorer kan vara trånga utrymmen, hög rumstemperatur eller stressad och upprörd personal.^[4][5] Begreppet "farlig situation" förespråkas hellre än "farlig patient", vilket underlättar att identifiera och åtgärda yttre riskfaktorer.^[4]

Att tidigare själv ha blivit utsatt för våld är en signifikant riskfaktor för att begå våldshandlingar. Aggressivt beteende inom föregående månad ökar risken, men kopplingen till våldshandling tidigare i livet saknar lika starkt stöd.^[4][5]Psykotisk sjukdom som diagnostiserats sent i livet; diagnostiserad schizofreni; samt narkotikabruk bedöms vara riskfaktorer för våldsbenägenhet.^[5] Andra mindre signifikanta riskfaktorer är ökad ålder, manligt kön och tidigare boendestöd.^[4][5]

Om våldsanvändning i vissa situationer |

Man får använda våld för att försvara sig (även komma andra till hjälp) mot vissa brottsliga angrepp på person eller egendom eller mot s.k. intränglingar (vid olaga intrång eller hemfridsbrott). Den sortens våld kallas nödvärn (BrB 24:1). En viss rätt till legal våldsanvändning finns möjligen också för den som handlar i nöd (BrB 24:4). Dessutom har envar rätt att under vissa omständigheter gripa (Rb 24:7) en person som begår brott. Då kan våld komma till användning för att betvinga ett eventuellt motstånd. Den sortens våld kallas ”laga befogenheten” och återfinns i (BrB 24:2).

Accepterande av vissa våldshandlingar |

Samhället kan till en viss grad godta våld om någon frivilligt accepterar en våldshandling riktad mot sig. Sådan acceptans kan vanligen finnas i samband med idrottsutövning, exempelvis boxning eller ishockey. Den här typen av acceptans för våld inom idrotten antas gå under ansvarsfrihetsgrunden samtycke, det vill säga deltagarna antas automatiskt ha samtyckt ett visst mått av våld så länge det sker inom gällande regelverk. Men det kan anses som brottsligt, och därmed vara straffbart som misshandel, om en boxare sparkar sin motståndare i skrevet eller om en ishockeyspelare avsiktligt drämmer klubban i nacken på en annan spelare.

Likaså är det tillåtet att utöva visst våld i olika typer av sexuell samvaro, som exempelvis BDSM-lekar. För att samtycke ska kunna anses föreligga till den här typen av våld, och våld inom idrott, får våldet inte överstiga ringa misshandel.

Statens utövande av våld |

En stat har i allmänhet gett sig rätt att utöva våld för att skydda viktiga sådant som staten anser är skyddsvärda intressen. I demokratiska stater kan det handla om intressen som statens säkerhet, folkhälsan och demokratin. I dessa stater måste staten också i de fallen respektera proportionalitetsprincipen, det vill säga det våld som används får inte gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Denna typ av statligt våld är inte lagligt om enskilda medborgare utövar det, utan att representera staten, vilket brukar kallas att staten har våldsmonopol.

Olika typer av våld |

Flera indelningar i typer av våld har gjorts av forskare.

Olika typer av våld i krig |

Den tyske forskare Jan Philipp Reemtsmaa menar att det i krigstillstånd finns tre typer av våld:

1. Lokativt våld - där människor röjts ur vägen för att de står i vägen för ens egna intressen.


2. Raptivt våld - där människor röjs ur vägen för att man vill tillskansa sig det de äger.


3. Autoteliskt våld - som handlar om att döda för dödandets egen skull.^[6]
   

I en essäbok av sociologen David Wästerfors betraktas våld ur fyra synvinklar: våld som situation, våld som specialitet, våld som politik och våld som berättelse. Det handlar främst om fysiskt våld men även andra former berörs. ^[7]

Förebyggande åtgärder |

Våld och aggressionsincidenter inträffar ibland plötsligt och utan föregående varningstecken. Det vanligaste är dock att det är kulmen på långsam eller snabbare stegvis ökade oro, frustration, irritation och rastlöshet.^[8] Upprinnelsen kan också påverkas av vanföreställningar eller andra allvarliga psykiatriska symtom och stressande faktorer i t.ex. vårdmiljön. Förebyggande åtgärder är allting från vänligt bemötande till avancerade nedtrappningstekniker.^[8] Det finns svagt vetenskapligt stöd och ytterligare forskning behövs för att utvärdera vilka åtgärder som är effektiva.^[8]

De som visar återkommande mönster av våldsamhet och aggressivt beteende rekommenderas få möjlighet till stöd och kunskap om hur själv förändra sitt beteende.^[9][10]

Vid psykisk sjukdom |

Våld vid psykisk sjukdom kan drabba anhöriga, personen själv, sjukvårdspersonal eller allmänheten. Viss psykiatrisk sjukdom är kopplad till våldsbenägenhet.^[11] De flesta med psykisk sjukdom är aldrig våldsamma.^[12] Oftast ses stegvis ökad oro, frustration, irritation och rastlöshet innan våld uppstår, även om våld kan inträffa utan tidigare varningstecken.^[13] Denna upprinnelse kan ske som svar på vanföreställningar, allvarliga psykiska symtom och även stressande faktorer från vårdmiljö.^[13] Inom psykiatrisk vård förekommer både hot och fall av våld. Olika evidensbaserade sätt att hantera och förebygga våld finns och utnyttjas.^[11][13]

Våld som inte är våldsbrott |

Man kan ibland se begreppet ”våld mot egendom” exempelvis i uttryck som: ”För att vi skulle komma in genom dörren var vi tvungna att använda våld.” Detta är att anse som skadegörelse och har inget med våldsbrott i juridisk bemärkelse att göra. I Rikspolisstyrelsens kommentar från 1999 till polislagen (1984:387)10 §, har man helt flyktigt, berört det som man kallar för ”våld mot egendom” och beskriver det så här: ”I princip avses en åtgärd som är ägnad att åstadkomma åverkan eller som annars sker med våldsamma medel.” Att angripa egendom kan alltså ske med våldsamma medel men är inte ur juridisk synpunkt att anse som våld utan som en åtgärd att åstadkomma åverkan, det vill säga skadegörelse.

Det kan inte anses som en våldshandling om ett djur självständigt angriper en människa. Ett sådant angrepp kan därför inte mötas med nödvärn, se brottsbalken kapitel 24, paragraf 1, eftersom nödvärn medger våldsanvändning endast för att skydda sig mot brottsliga handlingar och djur kan inte självständigt begå brottsliga handlingar. Om en sådan uppkommen situation hotar liv eller hälsa kan den dock innebära att den angripne får använda sig av våld och åberopa nöd som försvar för att man exempelvis skadat eller dödat någon annans hund.

Så kallade verbalinjurier (att skada någon genom ord och därigenom utsätta denne för psykiskt lidande) är inte heller att anse som våld, men kan under vissa omständigheter ändå vara straffbara.

Se även |

• Våldsbrott

Referenser |

Noter |

1. 
   ^ ”Fråga: Ökar våldsbrottsligheten?”. Brå. 14 januari 2010. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100817235844/http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=4&module_instance=15. 
   


2. 
   ^ https://web.archive.org/web/20130405143933/http://www.esh.se/fileadmin/erstaskondal/Uppsatser/socarb/D-upps_08/Roginski_W_d_uppsatssocialtarbete.pdf
   


3. 
   ^ http://tradet.org/filer/Levasamman_6_Samband.pdf
   


4. ^ [a b c d e f] ”Hantering av hot och våld inom psykiatri – riskfaktorer för våld och aggression” (på sv). Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/hantering-av-hot-och-vald-inom-psykiatri--riskfaktorer-for-vald-och-aggression/?_t_id=1B2M2Y8AsgTpgAmY7PhCfg==&_t_q=riskfaktorer+f%C3%B6r+v%C3%A5ld+och+aggression&_t_tags=language:sv,siteid:143248f4-a21b-4256-9002-07bef0e1c698&_t_ip=82.196.176.68&_t_hit.id=Sbu_Web_Components_PublicationPage_PublicationPage/_7435dd3a-e2d3-4224-beff-ccd0fc7174e1_sv&_t_hit.pos=6. Läst 17 augusti 2018. 
   


5. ^ [a b c d e] National Collaborating Centre for Mental Health (UK) (2015). Violence and Aggression: Short-Term Management in Mental Health, Health and Community Settings: Updated edition. National Institute for Health and Care Excellence: Clinical Guidelines. British Psychological Society. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK305020/. Läst 17 augusti 2018 
   


6. 
   ^ Reemtsmaa, Jan Philipp (2008). Vertrauen und Gewalt. Versuch über eine besondere Konstellation der Moderne. Hamburger Edition. ISBN 978-3936096897 
   


7. 
   ^ Wästerfors, David (2016) Våld: Stockholm: Liber.
   


8. ^ [a b c] Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Hantering av hot och våld inom psykiatri – förebyggande åtgärder” (på sv). www.sbu.se. https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/ar-hantering-av-hot-och-vald-inom-psykiatri--forebyggande-atgarder/. Läst 17 augusti 2018. 
   


9. 
   ^ ”Hantering av hot och våld inom psykiatri – skattning av risk för våld och aggressivitet” (på sv). Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/hantering-av-hot-och-vald-inom-psykiatri--skattning-av-risk-for-vald-och-aggressivitet/. Läst 17 augusti 2018. 
   


10. 
    ^ National Collaborating Centre for Mental Health (UK) (2015). Violence and Aggression: Short-Term Management in Mental Health, Health and Community Settings: Updated edition. National Institute for Health and Care Excellence: Clinical Guidelines. British Psychological Society. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK305020/. Läst 17 augusti 2018 
    


11. ^ [a b] ”Hantering av hot och våld inom psykiatri – val av läkemedel för sedering i akuta situationer” (på sv). Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/hantering-av-hot-och-vald-inom-psykiatri--val-av-lakemedel-for-sedering-i-akuta-situationer/. Läst 17 augusti 2018. 
    


12. 
    ^ ”Hantering av hot och våld inom psykiatri – skattning av risk för våld och aggressivitet” (på sv). Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/hantering-av-hot-och-vald-inom-psykiatri--skattning-av-risk-for-vald-och-aggressivitet/. Läst 17 augusti 2018. 
    


13. ^ [a b c] Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Hantering av hot och våld inom psykiatri – förebyggande åtgärder” (på sv). www.sbu.se. https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/ar-hantering-av-hot-och-vald-inom-psykiatri--forebyggande-atgarder/. Läst 17 augusti 2018. 
    

Externa länkar |

• 
  Wikimedia Commons har media som rör Våld.
  Bilder & media