Socken
Ekers socken i Närke på en karta över Örebro härad.
Socken (danska sogn, bokmål sogn eller sokn, nynorska sokn), är ett ålderdomligt namn på landsortsförsamling i folkkyrkor enligt äldre indelning (kyrksocken) som även kom att få funktion som borgerlig landskommun (sockenkommun) och beskattningsenhet (jordebokssocken).[1] Det var i Norden ett administrativt område bestående av flera intilliggande byar och tätorter. Socknen kom att få liknande funktion som Englands civil parish, som dock även kunde vara en stadsförsamling. Socknen hade en sockenkyrka, styrdes av sockenstämman, och var en föregångare till dagens kommuner.
I Norden betecknade ordet sedan senmedeltiden ett område utanför städer inom vilket befolkningen besökte gemensam sockenkyrka, präst och begravningsplats. På 1500-talet infördes även ett sockenbegrepp i Sverige och Finland som enhet för fastighetsredovisningen (jordebokssocken, senare jordregistersocken). Kyrksocknen och jordebokssocknen var i princip detsamma, men eftersom de var olika myndigheters grundläggande enheter, kom de ibland att uppvisa olikheter, men harmoniserades i Sverige från 1882 fram till 1950-talet.
I Sverige avskaffades kyrksocknen och sockenkommunen som administrativ enhet vid kommunreformen 1862, medan jordregistersocknen fortsatte att användas fram till fastighetsdatareformens genomförande åren 1976–1995. Därefter förändras inte sockenindelningen. Trots att socknen inte längre är en aktiv administrativ enhet har sockenindelningen än idag många tillämpningar, bland annat som registreringsenhet i historiska arkiv, och ligger till grund för de distrikt som inrättades i Sverige 2016.
Innehåll
1 Etymologi
2 Kyrksocknarnas uppkomst
2.1 Danmark
2.2 Finland
2.3 Norge
2.4 Sverige
3 Kyrksockenindelningens fortsatta utveckling i Sverige
3.1 Kyrksocknar och kommuner
4 Jordebokssocknen
4.1 Finland
4.2 Sverige
5 Sockenindelningens användning i Sverige idag
5.1 Socknar inom svensk kulturmiljövård
6 Listor över socknar
7 Se även
8 Noter
9 Vidare läsning
10 Externa länkar
Etymologi |
Ordet sokn fanns i de germanska språken före kristendomens införande. Det är ett substantiv som avletts från verbet ”söka” och som ursprungligen betydde ”sökande”. Traditionellt har man översatt ordet med "folk som söker sig till samma kyrka", men den direkta kopplingen är osäker. Ordet fanns även i fornengelskan och betecknade där ett territoriellt, privat rättsdistrikt, och det är möjligt att sokn i betydelsen kyrklig församling kommit till de nordiska länderna från Danelagen genom engelska kyrkomän.[2][3]
Kyrksocknen motsvarar den kanoniska rättens parochia, den kristna kyrkans grundläggande organisatoriska enhet, ämbetsområdet för en enskild präst.[4]
En kyrksocken är en territoriell församling.[5]
"Socken" används huvudsakligen om förhållandena i nordiska länderna. Enstaka forskare har dock använt ordet "socken" även om tidiga kristna församlingar i andra europeiska länder.[6]
Kyrksocknarnas uppkomst |
Ett tänkbart förlopp för uppkomsten av kyrksocknar i Norden har skisserats av språkvetaren Stefan Brink. I det äldsta missionsskedet, som pågick under 900- och 1000-talen, byggde stormän i södra såväl som norra Skandinavien, och på Island gårdskyrkor på privat initiativ på sina gårdar. Troligen åtföljdes detta inte av någon egentlig kyrklig indelning. Mot slutet av 1000-talet och under 1100-talet utövades därefter en mer aktiv kyrklig ledning, vilket bland annat yttrade sig i upprättandet av stift. Under denna period byggde kungar "maktkyrkor" på strategiskt viktiga kronogods i Tröndelag i Norge liksom antagligen i delar av Sverige (exempelvis Östergötlands, Hälsinglands och Gotlands kungsgårdar). Först därefter skedde en verklig sockenbildning, till stor del kopplad till tiondeinstitutionens införande.[7] Kring de centralt belägnda sockenkyrkorna förlades begravningsplatser som var gemensamma för bygden, och gårdarnas egna begravningsplatser övergavs. Exempelvis övergavs Skelettåkern i Ångermanland på 1200-talet, som sannolikt låg kring en gårdskyrka där kristet gravskick hade tillämpats sedan kring år 1000.[8]
Danmark |
Sockenbildningen i Danmark tycks ha skett under en relativt kort tidsperiod. Redan Adam av Bremen, som var verksam på 1000-talet, uppger att Danmark var indelat i ett mycket stort antal socknar. Av kyrkolagarna för Själland och Skåne från omkring 1170 framgår att det då fanns en fullt utvecklad sockeninstitution.[7] Med några få undantag utgjorde kyrksocknar också självständig sockenkommuner, fram till kommunreformen 1970, även om några kommuner bestod av 2 eller 3 församlingar. Än i dag följer landsbygdens kommungränser och skoldistrikt de gamla sockengränserna.
Finland |
I Finland tycks socknarna ha bildats utifrån förkristna pitäjä, ett slags skattedistrikt som även låg till grund för tingslagen. En central roll i pitäjä spelade antagligen den gemensamma offerplatsen, hiisi. Mycket tycks dock vara outforskat i fråga om sockenbildningen i Finland.[7]
Norge |
Haltdalens stavkyrka i Tröndelag dateras till 1170.
Norge kristnades i hög grad uppifrån av starka kungar. Det innebar att kungarna även fick stort inflytande på den kyrkliga organisationens uppbyggnad. Olav Tryggvason (ca 968–1000) byggde kyrkor i kustlandet, medan Olav Haraldsson (995–1030) såg till att en huvudkyrka byggdes i varje fylke och sörjde för prästernas underhåll. Efterhand tillkom församlingskyrkor inom fylkenas underavdelningar. Det förekom också att stormän på sina gårdar uppförde egna ”bekvämlighetskyrkor”. På detta sätt fick Norge ett system av offentliga och privata kyrkor med olika rang, fastställd i lagarna. Förebilden till detta system kan ha funnits i England, som missionsarbetet till stor del utgick ifrån. Där fanns redan en organisation med kyrkor av olika rang, från katedralkyrkor till vanliga sockenkyrkor och privatkapell.[9]
Fram till 1837 var socknen den norska kyrkans primära administrativ enhet. Därefter utgjordes den primära lokala enheten av en församling (ett prestagjelde, efter 2004 ett prosti), som kan bestå av en eller flera socknar, är sockenprästens ämbetsdistrikt och leds av en prost.
Socknen behöll emellertid viss autonomi i icke kyrkliga ärenden. Dessa lokala sockenkommuner, som styrdes av sockenrepresentanter i häradsrådet, var av stor betydelse för utvecklingen av det kommunala självstyret. På grund av förbättrade kommunikationer fick den lokala sockenkommunen successivt mindre betydelse, och upphörde som administrativ enhet 1950.[10]
Sverige |
Akebäcks kyrka på Gotland började uppföras i slutet av 1100-talet.
Huruvida även de svenska kyrksocknarna har sitt ursprung i en förkristen indelning har diskuterats av ett stort antal forskare. Dessa diskussioner har sammanfattats av bland andra Stefan Brink och John Kraft, som båda drar slutsatsen att det inte går att uttala sig generellt om hela Sverige, utan att sockenbildningen gått till på olika sätt i olika landskap.[7][11]
Stefan Brink menar att sockenbildningen i Götaland skedde genom att bönder knöts till ett redan befintligt bestånd av kyrkor för att bilda bärkraftiga enheter. Socknarna bestod av en grupp av människor, utan hänsyn till någon äldre territoriell indelning. Ölands och Gotlands socknar tillkom troligen under 1100-talet, medan sockenbildningen i Östergötland och Västergötland tycks ha ägt rum under perioden 1150–1250. I Svealand kan förhållandena ha varit likartade, men kyrkan torde också i viss utsträckning ha anpassat sig till den ledungsindelning som redan fanns. I Svealands centrala delar verkar sockenbildningen ha börjat under 1100-talet och slutförts under 1200-talet. De äldsta norrländska socknarna, upp till Umeå och Bygdeå, finns förtecknade i 1314 års Sexårsgärd. De tillkom antagligen under perioden 1150–1300, utifrån geografiskt sammanhållna bygder,[7] och sockenkyrkorna förlades nära kungsgårdar, gravhögar och offerplatser.
John Kraft har lagt större betoning vid sockenindelningens samband med det förkristna ledungssystemets indelning i hundare och skeppslag. Han har landskap för landskap redovisat hur detta samband kan se ut.[11]
I Sverige fick socknen och dess invånare en självständighet av ett slag som var okänd i den kanoniska rätten. I landskapslagarnas kyrkobalkar är prästen och sockenborna två parter med ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. Se exempelvis Västgötalagen.[12]
Redan på medeltiden fick socknen också funktioner som inte direkt hade med kyrkan att göra, bland annat på Gotland, där sockenmännen själva dömde i vissa mål. Detta utvecklades senare till formella sockenstämmor. Kyrksocknarna är därmed ursprunget till den civila lokalförvaltningen i Sverige, den som numera utövas inom ramen för kommunerna.[13]
Samtliga svenska socknar var sedan 1682 i sin tur administrativt uppdelade i rotar. Bönderna i en rote hade gemensamt ansvar för olika uppgifter, exempelvis rotering (vid soldatrote, båtsmansrote eller ryttarrote), fattigvård (vid fattigrote), årliga husförhör (vid husförsrote), med mera.
Kyrksockenindelningens fortsatta utveckling i Sverige |
I södra och mellersta Sverige fastlades sockenindelningen tidigt och har inte genomgått några genomgripande förändringar efter reformationen. I skogsbygderna tillkom dock här och var kapell, vilka så småningom kunde avskiljas till egna församlingar och betraktas som socknar. I särskilt stor omfattning skedde detta i Norrland och Finland.[14] Som mest fanns det drygt 3000 socknar i Sverige.[15]
En studie av sockenindelningen i några olika delar av Sverige har åskådliggjort dessa skillnader. På Öland och Gotland skedde knappast några förändringar alls under perioden 1686–1862. Inom det område som nu utgör Västerbottens och Norrbottens län fördubblades däremot antalet socknar under samma period. En hel del socknar i övre Norrland omfattade trots detta även fortsättningsvis mycket stora områden, varför en mängd delningar ägde rum även efter 1862. Delar av södra Sverige, exempelvis norra Blekinge, har haft en utveckling som liknat den norrländska.[16] Utvecklingen i Övre Norrland åskådliggörs i kartserien nedan.[17]
- Sockenutvecklingen i nuvarande Västerbottens och Norrbottens län fram till 1910
Socknar tillkomna före 1600. Anundsjö i Västernorrlands län har medtagits, eftersom Åsele lappmark låg under denna socken. Torneå socken sträckte sig in i nuvarande Finland (vilket inte framgår av kartan).
Socknar tillkomna 1600–1700. Socknarna längst upp i nordost sträckte sig in i nuvarande Finland (vilket inte framgår av kartan).
Socknar tillkomna 1701–1815. Fram till 1809 sträckte sig socknarna i nordost in i nuvarande Finland (vilket inte framgår av kartan).
Socknar tillkomna 1816–1862.
Församlingar och landskommuner (ofta kallade socknar) tillkomna 1863–1910.
Kyrksocknar och kommuner |
Genom 1862 års kommunalförordningar, som trädde i kraft den 1 januari 1863, förändrades kyrksocknarna, som styrdes av sockenstämman, som administrativa enheter i Sverige. De ersattes med två nyskapade förvaltningsorgan för samma geografiska enhet: den borgerliga landskommunen,, och den kyrkliga församlingen. Deras högsta beslutade organ var alltjämt stämman, d.v.s. kommunalstämma resp. kyrkostämma. Eftersom dessa kommunbildningar vanligen omfattade samma område som den gamla socknen levde dock territoriernas identitet vidare. Därefter har kommunindelningen förändrats genom omfattande sammanslagningar 1952 och 1971 (se Kommunreformer i Sverige).[18]
I nutid pågår i Svenska kyrkan, oftast av ekonomiska skäl, motsvarande sammanslagningar av mindre församlingar i accelererande takt.
Jordebokssocknen |
Finland |
I början av 1400-talet fanns jordebokssocknar i Finland indelade i fjärdingar eller bol i Raseborgs och Åbo län[19]. Socknarna bildade tingslag som hörde till fögderier och häraden. Jordebokssocknarnas gränser sammanföll vanligen med kyrksocknarnas.[20]
Sverige |
Genom Gustav Vasas administrativa reformer skapades i Sverige jordebokssocknar, som var underlag för beskattning. Dessas gränser avvek ibland från kyrksocknarnas. För att åtgärda detta inrättades den s.k. Oregelbundenhetskommittén 1882. Resultatet blev oftast att Svenska kyrkans församlingars gränser blev styrande.[21]
Jordebokssocknen berördes inte av att kyrksocknen avskaffades som administrativ enhet 1862. Även fortsättningsvis utgjorde den registerområde för fastighetsindelningen på landsbygden. När grundskatterna avskaffades miste förteckningen det mesta av sin betydelse och beslut fattades 13 juni 1908 att ersätta dessa med jord- och fastighetsregister. 1931 var uppläggandet av jordregistren klara.[22] Formellt ersattes jordeböckerna 1 juli 1936 av ett jordregister, och jordebokssocknen ersattes då av en jordregistersocken. För städer och de flesta köpingar samt några municipalsamhällen fördes inte ett jordregister utan ett fastighetsregister.[23] Genom fastighetsdatareformen, som genomfördes under åren 1976–1995, blev i stället kommunerna registerområden. Därmed upphörde jordregistersocknen att existera som administrativ indelningsenhet.
För lantmäteriets vidkommande ”frystes” den sockenindelning som fanns vid reformens genomförande. Denna indelning redovisas fortfarande på registerkartan i ett särskilt skikt men ändras alltså inte hädanefter.[24] I Lantmäteriets ortnamnsdatabas och tjänst Kartsök har ortnamn som tidigare utgjort socknar ortnamnstypen bebyggelse.
Sockenindelningens användning i Sverige idag |
I dag finns ingen officiell sockenindelning. Inte desto mindre är socknen ett mycket levande begrepp, eftersom det i olika sammanhang finns ett behov av en indelning på lokal nivå som är oföränderlig. Kommuner och församlingar delas och slås samman utifrån aktuella behov, men i och med att socknarna inte längre är aktiva administrativa enheter kan de inte ändras.
Jordregistren som ersatte de gamla jordeböckerna infördes i perioden mellan 1908 och 1931. Före den tiden följdes ändringar i sockengränser upp noggrant, efter den tiden lät man i många fall fastighetsbeteckningarna vara oberoende av sammanläggningar/uppdelningar. 1952 skapades sedan storkommuner genom sammanläggning av landskommuner och i många fall upphörde då kopplingen socken-borgerlig kommun. Riksantikvarieämbetet har också frusit "sina" sockengränser vid tiden omkring 1952. Även lång tid efter har dock församlingsgränserna varit desamma som de tidigare sockengränserna, vilket sedan ändrats, speciellt i tiden efter årsskiftet 1999/2000 då kyrka och stat skildes åt.
Sockenindelning används av dialektforskare, ortnamnsforskare, historiker och arkeologer. Den används som registreringsenhet av bland annat Riksantikvarieämbetet, Naturhistoriska riksmuseet och Nordiska museet. Inom botaniken används socknar för lokalangivelser, eftersom man då vill ha en geografisk indelning som inte förändras med tiden som kommuner och församlingar kan göra. De svenska hembygdsföreningarna har mestadels socknen som grund för sitt verksamhetsområde. Liksom landskapen är socknarna en del av Sveriges immateriella kulturarv.[25]
Inom släktforskning används Svenska kyrkans församlingar (sådana de såg ut vid den utforskade tiden) som registreringsenhet snarare än socknar och städer. Detta till följd av att Svenska kyrkan hade ansvaret för Sveriges folkbokföring fram till 1 juli 1991, då Skatteverket tog över. Befolkningens födelse, död, vigsel och in- och utflyttning registrerades i församlingens husförhörslängd, och efter 1893 i en församlingsbok, vilken var uppdelade efter byar och orter. Även vid Statistiska centralbyråns folkräkningar, som senast genomfördes 1990, är församlingen den minsta geografiska indelningen av Sverige.
Distrikt är en administrativ/statistisk indelning av Sverige som infördes 1 januari 2016 och som omfattar territoriella delområden av kommunerna. Distrikten motsvarar de områden som Svenska kyrkans församlingar hade när Svenska kyrkan frigjordes från staten vid årsskiftet 1999/2000. Detta innebär att cirka 85% av distrikten motsvarar de tidigare sockenindelningarna.
Socknar inom svensk kulturmiljövård |
Den svenska myndighet som kanske mer än någon annan använder sig av socknen i sina register är Riksantikvarieämbetet. När Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) lades upp 1880 följdes Carl Martin Rosenbergs Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige. Den grundläggande indelningsgrunden blev jordebokssocknen (senare jordregistersocknen), med landskap som överordnad indelning. ATA:s system har följts vid uppläggningen av bland annat fornminnesregistret och registreringen inom Statens historiska museer. Trots att jordregistersocknen sedan dess har försvunnit från fastighetsregistret används den fortfarande i ATA.
När fornminnesregistret digitaliserades skapades ett sockenskikt som avgör hur nya registreringar klassificeras. Som gränser används i princip den territoriella indelning i städer och jorderegistersocknar som den såg ut före kommunreformerna 1952 och 1962–1973. ATA har tilldelat varje stad och socken ett sockennummer, i allmänhet löpande länsvis.[26]
Listor över socknar |
Se Kategori:Socknar i Sverige.
Se även |
- Civil parish
- Hundare
- Härad
- Skate
- Landskap
- Sveriges administrativa indelning
- Sveriges indelning
- Kinas socknar
- Registerföring av befolkning och fastigheter i Sverige
Noter |
^ SAOL – Svenska Akademiens ordlista: Sidan 876
^ ”socken”. Svenska Akademiens ordbok. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/. Läst 12 september 2010.
^ Brink, Stefan (1991). ”Sockenbildningen i Sverige.”. Kyrka och socken i medeltidens Sverige / av Roger Andersson ... ; redaktör: Olle Ferm (Stockholm : Riksantikvarieämbetet, 1991): sid. 113–142 : ill.. Libris 2513958
^ Brilioth, Yngve (1946). Svensk kyrkokunskap (2., rev. uppl.). Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. sid. 123. Libris 28325
^ Carl-Gustaf Andrén: kyrksocken i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 2015-03-25."kyrksocken, äldre benämning på kyrklig organisationsenhet med anknytning till en territoriell socken och med egen kyrka och präst; numera oftast församling."
^ Gullstrand, Ragnar (1923). Bidrag till den svenska sockensjälvstyrelsens historia under 1600-talet. Stockholm: Norstedt. Libris 490304
- ^ [a b c d e] Brink, Stefan (1990). Sockenbildning och sockennamn: studier i äldre territoriell indelning i Norden = Parish-formation and parish-names : studies in early territorial division in Scandinavia. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, 0065-0897 ; 57Studier till en svensk ortnamnsatlas, 99-0382294-4 ; 14. Uppsala: Gustav Adolfs akad. Libris 7748329. ISBN 91-85352-17-9
^ Grundberg, Leif (2006). Medeltid i centrum: europeisering, historieskrivning och kulturarvsbruk i norrländska kulturmiljöer; Doktorsavhandling i arkeologi. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 59. Studia archaeologica Universitatis Umensis, 1100-7028 ; 20. Umeå: Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet. Libris 10261967,. ISBN 91-7264-202-5 (inb.). http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-924 sidan 72.
^ Gullstrand, Ragnar (1923). Bidrag till den svenska sockensjälvstyrelsens historia under 1600-talet. Stockholm: Norstedt. sid. 7–10. Libris 490304
^ Sogn i Store norske leksikon. (Fri licens.)
- ^ [a b] Kraft, John (2005). Ledung och sockenbildning. Kungsängen: Upplands-Bro kulturhistoriska forskningsinstitut. Libris 9958830. ISBN 91-88076-26-1 (inb.)
^ Äldre västgötalagen på nysvenska[död länk] (Okänd översättare till moderniserad svenska. Baserad på handskrift från cirka 1280, författad cirka 1220.)
^ Brilioth, Yngve (1946). Svensk kyrkokunskap (2., rev. uppl.). Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. sid. 123–124. Libris 28325
^ Brilioth, Yngve (1946). Svensk kyrkokunskap (2., rev. uppl.). Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. sid. 135. Libris 28325
^ Socknar Arkiverad 16 december 2013 hämtat från the Wayback Machine., Institutet för språk och folkminnen, uppdaterad 2010-03-05
^ Wångmar, Erik (2007). Socknar som kom och socknar som gick: förändringar av socken- /församlingsindelningen i Småland 1686–1862. Lokalhistoria (Stockholm), 1101-8933 ; 16Skrifter / Växjö stiftshistoriska sällskap, 0349-5140 ; 17. Stockholm: Stads- och kommunhistoriska institutet. sid. 116–118. Libris 10620006. ISBN 978-91-88882-30-1
^ Bygdén, Leonard; Hasselberg Bertil (1923-1926). Hernösands stifts herdaminne: bidrag till kännedomen om prästerskap och kyrkliga förhållanden till tiden omkring Luleå stifts utbrytning. Uppsala: Stockholm. Libris 490177
^ Wångmar, Erik (2007). Socknar som kom och socknar som gick: förändringar av socken- /församlingsindelningen i Småland 1686–1862. Lokalhistoria (Stockholm), 1101-8933 ; 16Skrifter / Växjö stiftshistoriska sällskap, 0349-5140 ; 17. Stockholm: Stads- och kommunhistoriska institutet. sid. 48–49. Libris 10620006. ISBN 978-91-88882-30-1
^ ”fjärding”. Uppslagsverket Finland. Schildts förlag. http://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-Fjaerding. Läst 6 augusti 2017.
^ ”Socken”. Uppslagsverket Finland. Schildts. Arkiverad från originalet den 22 september 2014. https://web.archive.org/web/20140922043013/http://uppslag.kaapeli.fi/bin/view/Uppslagsverket/Socken. Läst 21 februari 2011.
^ ”Ordförklaringar (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. http://www.skatteverket.se/folkbokforing/sverigesforsamlingargenomtiderna/ordforklaringar.4.18e1b10334ebe8bc80003943.html. Läst 12 september 2010.
^ Carlquist, Gunnar (red.) (1947–1955). Svensk uppslagsbok. "9" (2). Malmö: Baltiska förlaget. sid. 267. Libris 11112
^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1940, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1942. sid. 1. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1940_1.pdf. Läst 9 oktober 2014
^ ”Folkbokföring efter stat-kyrkareformen m.m., SOU 2000:17”. sid. 64. Arkiverad från originalet den 26 september 2007. https://web.archive.org/web/20070926224504/http://www.regeringen.se/content/1/c4/17/38/da7d0040.pdf. Läst 12 september 2010.
^ Clara Nevéus, Ny svensk vapenbok, 1992.
^ Förteckning över städer och socknar. D. 1, Alfabetisk och efter sockennummer (2., [rev,] uppl.). Stockholm: Riksantikvarieämbetet. 1999. Libris 2853951. ISBN 91-7209-149-5
Vidare läsning |
Almquist, Johan Axel (1917-1923). Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630 : med särskild hänsyn till den kamerala indelningen. Meddelanden från svenska Riksarkivet, 99-0506720-5 ; 6. Stockholm: Norstedt. Libris 8075391
Lagerstedt, Torsten (1973). Den civila lokalförvaltningens gränser 1630-1952 : kameral redovisning, areell beteckning och gränsförändring. Meddelanden från Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, 0585-3508 ; B 24. Stockholm. Libris 191754
Litzen, Veikko (1977). ”Om socknen”. Historisk tidskrift för Finland (Helsingfors): sid. 331-335.
Den svenska socknen. Riksarkivets årsbok, 2002-3006 ; 2016. Stockholm: Riksarkivet. 2016. Libris 19481332. ISBN 978-91-87491-15-3
Svensson, Patric (1999). ”Att skapa ordning och reda : administrativa förändringar på landsbygden omkring 1870-1940”. Stationssamhällen / redaktörer: Peter Aronsson & Lennart Johansson (Växjö : Univ., 1999): sid. 146-154. Libris 3020706
Sogn i Den store danske encyklopædi. (Upphovsrättsskyddad.)
Sogn i Store norske leksikon. (Fri licens.)
Socken i Uppslagsverket Finland. (Upphovsrättsskyddad.)
Externa länkar |
- Skatteverket, Sveriges församlingar genom tiderna
- ATA:s förteckning över städer och socknar
.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
