Sveriges riksdag





För byggnaden, se Riksdagshuset i Stockholm.


.mw-parser-output .infobox{border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;color:black;margin:.5em 0 .5em 1em;padding:.2em;float:right;clear:right;width:22em;text-align:left;font-size:88%;line-height:1.6em}.mw-parser-output .infobox td,.mw-parser-output .infobox th{vertical-align:top;padding:0 .2em}.mw-parser-output .infobox caption{font-size:larger}.mw-parser-output .infobox.bordered{border-collapse:collapse}.mw-parser-output .infobox.bordered td,.mw-parser-output .infobox.bordered th{border:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless td,.mw-parser-output .infobox.bordered .borderless th{border:0}.mw-parser-output .infobox-showbutton .mw-collapsible-text{color:inherit}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedtoprow th{border:0;border-top:1px solid #aaa;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.bordered .mergedrow th{border:0;border-right:1px solid #aaa}.mw-parser-output .infobox.geography{border:1px solid #ccd2d9;text-align:left;border-collapse:collapse;line-height:1.2em;font-size:90%}.mw-parser-output .infobox.geography td,.mw-parser-output .infobox.geography th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedtoprow th{border-top:solid 1px #ccd2d9;padding:0.4em 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedrow th{border:0;padding:0 0.6em 0.2em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow td,.mw-parser-output .infobox.geography .mergedbottomrow th{border-top:0;border-bottom:solid 1px #ccd2d9;padding:0 0.6em 0.4em 0.6em}.mw-parser-output .infobox.geography .maptable td,.mw-parser-output .infobox.geography .maptable th{border:0;padding:0}





















































Sveriges riksdag
Tre kronor
Typ
Utformning Enkammarsystem
Ledning
Talman
Andreas Norlén (M)
sedan 24 september 2018
Förste vice talman
Åsa Lindestam (S)
Andre vice talman
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Tredje vice talman
Kerstin Lundgren (C)
Ålders-
president

Beatrice Ask (M)
Struktur
Antal platser 349
Nuvarande mandatfördelning
Politiska grupper
Regeringen (116)

  •      Socialdemokraterna (100)


  •      Miljöpartiet (16)


Stödparti (28)



  •      Vänsterpartiet (28)


Oppositionen (205)




  •      Moderaterna (70)

  •      Sverigedemokraterna (62)


  •      Centerpartiet (31)


  •      Kristdemokraterna (22)


  •      Liberalerna (20)


Val
Valsystem proportionellt valsystem
Senaste valet 9 september 2018
Mötesplats
Riksdag assembly hall 2006.jpg
Riksdagens plenisal
Webbplats
riksdagen.se



Riksdagshusets entré.




I plenisalen (kammaren) är ledamöterna, vid votering, placerade efter valkrets.


Sveriges riksdag, riksdagen, är Sveriges lagstiftande församling.


De av folket valda representanterna på riksnivå, riksdagsledamöterna, samlas i riksdagen, som har 349 ledamöter och leds av en talman. Grundlagsändringen för allmän rösträtt genomförs 1921, när också andrakammarvalet 1921 hölls. Män hade sedan 1909 visserligen haft rösträtt till andra kammaren men till första kammaren, där den egentliga makten låg, fick de allmän och lika rösträtt samtidigt som kvinnorna. Riksdagsval i Sverige sker vart fjärde år den andra söndagen i september månad. Riksmötet öppnar den tredje tisdagen i september varje år, utom de år allmänt val hålls då det öppnar några veckor senare. För att ett parti ska få plats i riksdagen krävs minst fyra procent av rösterna vid ett allmänt val eller tolv procent av rösterna i någon valkrets (inget parti har dock någonsin vunnit riksdagsrepresentation genom tolvprocentsregeln). Mandaten fördelas enligt jämkade uddatalsmetoden.


Historiskt sett kan ordet riksdag ha tre betydelser: dels det beslutande och politiska organet, dels den tidsperiod under året då riksdagsarbetet pågår (sedan införandet av nuvarande regeringsform 1975 formellt kallat ”riksmöte”) och dels själva byggnaden. Sveriges riksdag har sitt säte i riksdagshuset i Stockholm.




Innehåll






  • 1 Organisation


  • 2 Uppgifter


  • 3 Historia


    • 3.1 Ståndsriksdagens etablerande


    • 3.2 Frihetstiden


    • 3.3 Gustavianska tiden


    • 3.4 1809 års författning


    • 3.5 Tvåkammarsystem


    • 3.6 Rösträtten


    • 3.7 Enkammarsystem


    • 3.8 Jämviktsriksdag


    • 3.9 Fyraårig valperiod




  • 4 Historiska valresultat


    • 4.1 Mandatfördelning i första kammaren 1912–1970


    • 4.2 Mandatfördelning i valet till andra kammaren, valen 1911–1968


    • 4.3 Mandatfördelning i val till Sveriges riksdag, valen 1970–2018




  • 5 Riksdagen i dag


    • 5.1 Riksdagspartier


    • 5.2 Småpartispärrar




  • 6 Se även


  • 7 Referenser


    • 7.1 Noter


    • 7.2 Tryckta källor




  • 8 Externa länkar





Organisation |


Riksdagen är organiserad i sexton riksdagsutskott samt i EU-nämnden. Utrikesnämnden intar en särställning då den leds av statschefen och är ett samrådsorgan mellan regeringen och riksdagen. Det årliga riksdagsarbetet indelas i arbetsperioder som kallas sessioner. Riksdagen är representerad i internationella organ, till exempel Europarådet, Europeiska unionen, Nordiska rådet och Förenta nationerna. Riksdagens funktion, direktiv och bestämmelser föreskrivs av Riksdagsordningen (RO).


Riksdagen har liksom regeringen myndigheter knutna till sig, vilka i flera fall har till funktion att verka för riksdagens kontrollmakt. För närvarande har riksdagen tolv myndigheter, utöver Riksdagsförvaltningen, vilken sköter den interna förvaltningen:




  • Riksdagens ombudsmän (JO)

  • Riksrevisionen

  • Sveriges riksbank

  • Nämnden för lön till riksdagens ombudsmän och riksrevisorerna

  • Partibidragsnämnden

  • Riksdagens ansvarsnämnd

  • Riksdagens arvodesnämnd

  • Riksdagens överklagandenämnd

  • Statsrådsarvodesnämnden

  • Valprövningsnämnden

  • Utrikesnämnden

  • Krigsdelegationen


Riksdagens valberedning utses av riksdagen. Det är ett organ som bereder de val som äger rum i kammaren. Den bereder inte val av riksföreståndare, talman, kammarsekreterare, justitieombudsman eller riksrevisor.[1]



Uppgifter |


Sveriges riksdag utgör landets lagstiftande makt. Den är Sveriges högsta beslutande organ, och den viktigaste demokratiska församlingen i landet. Riksdagen debatterar, formulerar och beslutar om alla lagar i Sverige.


Riksdagsarbetet består bland annat i att behandla förslag till nya lagar. Dessa finns i två varianter: dels propositioner, som är förslag skrivna av regeringen, dels och motioner, som är förslag som är författade av enskilda riksdagsledamöter. Dessa motioner och propositioner behandlas inom det utskott som har hand om förslagets ämnesområde och utskottets beslut skrivs ned i ett utskottsbetänkande. Riksdagsledamöterna arbetar även med att delta vid arbetsplena och bordläggningsplena, framställa skriftliga frågor och interpellationer till statsråd och delta i debatter. Riksdagsledamöternas arbete pågår i stor utsträckning inom utskotten.


Riksdagen har även flera kontrolluppgifter – den kontrollerar regeringens och myndigheternas arbete. Ett av riksdagens viktigaste beslut är att anta statens budget som lämnas som en proposition av regeringen till riksdagen två gånger per år.



Historia |









































Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie

Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Ceremoniell makt
Konungen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Län
Landsting
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverigeportalen


Huvudartikel: Sveriges riksdags historia



Ståndsriksdagens etablerande |


Riksdagen i Sverige leder sitt ursprung dels från de gamla alltingen samt de församlingar som valde landets kung, dels från stormannaförsamlingar som under namn av herredagar eller hovdagar förekom under 1200-, 1300- och 1400-talen.[2]


En datering av riksdagens uppkomst, vilket varit en mycket omdiskuterad fråga, blir beroende av hur man definierar begreppet riksdag. Fäster man endast avseende vid att det var en för hela landet representativ församling som hade viss beslutanderätt, så kan den valnämnd som utsåg kungen kallas Sveriges första riksdag och riksdagens uppkomst dateras till 1319.[2]


Lägger man däremot vikten på att samtliga befolkningsgrupper varit representerade samt att mötet fyllt en funktion i rikets styrelse kan man tala om en riksdag först på 1400-talet.[2]


Redan 1435 kallade man till ett möte i Arboga för att diskutera och besluta om rikets angelägenheter. Arboga möte har därför ibland kallats Sveriges första riksdag. Men först vid Gustav Vasas två riksmöten i Västerås 1527 och 1544 kan man tala om en riksdag med representation av de fyra stånden: adel, präster, borgare och bönder. Själva termen riksdag kom i bruk på 1540-talet, och 1617 antogs den första riksdagsordningen: Ordningen för ständernas sammanträden, vilken reglerade arbetsformerna för dåtidens riksdag och hur ärendena skulle behandlas. Under 1600-talet utvecklades också systemet med propositioner, förslag från kungen till riksdagen. Riksdagen tillsatte utskott med representanter för de fyra stånden för att förhandla fram beslutsunderlag. Sedan 1500-talet hade stånden och riksdagsmännen också ett slags motionsrätt; de kunde lägga fram egna politiska förslag, som kallades besvär.[3]


Utskottsväsendet växte fram. Bestämmelser infördes om vilka som skulle kallas till riksdagen och vid vilka tillfällen riksdagen skulle inkallas. Det karolinska enväldet, vars införande skedde i samverkan med riksdagen, försvagade riksdagens ställning; riksdagen blev ett lydigt redskap i kungens händer.



Frihetstiden |


Desto större dominans fick riksdagen under frihetstiden på 1700-talet, genom riksdagsordningen 1723, som i stort sett koncentrerade all makt till ständerna. Ett partisystem, hattar och mössor, och en parlamentarism, som företer vissa likheter med nutidens, växte fram. Traditionerna i det nuvarande riksdagsarbetet, särskilt inom utskotten, går tillbaka till denna tid (för exempel på riksdagsutskott under frihetstiden, se Riksdagen 1760–1762). Detta ständervälde – slutligen försvagat av ekonomiska kriser, ståndsmotsättningar och korruption – föll samman när kung Gustav III genomförde sin oblodiga statsvälvning år 1772.



Gustavianska tiden |


Gustav III:s statsvälvning innebar slutet på Frihetstiden och en återgång till en maktdelning mellan kungen och riksdagen, vilken befästes i 1772 års regeringsform, som beslutades på Riksdagen 1771–1772. Regeringsformen byggde på Maktdelningsprincipen i Montesquieus anda, där Riksdagen behöll sin roll som lagstiftande makt samt sin suveräna rätt till beskattning, och kungen återtog rollen som den verkställande makten. Vid Riksdagen 1789 infördes Förenings- och säkerhetsakten, som var ett tillägg till 1772 års regeringsform. Nu utökades kungens makt, och han kunde fritt besluta om krig och fred, något som tidigare endast ankom på riksdagen. Dock innebar det också slutet för det högadliga riksrådet och att föregångaren till dagens regering bildades, Rikets allmänna ärendens beredning. Till Riksdagen 1789 skrev även tonsättaren Joseph Martin Kraus en öppningsmarsch som kallas Riksdagsmusiken.



1809 års författning |


År 1809 fick Sverige en ny regeringsform, vilken följdes av 1810 års riksdagsordning.[4]. Den föreskrev en fortsatt delning av makten mellan kungen och riksdagen, som fortfarande bestod av de fyra stånden. Nu fick även domstolar och myndigheter en självständig ställning och justitieombudsmannaämbetet inrättades.[4]Maktdelningsläran, som skilde mellan lagstiftande, dömande och verkställande makt, utövade stort inflytande på 1809 års regeringsform som, låt vara med stora ändringar, kom att gälla till och med utgången av 1974.



Tvåkammarsystem |


Mellan 1809 och 1974 gjordes viktiga förändringar i författningen för att även de framväxande nya samhällsklasserna skulle bli representerade. Genom riksdagsordningen 1866 genomfördes representationsreformen, vilken innebar att ståndsriksdagen upphörde och ersattes av ett tvåkammarsystem.[4]


Efter tvåkammarriksdagens införande 1867 valdes första kammaren indirekt genom landstingen och de största städernas kommunala beslutande församlingar för en period av 9 år. Den ansågs representera ”bildningen och förmögenheten”. Endast män var valbara och dessutom fanns ålders-, inkomst- och förmögenhetsvillkor; för valbarhet till första kammaren krävdes att man



  • hade fyllt 35 år


  • samt

    • a) ägde en fastighet taxerad till minst 80 000 riksdaler eller

    • b) hade en skattepliktig inkomst på minst 4 000 riksdaler.




Endast 6 000 personer i hela landet uppfyllde dessa krav. De 125 ledamöterna i första kammaren hade inte heller något arvode för sitt arbete i riksdagen. Ledamöterna i första kammaren fördelade sig 1867 yrkesvis som 40 procent högre ämbetsmän, 35 procent godsägare och 25 procent storföretagare.[5] Jämsides med den allmänna rösträtten utvecklades och accepterades allmänt det parlamentariska styrelseskicket, som innebär att regeringen för sin existens är beroende av riksdagens stöd.



Rösträtten |


Rösträttsfrågan kom att debatteras livligt från 1860-talet, då krav på en i praktiken allmän rösträtt fördes fram. Allmän rösträtt (men ej lika rösträtt) för män vid val till andra kammaren genomfördes 1909. År 1918 infördes allmän och lika rösträtt för män, och 1921 för kvinnor, och inte förrän då blev riksdagen fullt ut en demokratisk representation för hela folket.


Rösträtt till landsting och stadsfullmäktigeförsamlingar, som i sin tur valde ledamöter till första kammaren, berodde 1867–1911 på förmögenhet och inkomst och även bolag och juridiska personer kunde ha rösträtt. Även kvinnor som betalade skatt hade rösträtt. Mer än hälften av alla män hade kommunal rösträtt, men eftersom rösträtten var graderad (ju större förmögenhet/inkomst desto fler röster hade väljaren) var det för de allra flesta meningslöst att delta i valen. Ledamöterna i första kammaren hade mandatperioder på nio år; en niondedel av kammarens mandat omvaldes årligen.


Rösträtt vid val till andra kammaren var i vallag mellan 1867 och 1911 begränsad på följande sätt:


Rösträtt hade svenska medborgare,



  • som var män

  • 21 år fyllda


  • samt

    • a) innehade fastighet taxerad till minst 1 000 riksdaler (senare kronor) eller

    • b) arrende av jordbruksfastighet taxerad till minst 6 000 riksdaler eller

    • c) uppbärande av skattepliktig inkomst på minst 800 riksdaler.



  • Dessutom krävdes att man hade betalat sina skulder (kommunalskatten) till kommunen.


Reglerna om rösträtt gjorde att kammaren knappast valdes på ett demokratiskt sätt: 5,5 procent av befolkningen och 21 procent av alla myndiga män hade rösträtt. För att vara valbar måste man vara 25 år fyllda samt ha rösträtt.


Rösträttsreformen 1909 innebar att andra kammarens väljarkår ökade från 9,5 procent till 19 procent av den totala folkmängden. Rösträttsåldern höjdes från 21 till 24 år. Män som levde av fattigvården, ej hade fullgjort värnplikt och kvinnor saknade generellt rösträtt. För val till första kammaren infördes en fyrtiogradig skala. År 1918 infördes kvinnlig rösträtt och kraven på betalda skulder till kommunen togs bort. Rösträttsåldern för val till andra kammaren sänktes till 23 år. Rösträttsåldern för val till första kammaren höjdes från 21 till 27 år (sänkt till 23 år 1937, 21 år 1941 och 20 år 1965). Den som var varaktigt försörjd av fattigvården eller satt i konkurs saknade fortfarande rösträtt. Kravet på fullgjord värnplikt togs bort 1922. Rösträttsreformerna innebar att 54 procent av hela befolkningen hade rösträtt 1921.[5] Dagens vallag är mer generös.



Enkammarsystem |




Riksdagens mandatfördelning 1929–2014.


År 1971 övergavs tvåkammarsystemet och en kammare med 350 ledamöter infördes. Samtidigt gjordes utskottsväsendet om. Systemet med olika utskott för lagfrågor respektive budgetfrågor övergavs och 16 utskott för olika ämnesområden, fackutskott, inrättades. Tre år senare, 1974, fick Sverige såväl en ny riksdagsordning som en ny regeringsform. Parlamentarismens principer skrevs in i regeringsformen och talmannen tilldelades en central roll vid bildandet av regeringar. Till valet 1976 sänktes rösträttsåldern från 20 till 18 år. Vid samma tillfälle ändrades antalet riksdagsledamöter från 350 till 349.



Jämviktsriksdag |



Huvudartikel: Lotteririksdagen


Olägenheterna med ett jämnt antal ledamöter visade sig ganska snart. Vid riksdagsvalet 1973 fick de socialistiska och borgerliga blocken 175 riksdagsplatser var. Det ledde till att flera omröstningar i riksdagen fick avgöras med hjälp av lotten. I folkmun har den kallas ”Lotteririksdagen”. Den 10 januari 1975 hölls riksdagens högtidliga öppnande, som från och med detta år kallades riksmötets öppnande, i den provisoriska plenisalen i Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm. 1975 års riksmöte varade endast under vårsessionen, eftersom riksdagens arbetsår ändrades från att tidigare ha omfattat en vår- och en höstsession till att omfatta en höst- och en vårsession. Den 15 oktober 1975 öppnades således 1975/1976 års riksmöte och från och med 1976/1977 års riksmöte har kammaren 349 ledamöter. Då talmannen inte har rösträtt går den person från talmannens parti som stod närmast att bli invald i riksdagen in som ersättare på talmannens plats i riksdagen.



Fyraårig valperiod |


År 1994 fattade riksdagen två beslut som förändrade riksdagens arbete: dels att valperioden skulle förlängas från tre till fyra år, dels att budgetarbetet skulle effektiviseras. Det senare innebär att budgetåret numera löper på kalenderår samt att budgetpropositionen läggs fram och behandlas under hösten.



Historiska valresultat |



Mandatfördelning i första kammaren 1912–1970 |






















































































































































































































































Valår V S C L M Grafisk presentation, mandat och valdeltagande TOT % Könsfördelning (M/K)
1912 12 52 86



12 52 86
150
150
1914 13 49 88



13 49 88
150
150
1915 14 47 89



14 47 89
150
150
1918 1 16 45 88




16 45 88
150
150
1921 3 51 19 40 37





51 19 40 37
150
150
1922 3 50 18 38 41





50 18 38 41
150


149
1925 1 52 18 35 44





52 18 35 44
150


149
1929 1 52 17 31 49





52 17 31 49
150


149
1933 1 58 18 23 50





58 18 23 50
150


149
1937 1 66 22 16 45





66 22 16 45
150
150
1941 1 75 24 15 35





75 24 15 35
150
150
1945 2 83 21 14 30





83 21 14 30
150


148
1949 3 84 21 18 24





84 21 18 24
150


144
1953 4 79 25 22 20





79 25 22 20
150


144
1957 3 79 25 30 13





79 25 30 13
150


140
1959 2 79 22 32 16





79 22 32 16
151


140
1961 2 77 20 33 19





77 20 33 19
151


140
1965 2 78 19 26 26





78 19 26 26
151


138
1969 1 79 20 26 25





79 20 26 25
151


134
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.


Mandatfördelning i valet till andra kammaren, valen 1911–1968 |



















































































































































































































































































































Valår V SP S ÖVR C FR L M Grafisk presentation, mandat och valdeltagande TOT % Könsfördelning (M/K)
1911 64 101 65




64 101 65







230 57,0
1914 V 73 71 86




73 71 86







230 69,9
1914 H 87 57 86




87 57 86







230 66,2
1917 11 86 12 62 59






11 86 12 62 59







230 65,8
1920 7 75 2 29 47 70







75 29 47 70







230 55,3
1921 13 93 21 41 62






13 93 21 41 62







230 54,2


226
1924 5 104 23 28 5 65







104 23 28 65







230 53,0


227
1928 8 90 27 28 4 73







90 27 28 73







230 67,4


227
1932 2 6 104 36 24 58







104 36 24 58







230 68,6


225
1936 5 6 112 36 27 44







112 36 27 44







230 74,5


220
1940 3 134 28 23 42






134 28 23 42







230 70,3


213
1944 15 115 35 26 39






15 115 35 26 39







230 71,9


212
1948 8 112 30 57 23






112 30 57 23







230 82,7


208
1952 5 110 26 58 31






110 26 58 31







230 79,1


202
1956 6 106 19 58 42






106 19 58 42







231 79,8


202
1958 5 111 32 38 45






111 32 38 45







231 77,4


200 31
1960 5 114 34 40 39






114 34 40 39







232 85,9


199 33
1964 8 113 36 43 33






113 36 43 33







233 83,3


202
1968 3 125 39 34 32






125 39 34 32







233 89,48


197 36
Vid valet 1911 blev en liberal (L) vald av de moderata (M) och är i tabellen uppskriven i kolumnen för M.[6]


Året 1914 hölls två val till riksdagens andra kammare, ett den 27 mars (i tabellen 1914 V) och ett den 25 september (i tabellen 1914 H).

Vid valen 1917, 1920 och 1921 representerade 11, 7 respektive 6 av de ledamöter uppskrivna i kolumnen för V Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV).

Vid valet 1921 gick en riksdagsman för M som vilde.[7]
Vid valet 1924 var två riksdagsmän, en för FR och L respektive, politiska vildar.[8]


Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.


Mandatfördelning i val till Sveriges riksdag, valen 1970–2018 |




































































































































































































































































Valår V S MP SD NYD C L KD M Grafisk presentation, mandat och valdeltagande TOT % Könsfördelning (M/K)
1970 17 163 71 58 41






17 163 71 58 41







350 88,33


301 49
1973 19 156 90 34 51






19 156 90 34 51







350 90,84


276 74
1976 17 152 86 39 55






17 152 86 39 55







349 91,76


274 75
1979 20 154 64 38 73






20 154 64 38 73







349 90,72


257 92
1982 20 166 56 21 86






20 166 56 21 86







349 91,44


254 95
1985 19 159 44 51 76






19 159 44 51 76







349 89,93


241 108
1988 21 156 20 42 44 66







21 156 20 42 44 66







349 85,96


227 122
1991 16 138 25 31 33 26 80








16 138 25 31 33 26 80







349 86,73


234 115
1994 22 161 18 27 26 15 80








22 161 18 27 26 15 80







349 86,82


208 141
1998 43 131 16 18 17 42 82








43 131 16 18 17 42 82







349 81,39


200 149
2002 30 144 17 22 48 33 55








30 144 17 22 48 33 55







349 80,11


191 158
2006 22 130 19 29 28 24 97








22 130 19 29 28 24 97







349 81,99


184 165
2010 19 112 25 20 23 24 19 107









19 112 25 20 23 24 19 107







349 84,63


192 157
2014 21 113 25 49 22 19 16 84









21 113 25 49 22 19 16 84







349 85,81


197 152
2018 28 100 16 62 31 20 22 70









28 100 16 62 31 20 22 70







349 87,18


188 161
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.


Riksdagen i dag |



Riksdagspartier |


Partier representerade i riksdagen i dag (med resultat i riksdagsvalet i Sverige 2018) är




  • Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (28,26 %)


  • Moderata samlingspartiet (19,84 %)


  • Sverigedemokraterna (17,53 %)


  • Centerpartiet (8,61 %)


  • Vänsterpartiet (8,00 %)


  • Kristdemokraterna (6,32 %)


  • Liberalerna (5,49 %)


  • Miljöpartiet de gröna (4,41 %)



Småpartispärrar |


Det finns en begränsning om att politiska partier måste erhålla minst fyra procent av de avlagda rösterna för att komma in i riksdagen – denna gräns brukar kallas ”fyraprocentsspärren”. Om partiet får minst tolv procent av rösterna i en valkrets så kan det dock få del av valkretsens fasta mandat. Det är inte säkert att tolv procent ger något mandat, om något parti exempelvis får tolv procent på Gotland, då räcker inte tolv procent eftersom det bara finns två mandat där. Detta har dock aldrig hänt i praktiken. Spärren kan också kringgås genom att partier går fram i valallians, och tillsammans kommer över spärren. Kristdemokraterna fick ett mandat på det viset, mandatperioden 1985–1988, innan de kom in i riksdagen av egen kraft 1991. I valet 1988 var de nära att klara tolv procent i Jönköpings län.



Se även |



  • Riksdag

  • Riksdagshuset i Stockholm

  • Riksdagens högtidliga öppnande

  • Riksdagsmusiken

  • Gamla riksdagshuset

  • Betänkanden

  • Proposition

  • Motioner

  • Sveriges statsskick

  • Vallag

  • Resultat i val till Sveriges riksdag

  • Svenska småpartier och deras resultat i riksdagsval

  • Svensk politik

  • Lista över talmän i Sveriges riksdag

  • Listor över ledamöter av Sveriges riksdag

  • Lista över svenska riksdagar

  • Ständermöte

  • Europaparlamentet



Referenser |



Noter |




  1. ^ Riksdagens ordbok

  2. ^ [a b c] Bra Böckers lexikon, 1979. 


  3. ^ ”Från medeltid till nutid”. Sveriges riksdag. Stockholm: Riksdagens informationsenhet. 2007. sid. 28. ISSN 1651-6249 

  4. ^ [a b c] ”Från medeltid till nutid”. Sveriges riksdag. Stockholm: Riksdagens informationsenhet. 2007. sid. 29. ISSN 1651-6249 

  5. ^ [a b] Carlsson, Sten. "Partiväsendet i den svenska tvåkammarriksdagen 1867–1970". I Norberg, Anders m.fl (red.) (1988). Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Stockholm: Sveriges riksdag. ISBN 91-22-01286-9


  6. ^ Kungliga Statistiska centralbyrån (2009) [1912]. Riksdagsmannavalen åren 1909–1911. sid. 151 


  7. ^ Kungliga Statistiska centralbyrån (2009) [1925]. Riksdagsmannavalen år 1921. sid. 144 


  8. ^ Kungliga Statistiska centralbyrån (2009) [1922]. Riksdagsmannavalen åren 1922–1924. sid. 146. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/Valstatistiken/Valstatistik%20Riksdagsmannavalen%201922%201923%201924.pdf 



Tryckta källor |


  • Lars-Olof Karlsson: ARENA 123, samhällskunskap för gymnasiet, Gleerups, Malmö, 2011.


Externa länkar |


.mw-parser-output .ccbox{clear:right;float:right;margin:.5em 0 .5em 1em;width:22em;border-spacing:0;border:1px solid #aaa;background-color:#f9f9f9;padding:0;font-size:90%;color:black;text-align:left}.mw-parser-output .clogo{width:35px;vertical-align:middle;text-align:center}




Bilder & media

  • Officiell webbplats

.mw-parser-output table.navbox{border:#aaa 1px solid;width:100%;margin:auto;clear:both;font-size:88%;text-align:center;padding:1px}.mw-parser-output table.navbox+table.navbox{margin-top:-1px}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output table.navbox th{text-align:center;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox-thlinkcolor .navbox-title a{color:inherit}.mw-parser-output .nowraplinks a,.mw-parser-output .nowraplinks .selflink{white-space:nowrap}.mw-parser-output .navbox-group{white-space:nowrap;text-align:right;font-weight:bold;padding-left:1em;padding-right:1em}.mw-parser-output .navbox,.mw-parser-output .navbox-subgroup{background:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-list{border-color:#fdfdfd}.mw-parser-output .navbox-title,.mw-parser-output table.navbox th{background:#b0c4de}.mw-parser-output .navbox-abovebelow,.mw-parser-output .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-title{background:#d0e0f5}.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-group,.mw-parser-output .navbox-subgroup .navbox-abovebelow{background:#deeafa}.mw-parser-output .navbox-even{background:#f7f7f7}.mw-parser-output .navbox-odd{background:transparent}



Popular posts from this blog

1300-talet

1300-talet

Display a custom attribute below product name in the front-end Magento 1.9.3.8