Mfrhtyj

.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}

Kroatiska
hrvatski
Uttal	[xř̩ʋaːtskiː]
Talas i	Kroatien  Bosnien och Hercegovina  Italien  Montenegro  Rumänien  Serbien  Ungern  Österrike
Region	Centrala och sydöstra Europa
Antal talare	Cirka 5,6 miljoner[1]
Status	Stabilt
Språkfamilj	Indoeuropeiska Baltoslaviska Slaviska Sydslaviska Sydvästslaviska Kroatiska
Dialekter	Čakaviska Kajkaviska Štokaviska
Skriftsystem	Latinska alfabetet
Officiell status
Officiellt språk i	Kroatien  Bosnien och Hercegovina  Italien  Montenegro  Rumänien  Serbien  Slovakien  Tjeckien  Ungern  Österrike EU
Språkmyndighet	Institut za hrvatski jezik i jezikoslovlje
Språkkoder
ISO 639-1	hr
ISO 639-2	hrv
ISO 639-3	hrv
Engelskspråkig karta som visar det kroatiska språkets utbredning och underdialekter i Kroatien och Bosnien och Hercegovina där kroatiskan är ett autoktont språk.

Kroatiska (hrvatski) är ett sydvästslaviskt språk^[2] som talas av cirka 5,6 miljoner^[1] personer, huvudsakligen i Kroatien och Bosnien och Hercegovina där det har officiell status. I samband med Kroatiens EU-inträde år 2013 blev kroatiska Europeiska unionens 24:e officiella språk. Därtill har kroatiska status som officiellt minoritetsspråk i Baranya i Ungern, Vojvodina i Serbien, Burgenland i Österrike, Molise i Italien, Carașova och Lupac i Rumänien, Slovakien, Tjeckien och i Montenegro.

Språkfamilj |

Kroatiskan ingår tillsammans med bosniskan, montenegrinskan, serbiskan och slovenskan i den sydvästslaviska språkstammen. Tillsammans med den sydöstslaviska språkstammen, bestående av bulgariska och makedonska, utgör dessa språk den sydslaviska språkstammen som är en av tre huvudgrenar inom de slaviska språken.

Kroatiskan är i synnerhet nära besläktad med bosniskan, montenegrinskan och serbiskan. Mellan de standardiserade formerna av dessa språk råder till stora delar ömsesidig begriplighet. Den påtagligt liknande ortografin har lett till oenighet bland lingvister huruvida dessa språk är att betrakta som enskilda språk eller standardiserade dialekter av samma språk. Ur en historisk, kulturell och språksociologisk synvinkel skiljer sig kroatiskan dock från de övriga språken.

I den tidigare sydslaviska federala staten Jugoslavien agerade man på politisk nivå i ett försök utjämna olikheterna och skapa en gemensam språkstandard för talare av kroatiska, bosniska, montenegrinska och serbiska. Detta manifesterades bland annat genom att man i samband med Novi Sad-avtalet år 1954^[2] antog det kontroversiella begreppet och samlingsnamnet "serbokroatiska" för vad som idag betraktas som olika språk. Begreppet "serbokroatiska" var i bruk åren 1954–1991 och sågs i Kroatien som ett uttryck för serbisk hegemoni, centralism och försök till att utplåna kroatiskans särskildhet.

Alfabetet |

Kroatiskan använde sig först av glagolitiska alfabetet och sedan det kyrilliska (det så kallade bosnisk kyrilliska alfabetet), för att sist övergå helt till latinsk skrift, dock utan några modifieringar som gällde generellt för hela språket.

Lingvisten och språkreformatorn Ljudevit Gaj skapade år 1830 det kroatiska alfabetet som består latinska bokstäver efter tjeckisk modell. Gaj uppfann och införde även bokstäverna Dž, Nj och Lj som är så kallade digrafer som ska betraktas som en bokstav och alltid ska skrivas tillsammans. Ganska snart infördes även bokstaven Đ (utt. dje) till alfabetet.

Kroatiska alfabetet består av följande 30 bokstäver:

A

B

C

Č

Ć

D

Dž

Đ

E

F

G

H

I

J

K

L

Lj

M

N

Nj

O

P

R

S

Š

T

U

V

Z

Ž

Kroatiskan tillämpar helt fonematisk skrift, följer fonologin och stavar alla ord precis som de uttalas. Detta var en standardisering som den serbiske språkreformatorn Vuk Karadžić under 1800-talet genomdrev i Serbien och som anammades även i Kroatien.

Text på serbiska skrivs med det kroatiska alfabetet, enligt ovannämnd modell, när man vill använda ett latinskt alfabet istället för det kyrilliska serbiska alfabetet.

Standardspråk och dialekter |

Det kroatiska standardspråket standardiserades under 1800-talet. Man valde då att anta den štokaviska dialekten med underdialekten ijekaviska som uttalsform på ett centralt språkfenomen.

Det kroatiska skriftspråket går huvudsakligen tillbaka på den sydslaviska dialekten štokaviska som talas av stora delar av Kroatiens befolkning och som även legat till grund för det bosniska, montenegrinska och det serbiska skriftspråket. Inom det kroatiska språkområdet talas emellertid även kajkaviska och čakaviska som är två dialekter som båda satt tydliga spår i dagens kroatiska standardspråk.

Čakaviska talas längst kustlandet, i Istrien, Kvarnerviken och delar av Dalmatien. Kajkaviska talas i norra Kroatien, främst runt huvudstaden Zagreb och i regionen Zagorje. Štokaviska talas främst i Slavonien (östra Kroatien) och i större delen av Dalmatiens inland.

Det finns inom det kroatiska språket tre olika uttalsformer eller underdialekter som utvecklats ur den protoslaviska vokalen "jat" Ѣ. Förutom standardformen som kallas för ijekaviskt uttal, så finns ikaviskt uttal och ekaviskt uttal. Ikaviskt uttal talas idag i ett mindre område än tidigare men återfinns alltjämt bland annat i Istrien, Kvarnerviken, Dalmatien, Zagora, Lika och på öarna i den kroatiska skärgården. Ekaviskt uttal talas än mindre utsträckning och begränsas till några få områden i Zagorje och Gorski kotar.

I Dalmatien, Istrien och längs den kroatiska kusten talas dalmatinska en dialekt som bär likheter med italienskan i uttal och satsmelodi. Även en del lånord från italienskan förekommer. Detta är ett arv från det venetianska inflytandet vid Adriatiska havet. Andra delar av Kroatien och de av kroater bebodda områdena i Bosnien och Hercegovina har i sin tur påverkats av andra språk. Norra Kroatien och Slavonien har påverkats av bland annat tyskan, ungerskan och serbiskan. Även några få turkiska lånord finns i kroatiskan men är mera förekommande i Bosnien och Hercegovina.

Burgenlandkroaterna, den kroatisktalande minoriteten i Burgenland, använder sedan 1800-talet ett delvis annorlunda kroatiskt skrift- och talspråk kallat burgenlandkroatiska. Burgenlandkroatiska och molisekroatiska är baserad på den čakaviska dialekten men molisekroaterna i Molise i Italien använder det traditionella kroatiska alfabetet.

Under de 73 år (1918–1991) som Kroatien tillhörde Jugoslavien agerade man på politisk nivå för att minimera skillnaderna mellan kroatiskan, bosniskan, montenegrinskan och serbiskan. Ett konstruerat namn för dessa tre språk, serbokroatiska eller kroatoserbiska, användes flitigt. Versionen kroatoserbiska användes i delrepubliken Kroatien. Förutom alfabetet skiljer sig kroatiskan och serbiskan i ordförråd, grammatik och prosodi (satsmelodi) och från bosniskan främst i ordförråd och prosodi.

Grammatik |

Kroatiskans morfologi består bland annat av dess, liksom de flesta övriga slaviska språk, rika böjningssystem. Pronomen, substantiv, adjektiv och en del av den numerära deklinationen byter ändelse genom kasusböjning medan verben konjungerar efter person och tempus.

Substantiv har tre grammatiska genus (maskulinum, femininum och neutrum).

Verb delas in i två bredare grupper och har sju tempus. Kroatiskan använder infinitiv i mycket högre grad än serbiskan^{[källa behövs]}.

Kroatiskan saknar likt serbiskan både bestämd och obestämd artikel.

Kasus |

Kroatiskan använder sig av följande sju kasus:

• Nominativ


• Genitiv


• Dativ


• Ackusativ


• Vokativ


• Lokativ


• Instrumentalis

Språkträd |

• 
  Indoeuropeiska språk
  
  • 
    Baltoslaviska språk
    
    • 
      Slaviska språk
      
      • 
        Sydslaviska språk
        
        • 
          Sydvästslaviska språk
          
          • Kroatiska
          
          
        
        
      
      
    
    
  
  

Se även |

• Kroatiska alfabetet


• Kroatisk litteratur


• Glagolitiska alfabetet

Referenser |

1. ^ [a b] Ethnologue.com - Läst 14 maj 2017. (engelska)
   


2. ^ [a b] Croatia.eu - Läst 14 maj 2017. (engelska)
   

.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}

v • r Slaviska språk Historiska begrepp Samslaviska · fornkyrkoslaviska · glagolitiska alfabetet · kyrilliska alfabetet · Kyrillos · Methodios Västslaviska Kasjubiska · polabiska · polska · schlesiska · slovakiska · sorbiska (högsorbiska · lågsorbiska) · tjeckiska Östslaviska Fornöstslaviska · gammalnovgorodska · ryska · ukrainska · vitryska (taraškievica) Sydslaviska Kyrkslaviska · sydvästslaviska (bosniska · kroatiska · montenegrinska · serbiska · serbokroatiska · slovenska) · sydöstslaviska (bulgariska · makedonska) Konstruerade språk Interslaviska · pan-slaviska · slovianski · slovio Dialekter, bland- och mikrospråk Čakaviska · ikaviska · kajkaviska · karpatorusinska · makedonska dialekter · mähriska · rusinska · štokaviska · surzjyk · torlakiska · östslovakiska Kursiv text anger utdöda språk.